Freedom is just another word for nothing left to loose. Ja, jag vet inte, skönt som fan är det iallafall. Jag har varit ute några veckor nu och bla hälsat på några polare i Stockholm. Dom har startat upp en verksamhet där som jag har hjälpt dom lite med. En klockren business för att tvätta pengar faktiskt. Just nu har jag span på mig så jag ligger lågt med allt som rimmar på kriminalitet.
Det första jag gjorde när jag kom ut var att boka en enkel biljett till Sydamerika. Det bär iväg efter nyår och jag hoppas på att aldrig behöva återvända till Sverige. Jag har insett att en småfifflare som jag inte har något att hämta här. Jag kan aldrig bli rik och kostymen som är på tok för stor kommer jag aldrig växa i.
Får se hur mycket jag uppdaterar här. Känns som om ni vill veta något så är det bättre att ni frågar!
Vaya con Dios.
S.S
onsdag 19 november 2008
måndag 16 juni 2008
Vecka 4
Sorry att det har tagit ett tag att skriva. Jag har varit lite nere ett tag men känner hur jag sakta klättrar upp till mitt vanliga apatiska jag.
En tjej som jag har nämt tidigare i bloggen har varit och hälsat på några gånger. Vi har enligt mig det perfekta förhållandet. Kanske inte just nu, när jag är där jag är, men innan var det perfekt. Vi sågs någon gång, ibland två, gånger i veckan och hade inte förpliktelser mot varandra. Vi ringde knappt varandra i veckorna utan hördes bara av dagen innan vi skulle ses. Nu dock, på senaste, har hon börjat fiska efter mer och använder fraser som 'ingen förstår dig som jag' och 'det är dags att ta ett kliv framåt i förhållandet'. Jag har förklarat för henne förut ungefär hur jag är inombords men var tvungen att återge samma förklaring. Om jag ska vara hundra procent ärlig så fattar jag inte varför en tjej som hon, oskyldig och oförstörd vill med en sabbad kille som jag.
Hon lämnade anstalten upprörd och sårad i förrgår. Tydligen gick inte budskapet fram de första tre gångerna jag försökt få henne att fatta att hon inte vill ha mig, utan bara den romantiska spänning som hon ser. Självklart har jag inte berättat alla fucked up saker jag har gjort för då skulle hon inte våga se mig i ögonen - men jag känner att det snart är dags att ge henne större delen av sanningen.
Att jag kommer från ett splittrat hem med alkoholiserad farsa, psykotisk morsa, knark och våld har ju tydligen inte skrämt iväg henne än så det kanske är dags att berätta om stötar man har gjort, folk man sett urinera ner sig av rädslan för killen med bollträ framför sig, vapen och drogsmuggling med allt skit som tillkommer. Kanske då förstår hon att hon inte kan rädda mig med sin flower power, hippie-attityd. Jag önskar verkligen att det kunde räcka för att läka allt som är trasigt, men jag har tillräckligt mycket självdistans för att förstå att så inte är fallet.
(Shit, det där kanske man skulle förklara för socionomen Börje med koftan. Gärna inför 10 smågangstrar, skulle inte tro det.)
Livet innanför murarna vankar annars sin lugna och monotona gång. Tänar, går på samtal, får besök, äter, sover, skiter, promenerar, spelar fotboll, solar, osv. Det som skiljer sig från sist är nog att för varje dag som går, växer viljan att komma härifrån. Det enda som håller mig uppe är besöken och chillenarnas pep talks. En kille ska göra 18 månader och har suttit av 10 utav dom. Han säger att det första halvåret är värst sen kommer det mer i perioder. Hoppas att han har rätt för hans egen och många andras skull. Själv hoppas jag på att komma ut efter den tiden. Annars ska jag fan slakta min advokats morsa. Nej, det blev lite väl hårt kanske. Men jag kommer bli otroligt sänkt om det nu skulle bli så.
Hasta luego hermanitos!
En tjej som jag har nämt tidigare i bloggen har varit och hälsat på några gånger. Vi har enligt mig det perfekta förhållandet. Kanske inte just nu, när jag är där jag är, men innan var det perfekt. Vi sågs någon gång, ibland två, gånger i veckan och hade inte förpliktelser mot varandra. Vi ringde knappt varandra i veckorna utan hördes bara av dagen innan vi skulle ses. Nu dock, på senaste, har hon börjat fiska efter mer och använder fraser som 'ingen förstår dig som jag' och 'det är dags att ta ett kliv framåt i förhållandet'. Jag har förklarat för henne förut ungefär hur jag är inombords men var tvungen att återge samma förklaring. Om jag ska vara hundra procent ärlig så fattar jag inte varför en tjej som hon, oskyldig och oförstörd vill med en sabbad kille som jag.
Hon lämnade anstalten upprörd och sårad i förrgår. Tydligen gick inte budskapet fram de första tre gångerna jag försökt få henne att fatta att hon inte vill ha mig, utan bara den romantiska spänning som hon ser. Självklart har jag inte berättat alla fucked up saker jag har gjort för då skulle hon inte våga se mig i ögonen - men jag känner att det snart är dags att ge henne större delen av sanningen.
Att jag kommer från ett splittrat hem med alkoholiserad farsa, psykotisk morsa, knark och våld har ju tydligen inte skrämt iväg henne än så det kanske är dags att berätta om stötar man har gjort, folk man sett urinera ner sig av rädslan för killen med bollträ framför sig, vapen och drogsmuggling med allt skit som tillkommer. Kanske då förstår hon att hon inte kan rädda mig med sin flower power, hippie-attityd. Jag önskar verkligen att det kunde räcka för att läka allt som är trasigt, men jag har tillräckligt mycket självdistans för att förstå att så inte är fallet.
(Shit, det där kanske man skulle förklara för socionomen Börje med koftan. Gärna inför 10 smågangstrar, skulle inte tro det.)
Livet innanför murarna vankar annars sin lugna och monotona gång. Tänar, går på samtal, får besök, äter, sover, skiter, promenerar, spelar fotboll, solar, osv. Det som skiljer sig från sist är nog att för varje dag som går, växer viljan att komma härifrån. Det enda som håller mig uppe är besöken och chillenarnas pep talks. En kille ska göra 18 månader och har suttit av 10 utav dom. Han säger att det första halvåret är värst sen kommer det mer i perioder. Hoppas att han har rätt för hans egen och många andras skull. Själv hoppas jag på att komma ut efter den tiden. Annars ska jag fan slakta min advokats morsa. Nej, det blev lite väl hårt kanske. Men jag kommer bli otroligt sänkt om det nu skulle bli så.
Hasta luego hermanitos!
tisdag 3 juni 2008
...
Hej på er alla!
Det har varit en halvtung vecka. Ena killen, Rodriguez, fick påslag på sin tid för en situation som hände innan jag kom hit. Han blev även förflyttad till en annan anstalt. Tydligen hade det blivit beef med en av araberna på gymmet varav Rodde dragit en hantel i ryggen på killen. Det saknar motstycke hur spännt det är mellan några av grabbarna här. Jag försöker hålla mig lite i bakgrunden än sålänge men man är ju givetvis tvungen att backa upp om det skulle hända något skit.
Vi har gruppsamtal med en terapigubbe 1 gång i veckan. Sjukt hur jävla dålig världsuppfattning vissa människor har. Gubben är 40-talist och kommer från landet i småland någon stans. Man ska tala om vad man känner inne i bröstet säger han. Fattar han inte att man inte kan sitta med ett gäng på 10 småligister och tala om sina känslor. Haha, kofta har han på sig också, vilken gubbe alltså.
Tusen tack till Sara som var här med ett mobilt modem (det luktade fint efter att hon smugglat in det i trosorna, haha). Sjukt hur tekniken går frammåt egentligen. Jag kommer ihåg när man satt med sitt 14.4 modem och väntade i timtal för att tanka ner en mp3:a. Nu har man en liten pryl som är stor som en tampong som ger 100 ggr den hastigheten och dessutom är trådlös. Sjukt!
Dagarna ser annars ut som så att man äter lite frukost. Fixar till mig en skål gröt och går sedan till gymmet ca 2 timmar. Springer i ca 1 timme och kör styrka resten. Jag tränade ju ganska seriöst innan jag hamnade här och det börjar ge resultat. Med tanke på att jag inte kommer supa så mycket på dessa resterande 5 månaderna kommer beachformen i vinter vara osann. Kanske skulle lägga upp en kroppsbild...eller...finns det intresse för det? Haha, skitsamma. Efter gymmet brukar jag gå direkt på lunchen. Efter lunch är det ofta någon aktivitet, typ slöjd, samtal, besök eler dyl. På kvällen blir det eventuellt en biljard och en film. Och så verkar det rulla på.
Många som skriver mail och frågar om vilken anstalt jag är på och om jag vill ha besök. Ärligt talat så är jag inte jättedesperat efter besök. Jag har 3-4 goda vänner som besöker mig regelbundet. Men lite mer kvinnligt sällskap skulle ju inte skada. Maila med en bild så jag har något att utgå ifrån.
Nu är jag klar på gymmet för idag och det är dags för lunch.
Allvarligt talat, jag ska sluta säga 'sjukt' så jävla mycket. Faktiskt riktigt störigt!
Ciao!
Det har varit en halvtung vecka. Ena killen, Rodriguez, fick påslag på sin tid för en situation som hände innan jag kom hit. Han blev även förflyttad till en annan anstalt. Tydligen hade det blivit beef med en av araberna på gymmet varav Rodde dragit en hantel i ryggen på killen. Det saknar motstycke hur spännt det är mellan några av grabbarna här. Jag försöker hålla mig lite i bakgrunden än sålänge men man är ju givetvis tvungen att backa upp om det skulle hända något skit.
Vi har gruppsamtal med en terapigubbe 1 gång i veckan. Sjukt hur jävla dålig världsuppfattning vissa människor har. Gubben är 40-talist och kommer från landet i småland någon stans. Man ska tala om vad man känner inne i bröstet säger han. Fattar han inte att man inte kan sitta med ett gäng på 10 småligister och tala om sina känslor. Haha, kofta har han på sig också, vilken gubbe alltså.
Tusen tack till Sara som var här med ett mobilt modem (det luktade fint efter att hon smugglat in det i trosorna, haha). Sjukt hur tekniken går frammåt egentligen. Jag kommer ihåg när man satt med sitt 14.4 modem och väntade i timtal för att tanka ner en mp3:a. Nu har man en liten pryl som är stor som en tampong som ger 100 ggr den hastigheten och dessutom är trådlös. Sjukt!
Dagarna ser annars ut som så att man äter lite frukost. Fixar till mig en skål gröt och går sedan till gymmet ca 2 timmar. Springer i ca 1 timme och kör styrka resten. Jag tränade ju ganska seriöst innan jag hamnade här och det börjar ge resultat. Med tanke på att jag inte kommer supa så mycket på dessa resterande 5 månaderna kommer beachformen i vinter vara osann. Kanske skulle lägga upp en kroppsbild...eller...finns det intresse för det? Haha, skitsamma. Efter gymmet brukar jag gå direkt på lunchen. Efter lunch är det ofta någon aktivitet, typ slöjd, samtal, besök eler dyl. På kvällen blir det eventuellt en biljard och en film. Och så verkar det rulla på.
Många som skriver mail och frågar om vilken anstalt jag är på och om jag vill ha besök. Ärligt talat så är jag inte jättedesperat efter besök. Jag har 3-4 goda vänner som besöker mig regelbundet. Men lite mer kvinnligt sällskap skulle ju inte skada. Maila med en bild så jag har något att utgå ifrån.
Nu är jag klar på gymmet för idag och det är dags för lunch.
Allvarligt talat, jag ska sluta säga 'sjukt' så jävla mycket. Faktiskt riktigt störigt!
Ciao!
fredag 23 maj 2008
Anstalt..
Hej på er!
Publiceringarna av dessa inlägg som jag skriver kommer inte i ordning riktigt. Men jag tror det kvittar. Jag skriver på min laptop och lägger sedan ut det på nätet när jag får tillgång till anslutning.
Det verkar som jag äntligen har fördel av att ha utländskt blod i ådrorna. Har kommit i kontakt med echillenargäng som är ganska sköna. Eftersom att jag ser ut som en svennebanan reagerade dom när jag pratade flytande spanska. Jag förklarade att min mor var argentinska och att hon är ganska ljus. Efter det har dom bjudit in mig till deras rum/cell när det vankats gräs.
Dt är lite sjukt att det är lättare att hitta bra gräs här än det är ute i det fria. Det verkar inte som plitarna bryr sig så mycket. Det ska vara värre om man kör kola. En av araberna fick skit när dom hittade vitt i hans cell. Tydligen blir det tilägg på hans tid och förflyttning till en annan anstalt. Jag funderar på att köpa in ett hekto och plantera i albanernas och arabernas celler så man blir av med dom sjuka asen. Många av dom är riktigt krigsskadade, det syns i blicken på dom. Det känns som ett ständigt hat som grindar i deras huvuden och jag känner mig alltid beredd på att de ska dra kniv eller annat vasst föremål när jag möter dom.
Har hängt en del på gymmet och i biblioteket på sistone. Känns som det här halvåret kan gå ganska snabbt trots allt. Jag försöker att läsa så mycket företagsekonomi som möjligt och har startat ett övningsbolag i ett bokföringsprogram. Jag har även anmält mig till en distanskurs i Företagsekonomi. Det var många år sedan jag läste den kursen och känner att man nu faktiskt behöver kunna det. Det finns även många fördelar att kunna sköta en svart verksamhet som ett legetimt bolag. Använder man samma rutiner som ett legetimt företag flyter cashen lite smidigare. Utan att behöva betala skatt då förstås...hehe. Torskrisken minimeras iom att jag har två legetima företag flytande.
I vinter några veckor efter muck är det bestämt att vi ska fira min födelsedag i villan i sydamerika. Resan är redan bokad och biljetterna är betalda. Jävligt gott att ha något fint att se fram emot. Särskillt nu när jag missar hela sommaren, fan, nu när brudarna är som finast.
Publiceringarna av dessa inlägg som jag skriver kommer inte i ordning riktigt. Men jag tror det kvittar. Jag skriver på min laptop och lägger sedan ut det på nätet när jag får tillgång till anslutning.
Det verkar som jag äntligen har fördel av att ha utländskt blod i ådrorna. Har kommit i kontakt med echillenargäng som är ganska sköna. Eftersom att jag ser ut som en svennebanan reagerade dom när jag pratade flytande spanska. Jag förklarade att min mor var argentinska och att hon är ganska ljus. Efter det har dom bjudit in mig till deras rum/cell när det vankats gräs.
Dt är lite sjukt att det är lättare att hitta bra gräs här än det är ute i det fria. Det verkar inte som plitarna bryr sig så mycket. Det ska vara värre om man kör kola. En av araberna fick skit när dom hittade vitt i hans cell. Tydligen blir det tilägg på hans tid och förflyttning till en annan anstalt. Jag funderar på att köpa in ett hekto och plantera i albanernas och arabernas celler så man blir av med dom sjuka asen. Många av dom är riktigt krigsskadade, det syns i blicken på dom. Det känns som ett ständigt hat som grindar i deras huvuden och jag känner mig alltid beredd på att de ska dra kniv eller annat vasst föremål när jag möter dom.
Har hängt en del på gymmet och i biblioteket på sistone. Känns som det här halvåret kan gå ganska snabbt trots allt. Jag försöker att läsa så mycket företagsekonomi som möjligt och har startat ett övningsbolag i ett bokföringsprogram. Jag har även anmält mig till en distanskurs i Företagsekonomi. Det var många år sedan jag läste den kursen och känner att man nu faktiskt behöver kunna det. Det finns även många fördelar att kunna sköta en svart verksamhet som ett legetimt bolag. Använder man samma rutiner som ett legetimt företag flyter cashen lite smidigare. Utan att behöva betala skatt då förstås...hehe. Torskrisken minimeras iom att jag har två legetima företag flytande.
I vinter några veckor efter muck är det bestämt att vi ska fira min födelsedag i villan i sydamerika. Resan är redan bokad och biljetterna är betalda. Jävligt gott att ha något fint att se fram emot. Särskillt nu när jag missar hela sommaren, fan, nu när brudarna är som finast.
lördag 17 maj 2008
Heja häktet!
Nu har jag suttit i häktesförhandlingar i 5 dagar. Snutarna är faktiskt helt okej. Jag själv är ju inget super-rötägg. Snarare ser jag mig själv som smartare än den genomsnittliga skaran småtjuvar och hemmapundare och det märker väl plitarna också. Det är klart att jag har dealat weed, klart jag har gjort några inbrott och diverse andra dumheter men det enda jag torskat på var när jag och P tömde en krogs ölförråd som dom idiotiskt nog förvarade utomhus en höst. Visst var det några galler och grindar man var tvungen att passera innan, men sett i det stora hela så tycker jag nog att dom fick skylla sig själva.
Nu verkar det som jag får sitta 6 månader på en öppen anstalt, jag kommer dock att ha tillgång till internet en gång i veckan om jag har förstått det rätt. Så inprincip kommer jag kunna sköta många av mina affärer ändå, även om jag måste få lite mer hjälp från utsidan än vanligt.
Några av er undrar om mail. Jag har funderat på det och jag skulle nog tycka det vore kul att få lite mail under tiden jag är här. Har ni något vettigt att säga så kan ni droppa det till slipperysal@hotmail.com.
Peace out hermanos!
Nu verkar det som jag får sitta 6 månader på en öppen anstalt, jag kommer dock att ha tillgång till internet en gång i veckan om jag har förstått det rätt. Så inprincip kommer jag kunna sköta många av mina affärer ändå, även om jag måste få lite mer hjälp från utsidan än vanligt.
Några av er undrar om mail. Jag har funderat på det och jag skulle nog tycka det vore kul att få lite mail under tiden jag är här. Har ni något vettigt att säga så kan ni droppa det till slipperysal@hotmail.com.
Peace out hermanos!
lördag 10 maj 2008
The damned shall be set free
Det har blivit lite knas. Jag har ca 5 minuter på mig att skriva detta så ni får ha överseende med eventuella stavfel. Firman vi startade för ett tag sedan gårr fint. Dock blev lyan vi bor i utsatt för en razzia för några veckor sedan. Vanligtvis håller jag mig till herbet och ibland en bit fulbrunt men just denna gång hade jag en 10:a vitt åt en polare hemma. Jag höll den bara åt honom men det är ju svårt att säga till plitarna utan att hänga ut polaren.
Det blir tyvärr lite repressalier för detta och det kan eventuellt bli en viss tystnad på denna blogg ett tag.
På återseende kära vänner.
Det blir tyvärr lite repressalier för detta och det kan eventuellt bli en viss tystnad på denna blogg ett tag.
På återseende kära vänner.
måndag 21 april 2008
lördag 19 april 2008
Idag har varit en bra dag. Jag hämtade upp min systerson och drog till ett sånt lekland med honom. Allt var extremt kul, rutchbanor, klättergångar, studsmattor och så vidare. Vi hade lekt i ca en timme när jag tyckte det var dags för ett break. Vi satte oss ner i deras fik och han började ställa jobbiga frågor.
'Har du några barn?'
'Nej, det vet du väl att jag inte har.'
'Ja, men varför inte?'
Jag har inte hittat någon som jag älskar.'
'Varför inte det?'
'Jag vet inte, men jag leter förstår du.'
'Finns det inte någon tjej på ditt jobb som du kan älska, så ni kan ha barn?'
'Nej, det gör ju tyvärr inte det.'
'Du kanske kan gifta dig med Stina? (Hans 3-åriga lillasyster)
'Ja, haha, det kanske jag kan göra.'
'Ska vi leka mera nu?'
'Det kan du ge dig på.'
Sen köpte vi en löjligt stor klubba och spelade 'Meshugga' i bilen på hög volym hela vägen hem till hans mamma.
'Har du några barn?'
'Nej, det vet du väl att jag inte har.'
'Ja, men varför inte?'
Jag har inte hittat någon som jag älskar.'
'Varför inte det?'
'Jag vet inte, men jag leter förstår du.'
'Finns det inte någon tjej på ditt jobb som du kan älska, så ni kan ha barn?'
'Nej, det gör ju tyvärr inte det.'
'Du kanske kan gifta dig med Stina? (Hans 3-åriga lillasyster)
'Ja, haha, det kanske jag kan göra.'
'Ska vi leka mera nu?'
'Det kan du ge dig på.'
Sen köpte vi en löjligt stor klubba och spelade 'Meshugga' i bilen på hög volym hela vägen hem till hans mamma.
torsdag 17 april 2008
Ta det med ett sms?
...
Måste bara kort berätta om ett sms våran praktikant p åjobbet fick idag. Han är 19 år och ganska ambitiös. Han tycker om fräna bilar och discomusik, förutom dessa typiska 19-års-intressen är han trots allt ganska skön.
Fredrik, som han heter, kom fram till mig helt exalterad och andfådd med mobilen i högsta hugg. Han visade mig ett öppnat sms och sa 'Kolla chefen, vilket bra sms va?'. Sms:et löd:
'Hej älskling. Vill bara säga att jag älskar dig och är glad att jag har dig. Jag har sparat ihop lite pengar nu 1500, så vi har råd att köpa ringar. Så vi kan förlova oss. Älskar dig, massor pussar.'
Det kom från hans flickvän som han varit ihop med sedan dom var 17, ca 2 år. Jag plockade fram all min rutin och erfarenhet och snackade givetvis ur han den situationen. Han hade tänkt säga ja, men när jag var färdig med honom var han helt klart övertygad om ett nej.
Skön sak att ta i ett sms annars. 'Öh, vill du gifta dig med mig...lr? :P'
Måste bara kort berätta om ett sms våran praktikant p åjobbet fick idag. Han är 19 år och ganska ambitiös. Han tycker om fräna bilar och discomusik, förutom dessa typiska 19-års-intressen är han trots allt ganska skön.
Fredrik, som han heter, kom fram till mig helt exalterad och andfådd med mobilen i högsta hugg. Han visade mig ett öppnat sms och sa 'Kolla chefen, vilket bra sms va?'. Sms:et löd:
'Hej älskling. Vill bara säga att jag älskar dig och är glad att jag har dig. Jag har sparat ihop lite pengar nu 1500, så vi har råd att köpa ringar. Så vi kan förlova oss. Älskar dig, massor pussar.'
Det kom från hans flickvän som han varit ihop med sedan dom var 17, ca 2 år. Jag plockade fram all min rutin och erfarenhet och snackade givetvis ur han den situationen. Han hade tänkt säga ja, men när jag var färdig med honom var han helt klart övertygad om ett nej.
Skön sak att ta i ett sms annars. 'Öh, vill du gifta dig med mig...lr? :P'
onsdag 16 april 2008
San Diego
...
Känner att det är dags för en anektdot så här på onsdagen.
2006-03-20
Vi hade åkt bil från San Fransisco ner till San Diego. Det hade tagit betydligt längre tid än väntat. Mest beroende på att vi stannade i Big Sur och surfade i två dagar. Det drev in så jävla fina svall när vi åkte förbi och endast en ensam surfare hade havet för sig själv. Pavel och jag paddlade ut honom och frågade om det var okej att vi delade havet tillsammans med honom. Han hette David och var ca 45 år. I efterhand var det nog den bästa session jag någonsin haft. Inte just för att vågorna var sjukt bra utan för den harmoni tre grabbar kan dela på varsinn bräda mitt ute i ett vattenhål. Vi snackade om allt från himmel till jord, brudar, röka, livet, döden, USA, Sverige, Bush etc. Vi avslutade med en joint innan han for tillbaka dit han kom ifrån. Vi delade inga mailadresser eller något utan sa bara adjö och tackade varandra för dagen.
Väl nere i San Diego kände vi att det var läge att festa till det lite. Vi letade upp närmaste Hooters och böjade sippa i oss Heiniken. Vi flörtade ganska hårt med servitriserna som på något märkligt sätt verkade vara vana vid det. Mörkret började infinna sig och vi frågade om tips vart vi kunde gå. Tjejerna rekomenderade ett ställe som hette 'Moose McGillycuddy's'. Lätt berusade tog vi en taxi dit och kände oss genast välkomna när ett gäng studerande sjuksjöterskor flög på oss. Vi dansade hela kvällen och bjöd dom på drinkar. Jag fastnade för en av dom som inte verkade svår. Vi hånglade lite och snart var det stängningsdags. Pavel som hade försvunnit ett tag återfanns och inom loppet av 3 minuter stod och hånglade med tjejen som jag jobbat in under kvällen/natten. Jag lackade givetvis ur och undrade vad fan han höll på med. Pavel som inte sett att hon tillhörde mig bad om ursäkt. Tjejen kom fram och var halvt hysterisk och undrade om jag bara skulle låta min polare göra sådär. 'Get the fuck out of my sight slut' fick hon till svar. Hon började lipa och jag började min vandring mot hotellet. Fortfarande lite lack på Pavel för snedjobbet han hade gjort.
Han joggade ifatt mig och var lite nervös. Han bad om ursäkt ett par gånger till och jag försäkrade honom om att det var lugnt (vilket det INTE var). Han märkte att jag var sned och höll sig lugn. Vi sa inte ett ord på ca 9 minuter men plötsligt frågade han vart jag var påväg. Jag svarade var fan han trodde att jag var påväg. 'Inte till hotellet iallafall för det ligger åt andra hållet' sa han. 'Jag vet för i helvete exakt vart hotellet ligger' halvskrek jag. Han tog tag i migför att stanna upp min marsch varvid jag tog ett grpp på honom och lade ner honom på marken. Pavel tände direkt och fick in en klockren höger över okbenet på mig och även jag slog i backen. Vid det här stadiet peakar vi våran fylla. Jag börjar garva och ger honom en armbåge över läppen. Han börjar också skratta och vi ligger kvar på rygg och skrattar upp mot den mörka himmelen. En bil stannar till och vi lyfter våra huvuden för att titta. Det är givetvis en polisbil. Ur högtalarna sprakar 'Do you want to get arrested?'. Vi sätter oss upp och skakar nejande på våra huvuden. 'Then you better get a cab and get out of here!'
Vi lydde polisens råd och tog en taxi till hotellet. Jag med en skaplig blåtira och Pavel med en vacker fläskläpp. Vi skrattar ofta åt den situationen än idag.
Känner att det är dags för en anektdot så här på onsdagen.
2006-03-20
Vi hade åkt bil från San Fransisco ner till San Diego. Det hade tagit betydligt längre tid än väntat. Mest beroende på att vi stannade i Big Sur och surfade i två dagar. Det drev in så jävla fina svall när vi åkte förbi och endast en ensam surfare hade havet för sig själv. Pavel och jag paddlade ut honom och frågade om det var okej att vi delade havet tillsammans med honom. Han hette David och var ca 45 år. I efterhand var det nog den bästa session jag någonsin haft. Inte just för att vågorna var sjukt bra utan för den harmoni tre grabbar kan dela på varsinn bräda mitt ute i ett vattenhål. Vi snackade om allt från himmel till jord, brudar, röka, livet, döden, USA, Sverige, Bush etc. Vi avslutade med en joint innan han for tillbaka dit han kom ifrån. Vi delade inga mailadresser eller något utan sa bara adjö och tackade varandra för dagen.
Väl nere i San Diego kände vi att det var läge att festa till det lite. Vi letade upp närmaste Hooters och böjade sippa i oss Heiniken. Vi flörtade ganska hårt med servitriserna som på något märkligt sätt verkade vara vana vid det. Mörkret började infinna sig och vi frågade om tips vart vi kunde gå. Tjejerna rekomenderade ett ställe som hette 'Moose McGillycuddy's'. Lätt berusade tog vi en taxi dit och kände oss genast välkomna när ett gäng studerande sjuksjöterskor flög på oss. Vi dansade hela kvällen och bjöd dom på drinkar. Jag fastnade för en av dom som inte verkade svår. Vi hånglade lite och snart var det stängningsdags. Pavel som hade försvunnit ett tag återfanns och inom loppet av 3 minuter stod och hånglade med tjejen som jag jobbat in under kvällen/natten. Jag lackade givetvis ur och undrade vad fan han höll på med. Pavel som inte sett att hon tillhörde mig bad om ursäkt. Tjejen kom fram och var halvt hysterisk och undrade om jag bara skulle låta min polare göra sådär. 'Get the fuck out of my sight slut' fick hon till svar. Hon började lipa och jag började min vandring mot hotellet. Fortfarande lite lack på Pavel för snedjobbet han hade gjort.
Han joggade ifatt mig och var lite nervös. Han bad om ursäkt ett par gånger till och jag försäkrade honom om att det var lugnt (vilket det INTE var). Han märkte att jag var sned och höll sig lugn. Vi sa inte ett ord på ca 9 minuter men plötsligt frågade han vart jag var påväg. Jag svarade var fan han trodde att jag var påväg. 'Inte till hotellet iallafall för det ligger åt andra hållet' sa han. 'Jag vet för i helvete exakt vart hotellet ligger' halvskrek jag. Han tog tag i migför att stanna upp min marsch varvid jag tog ett grpp på honom och lade ner honom på marken. Pavel tände direkt och fick in en klockren höger över okbenet på mig och även jag slog i backen. Vid det här stadiet peakar vi våran fylla. Jag börjar garva och ger honom en armbåge över läppen. Han börjar också skratta och vi ligger kvar på rygg och skrattar upp mot den mörka himmelen. En bil stannar till och vi lyfter våra huvuden för att titta. Det är givetvis en polisbil. Ur högtalarna sprakar 'Do you want to get arrested?'. Vi sätter oss upp och skakar nejande på våra huvuden. 'Then you better get a cab and get out of here!'
Vi lydde polisens råd och tog en taxi till hotellet. Jag med en skaplig blåtira och Pavel med en vacker fläskläpp. Vi skrattar ofta åt den situationen än idag.
måndag 14 april 2008
Lördag i en favela...söndag i sängen...
...
Jag gick upp vid 08.oo i Lördags och när jag kom utanför dörren var det som en kåkstad men utan folk. Lite som i en gammal vilda västern-stad med sånna torra ökenbuskar som blåste förbi. I horisonten tyckte jag mig höra någon som spelade temalåten till 'Deliverence' på något sorts stränginstrument. Det är väl okej att det är så en Lördagsmorgon ioförsig, det tragiska är att det är likadant en Lördagkväll. Jag tänkte att jag lika gärna kunde dra in till jobbet och få lite gjort. Jobbade ca 5 timmar sen fick jag kräksjuka på alla papper och praktiska uppgifter att jag åkte och hämtade min hoj istället. Jag gillar grabbiga grejer därför har jag en KTM 640 i min ägo. När jag bodde i Gbg såg man många av dom åkandes på bakhjulet upp och ner för Avenyn. Jag lovar och garanterar att jag inte var en av dom! Jag funderar dock på att sälja den och köpa en riktig sporthoj, synd att dom ska vara så jävla dyra att försäkra bara. Egentligen tycker jag inte att det är några problem att betala mycket pengar för något, sålänge det är skäligt. Men 35.000 om året är fan inte skäligt!
Fixade iordnign hojen och åkte en nöjestripp på den till en av mina gamla flammor som jag inte sett på ett tag. Jag visste inte ens om hon bodde kvar i huset där jag såg henne sist, men det gjorde hon. Tog med henne på en åktur i vårsolen ut till ett fik vid sjön. Snackade gamla minnen och om sommaren vi hade haft tillsammans. Två ganska sköna timmar som bäst skulle beskrivas som mysig (om man vore tjej eller gay).
Dave kom över på kvällen med en 5:a brunt som vi meckade upp. Rökte säkert 2 gram var och blev mysigt bänga. Vi hade hyrt med oss 'Ong Bak' och 'Shottas', två mycket kvalitativa rullar om jag får säga det själv. Däckade innan midnatt. Hade lite ångest vid insomningen över att jag hade klämt i mig en påse Sour Cream chips. Inte bra!
Söndagen vaknade jag med ett sånt jävla morgonstånd att jag var tvungen att ringa över min lilla mörkhåriga tjeja. Det värsta är att jag tror hon börjar falla för mig. Det sista jag vill, tro det eller ej, är att såra henne, eller någon annan heller för den delen. Jag har lagt fram precis hur jag vill ha det och hon har gett mig ett okej på det. Jag märker ju hur hon vill ha mer men jag måste säga att jag själv tycker att jag har ryggen fri dena gång. Måste nog dra ner på antalet gånger jag träffar henne i veckan iallafall, för att få henne att fatta att jag menar allvar. Söndagen i sägen var annars mycket mysig. Man är ju ingen 19-åring längre men som tur finns det blåa piller som gör omladdningsprocessen i svällkropparna väldigt effektiv.
Denna vecka är full med möjligheter och jag tror och hoppas att den kan bli väldigt lukrativ. Sprang 6 km förut och rensade tankarna, fick känslan av att jag lever ett jävligt bra liv! Mycket mysig känsla.
Jag gick upp vid 08.oo i Lördags och när jag kom utanför dörren var det som en kåkstad men utan folk. Lite som i en gammal vilda västern-stad med sånna torra ökenbuskar som blåste förbi. I horisonten tyckte jag mig höra någon som spelade temalåten till 'Deliverence' på något sorts stränginstrument. Det är väl okej att det är så en Lördagsmorgon ioförsig, det tragiska är att det är likadant en Lördagkväll. Jag tänkte att jag lika gärna kunde dra in till jobbet och få lite gjort. Jobbade ca 5 timmar sen fick jag kräksjuka på alla papper och praktiska uppgifter att jag åkte och hämtade min hoj istället. Jag gillar grabbiga grejer därför har jag en KTM 640 i min ägo. När jag bodde i Gbg såg man många av dom åkandes på bakhjulet upp och ner för Avenyn. Jag lovar och garanterar att jag inte var en av dom! Jag funderar dock på att sälja den och köpa en riktig sporthoj, synd att dom ska vara så jävla dyra att försäkra bara. Egentligen tycker jag inte att det är några problem att betala mycket pengar för något, sålänge det är skäligt. Men 35.000 om året är fan inte skäligt!
Fixade iordnign hojen och åkte en nöjestripp på den till en av mina gamla flammor som jag inte sett på ett tag. Jag visste inte ens om hon bodde kvar i huset där jag såg henne sist, men det gjorde hon. Tog med henne på en åktur i vårsolen ut till ett fik vid sjön. Snackade gamla minnen och om sommaren vi hade haft tillsammans. Två ganska sköna timmar som bäst skulle beskrivas som mysig (om man vore tjej eller gay).
Dave kom över på kvällen med en 5:a brunt som vi meckade upp. Rökte säkert 2 gram var och blev mysigt bänga. Vi hade hyrt med oss 'Ong Bak' och 'Shottas', två mycket kvalitativa rullar om jag får säga det själv. Däckade innan midnatt. Hade lite ångest vid insomningen över att jag hade klämt i mig en påse Sour Cream chips. Inte bra!
Söndagen vaknade jag med ett sånt jävla morgonstånd att jag var tvungen att ringa över min lilla mörkhåriga tjeja. Det värsta är att jag tror hon börjar falla för mig. Det sista jag vill, tro det eller ej, är att såra henne, eller någon annan heller för den delen. Jag har lagt fram precis hur jag vill ha det och hon har gett mig ett okej på det. Jag märker ju hur hon vill ha mer men jag måste säga att jag själv tycker att jag har ryggen fri dena gång. Måste nog dra ner på antalet gånger jag träffar henne i veckan iallafall, för att få henne att fatta att jag menar allvar. Söndagen i sägen var annars mycket mysig. Man är ju ingen 19-åring längre men som tur finns det blåa piller som gör omladdningsprocessen i svällkropparna väldigt effektiv.
Denna vecka är full med möjligheter och jag tror och hoppas att den kan bli väldigt lukrativ. Sprang 6 km förut och rensade tankarna, fick känslan av att jag lever ett jävligt bra liv! Mycket mysig känsla.
onsdag 9 april 2008
...
Mörkret hade just infunnit sig och känslan av ensamhet hade precis satt in. Min lägenhet ekade nästan ekot av förvirring när morfinet kickade in. När jag lägger ner huvudet på kudden för att lyssna sönder 'Sleep through the static' ringer min telefon. Det är Evve från några helger sedan. Jag kommer inte ihåg om jag har nämnt henne innan men hon går under namnet 'Moorebruden' i de interna kretsarna. Hon hade tydligen varit med i något magazin någon gång. Dock är jag inte säker på att det var Moore, det skulle lika gärna kunna vara en sunkig upplaga av Cats. Min bekräftelsefaktor höjdes när hon frågade om hon kunde komma över. Jag vägde situationen. Noga. Lyssna på slapp musik, hemma själv, i sin säng, eller ligga med en silikonpumpad bimbo. Det var ett tag sedan jag fick ligga så jag bjöd över henne. Hon dök upp i någon rockaktig jacka med strumpbyxor. Under rocken endast svarta spetsunderkläder. Jag blev ganska kåt med detsamma och sade åt henne att gå in i sovrummet. Själv smet jag in på toaletten och poppade en stor blå och en puck. Jag frågade om hon ville ha lite weed och det ville hon. Vi rökte jollen i sängen och hon blev ganska dimmig. Jag började ta på henne. Smekte hennes bröst och lår. Hon började skreva med benen och njöt som en huggorm på en varm sten. Jag kände hur mitt E började kicka in samtidigt som jag växte mig stor. Hon smög ner och påbörjade en akt som höll i sig i tre timmar. Jag har aldrig knullat så bra på ecstasy förut och den blåa viagran är ju helt klart nyckeln till den framgången.
Idag hade jag gjort 13 loppor innan frukost. Det tyckte jag räckte så jag tog ledigt halva dagen. Drog till Nordik och köpte en grå/svart soffa med divan. Grymt skönt att slippa sitta på golvet.
Liverpool är vidare i CL och de kristna bögarna från Småland förlorade första hockeyfinalmatchen. Så fronten i sportvärlden är som den ska den också.
Ta hand om er.
Mörkret hade just infunnit sig och känslan av ensamhet hade precis satt in. Min lägenhet ekade nästan ekot av förvirring när morfinet kickade in. När jag lägger ner huvudet på kudden för att lyssna sönder 'Sleep through the static' ringer min telefon. Det är Evve från några helger sedan. Jag kommer inte ihåg om jag har nämnt henne innan men hon går under namnet 'Moorebruden' i de interna kretsarna. Hon hade tydligen varit med i något magazin någon gång. Dock är jag inte säker på att det var Moore, det skulle lika gärna kunna vara en sunkig upplaga av Cats. Min bekräftelsefaktor höjdes när hon frågade om hon kunde komma över. Jag vägde situationen. Noga. Lyssna på slapp musik, hemma själv, i sin säng, eller ligga med en silikonpumpad bimbo. Det var ett tag sedan jag fick ligga så jag bjöd över henne. Hon dök upp i någon rockaktig jacka med strumpbyxor. Under rocken endast svarta spetsunderkläder. Jag blev ganska kåt med detsamma och sade åt henne att gå in i sovrummet. Själv smet jag in på toaletten och poppade en stor blå och en puck. Jag frågade om hon ville ha lite weed och det ville hon. Vi rökte jollen i sängen och hon blev ganska dimmig. Jag började ta på henne. Smekte hennes bröst och lår. Hon började skreva med benen och njöt som en huggorm på en varm sten. Jag kände hur mitt E började kicka in samtidigt som jag växte mig stor. Hon smög ner och påbörjade en akt som höll i sig i tre timmar. Jag har aldrig knullat så bra på ecstasy förut och den blåa viagran är ju helt klart nyckeln till den framgången.
Idag hade jag gjort 13 loppor innan frukost. Det tyckte jag räckte så jag tog ledigt halva dagen. Drog till Nordik och köpte en grå/svart soffa med divan. Grymt skönt att slippa sitta på golvet.
Liverpool är vidare i CL och de kristna bögarna från Småland förlorade första hockeyfinalmatchen. Så fronten i sportvärlden är som den ska den också.
Ta hand om er.
söndag 30 mars 2008
...
MIna vänner. Jag jobbar dubbla jobb för tillfället. En vis man sa till mig en gång att du blir aldrig rik om du inte jobbar. Det hr han naturligtvis rätt i och denna period som kommer bli ganska tung gör jag som investering i framtiden.
Tyvärr har detta inneburit att jag har fått lämna staden vid västkusten och bytt ut den mot en stad på östkusten. Inte alls lika underhållande men dock mer produktiv. Jag har dock kvar några tyngre kontakter som jag funderar på att använda mig av. Denna stad är nämligen helt torr på weed och jag pallar inte röka hasch dagarna i ända. Därför funderar jag på att köpa ett större parti grönt och sprida till mina vänner i denna nya spännande stad. Samtidigt kan det vara jävligt onödigt att ta den risken nu när mitt liv har blivit någorlunda okriminellt. Jag kommer nog därför sätta några av mina bönder på det istället.
Låg med en snygg tjej igår och imorse. Oftast är de jag liggenr med snygga men då och då gör man ju ett välgörenhetsknull. Mest för att boosta karman. Pavel och jag var på en 25 årsskiva där jag på något lustigt sätt fick i mig på tok för mycket alkohol. Vi gick vidare till den enda nattklubben som man kan hänga på och mötte där upp Zäta. Bombade en spliff innan vi gick ner och sedan dess är allt mer eller mindre en dimma. Tjejen ifråga dök upp mitt i natten och jag har fortfarande ingen aning om hur hon kom in eller fann mig. Jag hade nämligen blivit nekad inträde från klubben när jag gått ut och rökte. Tjejen i kassan fick något jävla hjärnsläpp och hävdade att hon inte kände igen mig. I ren jävla princip bad jag om min jacka och gick därifrån. Så nu kan man väl inte gå dit mer heller. Som tur är känner jag juggevakterna så det ska väl inte vara något problem nästa gång. Men just då var jag för fucked up för att prata så jag erkände mig slagen och gick. (Shit, nu blir det osammanhängande, sorry men jag är lite skev just nu). Tydligen hade jag sagt att jag inte kunde knulla med henne för att jag fick inte stånd när jag var med henne. Något som kom ut helt fel och som hon blev uppenbart förnärmad av. Jag återgäldade det genom att ge henne allt jag hade imorse. Helst av allt hade jag bara velat få en avsugning och sparkat ur henne ur sängen. Men iom att vi låg i en loftsäng och det var ca 2 meter till marken bad jag henne ta stegen istället. Tror hon var nöjd när hon gick, men i ärlighetens namn kunde jag inte bry mig mindre.
MIna vänner. Jag jobbar dubbla jobb för tillfället. En vis man sa till mig en gång att du blir aldrig rik om du inte jobbar. Det hr han naturligtvis rätt i och denna period som kommer bli ganska tung gör jag som investering i framtiden.
Tyvärr har detta inneburit att jag har fått lämna staden vid västkusten och bytt ut den mot en stad på östkusten. Inte alls lika underhållande men dock mer produktiv. Jag har dock kvar några tyngre kontakter som jag funderar på att använda mig av. Denna stad är nämligen helt torr på weed och jag pallar inte röka hasch dagarna i ända. Därför funderar jag på att köpa ett större parti grönt och sprida till mina vänner i denna nya spännande stad. Samtidigt kan det vara jävligt onödigt att ta den risken nu när mitt liv har blivit någorlunda okriminellt. Jag kommer nog därför sätta några av mina bönder på det istället.
Låg med en snygg tjej igår och imorse. Oftast är de jag liggenr med snygga men då och då gör man ju ett välgörenhetsknull. Mest för att boosta karman. Pavel och jag var på en 25 årsskiva där jag på något lustigt sätt fick i mig på tok för mycket alkohol. Vi gick vidare till den enda nattklubben som man kan hänga på och mötte där upp Zäta. Bombade en spliff innan vi gick ner och sedan dess är allt mer eller mindre en dimma. Tjejen ifråga dök upp mitt i natten och jag har fortfarande ingen aning om hur hon kom in eller fann mig. Jag hade nämligen blivit nekad inträde från klubben när jag gått ut och rökte. Tjejen i kassan fick något jävla hjärnsläpp och hävdade att hon inte kände igen mig. I ren jävla princip bad jag om min jacka och gick därifrån. Så nu kan man väl inte gå dit mer heller. Som tur är känner jag juggevakterna så det ska väl inte vara något problem nästa gång. Men just då var jag för fucked up för att prata så jag erkände mig slagen och gick. (Shit, nu blir det osammanhängande, sorry men jag är lite skev just nu). Tydligen hade jag sagt att jag inte kunde knulla med henne för att jag fick inte stånd när jag var med henne. Något som kom ut helt fel och som hon blev uppenbart förnärmad av. Jag återgäldade det genom att ge henne allt jag hade imorse. Helst av allt hade jag bara velat få en avsugning och sparkat ur henne ur sängen. Men iom att vi låg i en loftsäng och det var ca 2 meter till marken bad jag henne ta stegen istället. Tror hon var nöjd när hon gick, men i ärlighetens namn kunde jag inte bry mig mindre.
söndag 23 mars 2008
...
Jag är uppriktigt ledsen över att jag inte har uppdaterat på ett tag. Jag är just nu i en Östgötsk stad där jag verkar vara kvar ett tag. Jag var på en intervju, kan man kanske kalla det, i onsdags. Jag fick en bra lön och kunde inte tacka nej. Dealen blir att hjälpa ett företag att göra vissa omstruktureringar för att på så sätt få upp omsättningen. Jag vet att jag kan göra underverk med stället och ser därför fram emot det. Detta innebär dock att jag behöver flytta alla mina grejer från våningen i Göteborg. Jag har redan hittat en sexrummare från sekelskiftet här som kommer bli riktigt najs så fort jag har fått den inredd. Pavel kommer flytta med och sköta om vårat företag som vi tar över 1:a Maj. Det är också något som jag ser fram emot sjukt mycket.
Helgen var annars helt okej. Rökte lite prima weed i fredags och 30-årsskiva i lördags. Många gurkor på festen men även några riktigt sköna lirare som jag har saknat mycket. Utelivet i den här staden suger riktigt mycket och hårt. Trots det fick jag med en Moorebrud hem som jag träffat en annan gång. Riktig psykopat visade det sig. Jag har aldrig haft så grova rivsår på ryggen. Men knulla det kunde hon.
Nu ska jag rulla upp en knatch jag fick av Zäta och dra igång en rulle som jag kan somna till. Hoppas ni alla hade en underbar Påsk. En högtid som inte alls är överskattad.
Jag är uppriktigt ledsen över att jag inte har uppdaterat på ett tag. Jag är just nu i en Östgötsk stad där jag verkar vara kvar ett tag. Jag var på en intervju, kan man kanske kalla det, i onsdags. Jag fick en bra lön och kunde inte tacka nej. Dealen blir att hjälpa ett företag att göra vissa omstruktureringar för att på så sätt få upp omsättningen. Jag vet att jag kan göra underverk med stället och ser därför fram emot det. Detta innebär dock att jag behöver flytta alla mina grejer från våningen i Göteborg. Jag har redan hittat en sexrummare från sekelskiftet här som kommer bli riktigt najs så fort jag har fått den inredd. Pavel kommer flytta med och sköta om vårat företag som vi tar över 1:a Maj. Det är också något som jag ser fram emot sjukt mycket.
Helgen var annars helt okej. Rökte lite prima weed i fredags och 30-årsskiva i lördags. Många gurkor på festen men även några riktigt sköna lirare som jag har saknat mycket. Utelivet i den här staden suger riktigt mycket och hårt. Trots det fick jag med en Moorebrud hem som jag träffat en annan gång. Riktig psykopat visade det sig. Jag har aldrig haft så grova rivsår på ryggen. Men knulla det kunde hon.
Nu ska jag rulla upp en knatch jag fick av Zäta och dra igång en rulle som jag kan somna till. Hoppas ni alla hade en underbar Påsk. En högtid som inte alls är överskattad.
onsdag 19 mars 2008
07.oo
Morgonstund har guld i mun. Fuck that. Ge mig cyanid! Bums! 07.oo är på tok för tidigt för människan att gå upp. Jag kan inte tänka klart. Kan ha något med att göra att jag somnade straxt efter 05.oo kanske, men ändå, det är för tidigt. No doubt.
Gäsp. Jag har inte tid att skriva mer nu. Vi hörs senare, då ska jag försöka berätta varför i helvete jag är uppe såhär tidigt. Även om jag inte själv förstår det helt och fullt.
Adio.
Morgonstund har guld i mun. Fuck that. Ge mig cyanid! Bums! 07.oo är på tok för tidigt för människan att gå upp. Jag kan inte tänka klart. Kan ha något med att göra att jag somnade straxt efter 05.oo kanske, men ändå, det är för tidigt. No doubt.
Gäsp. Jag har inte tid att skriva mer nu. Vi hörs senare, då ska jag försöka berätta varför i helvete jag är uppe såhär tidigt. Även om jag inte själv förstår det helt och fullt.
Adio.
tisdag 18 mars 2008
I viksäng på slätten!
...
Jag känner mig fortfarande urlakad från helgen och krämporna sitter fortfarande i. Serotoninhalterna har inte ens påbörjat sin påfyllning och att jag ska göra en utvärdering av ett företag imorgon känns i det närmaste löjligt. Att jag även ligger på en jävla viksäng i en tillfällig övernattningslägenhet i en håla i Östergötland gör det hela inte bättre.
Det som däremot känns betydligt bättre är att jag hade ett mycket bra samtal med våra investerare idag. Vårat påstådda projekt börjar ta form och det känns riktigt bra. Borde kanske döpa om denna blogg till 'miljonärinnan30' men jag tror tyvärr redan den bloggen finns. Jag har för mig att den är verkligt underhållande också.
En annan sak som är bra med den här staden är att en mycket vacker och trevlig tjej bor här. Funderade på att ringa över henne ikväll men känner att jag är på tok för likgiltig. Hon är en bra tjej och är därmed värd respekt och uppskattning. Något som jag i detta tillstånd inte kan ge henne. Så jag får nog vackert vänta tills glädjedepåerna i hjärnan fyllts på lite.
Monoaminerna mina - kom tillbaka!!!
Jag känner mig fortfarande urlakad från helgen och krämporna sitter fortfarande i. Serotoninhalterna har inte ens påbörjat sin påfyllning och att jag ska göra en utvärdering av ett företag imorgon känns i det närmaste löjligt. Att jag även ligger på en jävla viksäng i en tillfällig övernattningslägenhet i en håla i Östergötland gör det hela inte bättre.
Det som däremot känns betydligt bättre är att jag hade ett mycket bra samtal med våra investerare idag. Vårat påstådda projekt börjar ta form och det känns riktigt bra. Borde kanske döpa om denna blogg till 'miljonärinnan30' men jag tror tyvärr redan den bloggen finns. Jag har för mig att den är verkligt underhållande också.
En annan sak som är bra med den här staden är att en mycket vacker och trevlig tjej bor här. Funderade på att ringa över henne ikväll men känner att jag är på tok för likgiltig. Hon är en bra tjej och är därmed värd respekt och uppskattning. Något som jag i detta tillstånd inte kan ge henne. Så jag får nog vackert vänta tills glädjedepåerna i hjärnan fyllts på lite.
Monoaminerna mina - kom tillbaka!!!
måndag 17 mars 2008
Rock'n roll...
...
Helgen var en avancerad rock'n rollupplevelse. Det började med att vi fick åka länet runt på jakt på det vita guldet. Det gröna guldet var redan fixat. Detta känns som en historia i sig men jag orkar inte berätta det faktiskt. Tillslut fick vi bara tag på 4 gram. Men eftersom vi bara var 4 pers som skulle köra på så fick det räcka.
Gräset var riktigt bra och vi tände up på fredagskvällen. Några andra vänner till mig skulle på en studentpub på en av högskolorna. Jag råkar bo bara 70 meter från den skolan så jag gick ner, pårökt och glad, för att tala lite med dom. Det är sköna grabbar det här, som jag har kännt i ca 20 år, men dom tar det ganska lugnt med knarket.
Vi står i något som påminner om en matsal, men med kanske 15 meter till tak när den enes "internetragg" kommer dit. Hon har med sig en polare som är riktigt söt. Jag lägger på min charmiga personlighet och märker att det går hem direkt. Tillslut är det bara jag, de två brudarna och Charlie kvar. Vi bestämmer oss för att gå vidare till en vanlig pub. Jag köper in dricka till alla, vin till tjejerna och öl till oss. Vi sätter oss ner och pratar vidare. Jag skojar och charmar min tjej och det verkar gå bra även för Charles. Helt plötsligt märker jag att tjejerna inte dricker av vinet. Det står helt orört. Hon blabbar på om sitt liv men jag har slutat lyssna. Jag börjar störa mig mer och mer på att dem inte dricker. Tillslut kan jag inte hålla mig utan frågar varför dem inte har rört vinet. Tror dom att vi försöker droga dem eller whats the dealio? Dem förklarar att de har delat på en flaska vin innan de träffade oss och blev skitfulla. DELAT!? Men så är dom ju bara 19 år också. Jag tackar för mig och går hem och tänder på en hövding och somnar in.
Lördag. Vi hade bjudit till fest och folket började droppa in. Bardrumsspegeln var nedplockad och linorna låg färdiga. Kvaliteten på laddet var tyvärr under all kritik. Det löste vi med att fixa gula McD som stämningshöjare. Vi började kvällen på Nef, snackade nog med alla brudarna på stället. Lite synd var att jag hade jobbat in 5 tjejer redan i kön som skulle fungera som sällskap väl inne på stället. Vi kom inte så långt för dem hade inte åldern inne och blev nekade i dörren. 14 minuter av min tid åt helvete. Väl därinne kände jag hur laddet och ecstasyn började kicka in. Världen blev ett väldigt bra ställe. Klockan närmade sig 2 och grabbarna ville dra vidare till Parkan. Så jag lämnade alla projekt på Nef och följde med dem andra mot Avenyn. Kön var förjävlig på Park och den rörde sig inte en millimeter. Då träffar vi Björnen som tipsar om stamp på Folköl. Hoppar in i en svart-taxi. Jag, Pavel, Lången och Björna. 10 minuter senare är vi där. Sänker en puck till och lyssnar på hård house med en bpm på ca hundra tusen. Lustgas, öl, e, ladd.
Tror inte jag skulle klara ett pissprov just idag.
Helgen var en avancerad rock'n rollupplevelse. Det började med att vi fick åka länet runt på jakt på det vita guldet. Det gröna guldet var redan fixat. Detta känns som en historia i sig men jag orkar inte berätta det faktiskt. Tillslut fick vi bara tag på 4 gram. Men eftersom vi bara var 4 pers som skulle köra på så fick det räcka.
Gräset var riktigt bra och vi tände up på fredagskvällen. Några andra vänner till mig skulle på en studentpub på en av högskolorna. Jag råkar bo bara 70 meter från den skolan så jag gick ner, pårökt och glad, för att tala lite med dom. Det är sköna grabbar det här, som jag har kännt i ca 20 år, men dom tar det ganska lugnt med knarket.
Vi står i något som påminner om en matsal, men med kanske 15 meter till tak när den enes "internetragg" kommer dit. Hon har med sig en polare som är riktigt söt. Jag lägger på min charmiga personlighet och märker att det går hem direkt. Tillslut är det bara jag, de två brudarna och Charlie kvar. Vi bestämmer oss för att gå vidare till en vanlig pub. Jag köper in dricka till alla, vin till tjejerna och öl till oss. Vi sätter oss ner och pratar vidare. Jag skojar och charmar min tjej och det verkar gå bra även för Charles. Helt plötsligt märker jag att tjejerna inte dricker av vinet. Det står helt orört. Hon blabbar på om sitt liv men jag har slutat lyssna. Jag börjar störa mig mer och mer på att dem inte dricker. Tillslut kan jag inte hålla mig utan frågar varför dem inte har rört vinet. Tror dom att vi försöker droga dem eller whats the dealio? Dem förklarar att de har delat på en flaska vin innan de träffade oss och blev skitfulla. DELAT!? Men så är dom ju bara 19 år också. Jag tackar för mig och går hem och tänder på en hövding och somnar in.
Lördag. Vi hade bjudit till fest och folket började droppa in. Bardrumsspegeln var nedplockad och linorna låg färdiga. Kvaliteten på laddet var tyvärr under all kritik. Det löste vi med att fixa gula McD som stämningshöjare. Vi började kvällen på Nef, snackade nog med alla brudarna på stället. Lite synd var att jag hade jobbat in 5 tjejer redan i kön som skulle fungera som sällskap väl inne på stället. Vi kom inte så långt för dem hade inte åldern inne och blev nekade i dörren. 14 minuter av min tid åt helvete. Väl därinne kände jag hur laddet och ecstasyn började kicka in. Världen blev ett väldigt bra ställe. Klockan närmade sig 2 och grabbarna ville dra vidare till Parkan. Så jag lämnade alla projekt på Nef och följde med dem andra mot Avenyn. Kön var förjävlig på Park och den rörde sig inte en millimeter. Då träffar vi Björnen som tipsar om stamp på Folköl. Hoppar in i en svart-taxi. Jag, Pavel, Lången och Björna. 10 minuter senare är vi där. Sänker en puck till och lyssnar på hård house med en bpm på ca hundra tusen. Lustgas, öl, e, ladd.
Tror inte jag skulle klara ett pissprov just idag.
fredag 14 mars 2008
Kvällen känns räddad.
...
Var och åt på vårat numera stammishotell idag. Det var riktigt gott och riktigt bra service. Jag känner verkligen att det var ett bra move att byta ställe.
Var och gick en 2 timmarspromenad idag borta i Olskroken och tillbaka genom Örgryte. Jag är lite sugen på att köpa en kåk och då har jag tänkt att Örgryte kan vara ett trevligt alternativ. Det är ändå ganska avskiljt men tar bara 20 minuter in till stan per fot. Om man går lika snabbt som jag såklart.
Ringde langaren och beställde 6 gram vitt och 10 gram grönt till helgen. Jag har några vänner som är här över helgen och vi tänkte skoja till det lite extra. Planen är att ikväll röka gräset och spela in en låt. Den ena polaren har med hela sin inspelningsstudio. Dom är ju nuförtiden jävligt portabla, iform av laptop, poddar och klaviaturer. Det ska bli kul som faan iallafall. Om jag klarar av att lägga ut den på nätet så postar jag den i bloggen på måndag. Om någon av er vet hur man lägger ut en mp3a på en blogg så får ni gärna säga hur!
Dom 90k dollarna blev tillslut 400k dollar. Jag mår skit. Men vad fan gör man? Snart är jag full och hög och då spelar inte mycket roll. Förresten är jag redan full.
Var och åt på vårat numera stammishotell idag. Det var riktigt gott och riktigt bra service. Jag känner verkligen att det var ett bra move att byta ställe.
Var och gick en 2 timmarspromenad idag borta i Olskroken och tillbaka genom Örgryte. Jag är lite sugen på att köpa en kåk och då har jag tänkt att Örgryte kan vara ett trevligt alternativ. Det är ändå ganska avskiljt men tar bara 20 minuter in till stan per fot. Om man går lika snabbt som jag såklart.
Ringde langaren och beställde 6 gram vitt och 10 gram grönt till helgen. Jag har några vänner som är här över helgen och vi tänkte skoja till det lite extra. Planen är att ikväll röka gräset och spela in en låt. Den ena polaren har med hela sin inspelningsstudio. Dom är ju nuförtiden jävligt portabla, iform av laptop, poddar och klaviaturer. Det ska bli kul som faan iallafall. Om jag klarar av att lägga ut den på nätet så postar jag den i bloggen på måndag. Om någon av er vet hur man lägger ut en mp3a på en blogg så får ni gärna säga hur!
Dom 90k dollarna blev tillslut 400k dollar. Jag mår skit. Men vad fan gör man? Snart är jag full och hög och då spelar inte mycket roll. Förresten är jag redan full.
torsdag 13 mars 2008
onsdag 12 mars 2008
Dagen sammanfattad...
...
Idag har skildrat ganska bra hur mitt liv ser ut. Eller hur jag skulle vilja att det oftare var iallafall.
10.oo - Vaknar och ligger kvar i sängen i ca 30 minuter. Svarar på lite mail om ditt och datt. Lyxar till det med en lössnus innan jag borstat tänderna.
10.3o - Säger hej till min polare som är på besök och redan är vaken eftersom extrasängen är så jävla obekväm. Eldar på två koppar kaffe och kollar börsen.
11.3o - Står på gymmet och svettar mig igenom en 40 minuters konditionsprövning. På fastande mage. (Förutom kaffet)
13.oo - Nyduschad och nybastad går ner på stan för att luncha med tre ytterliggare vänner på Stallgården. Plommonspräckt köttfärslimpa, potatis och gräddsås. Stannar kvar och dricker kaffe.
15.3o - Går upp till gymmet för ett bröstpass tillsammans med Pavel som just nu är mer fullblown än någonsin. Försöker köra med samma vikter men blir knäckt när han kör 8 kg tyngre i hantelpressen.
17.3o - Lagar torskfilé, potatis och spenat till mig och min extrasängsliggande vän. Rullar dagens första joint.
18.3o - 20.3o - Kollar på diverse ströprogram såsom Simpsons, Cops och Kalla Fakta. Något fucked up att nötkreatur verkar stå för 18% av den globala växthuseffekten genom deras utsläpp (fisar). Känner mig nöjd att jag bara kör bil på sommaren (iofs då iform av V8 som förmodligen släpper ut 4 ggr så mycket avgaser som en vanlig bli gör på ett helt år) samt mest äter fisk. Rullar dagens andra joint.
20.4o - Premiere Legaue, bet som verkar gå åt helvete. Kollar mest på M'boro.
Sängen efter detta. Så intressant är en hemmaknarkares vardag i det stora hela. Jag börjar bli sugen på att jobba lite och ska nog ta tag i det snarast möjligt.
Idag har skildrat ganska bra hur mitt liv ser ut. Eller hur jag skulle vilja att det oftare var iallafall.
10.oo - Vaknar och ligger kvar i sängen i ca 30 minuter. Svarar på lite mail om ditt och datt. Lyxar till det med en lössnus innan jag borstat tänderna.
10.3o - Säger hej till min polare som är på besök och redan är vaken eftersom extrasängen är så jävla obekväm. Eldar på två koppar kaffe och kollar börsen.
11.3o - Står på gymmet och svettar mig igenom en 40 minuters konditionsprövning. På fastande mage. (Förutom kaffet)
13.oo - Nyduschad och nybastad går ner på stan för att luncha med tre ytterliggare vänner på Stallgården. Plommonspräckt köttfärslimpa, potatis och gräddsås. Stannar kvar och dricker kaffe.
15.3o - Går upp till gymmet för ett bröstpass tillsammans med Pavel som just nu är mer fullblown än någonsin. Försöker köra med samma vikter men blir knäckt när han kör 8 kg tyngre i hantelpressen.
17.3o - Lagar torskfilé, potatis och spenat till mig och min extrasängsliggande vän. Rullar dagens första joint.
18.3o - 20.3o - Kollar på diverse ströprogram såsom Simpsons, Cops och Kalla Fakta. Något fucked up att nötkreatur verkar stå för 18% av den globala växthuseffekten genom deras utsläpp (fisar). Känner mig nöjd att jag bara kör bil på sommaren (iofs då iform av V8 som förmodligen släpper ut 4 ggr så mycket avgaser som en vanlig bli gör på ett helt år) samt mest äter fisk. Rullar dagens andra joint.
20.4o - Premiere Legaue, bet som verkar gå åt helvete. Kollar mest på M'boro.
Sängen efter detta. Så intressant är en hemmaknarkares vardag i det stora hela. Jag börjar bli sugen på att jobba lite och ska nog ta tag i det snarast möjligt.
Torken är en bitch!
Han såg sig omkring men kunde inte se sin systerdotter någonstans.
-STINA! Ropade han genom den stora herrgården. Namnet ekade mellan väggarna.
-STIIIIIINA!?
-Ja!?
Hon stor precis bakom honom på fjärde trappsteget vilket gjorde dem nästan lika långa. Han ryggade till av överrumpelsen och frågade med osäker röst vart hon hade varit.
-Jag har varit på vinden och pratat med kollefinkarna.
-Kollefinkarna?
-Det är dom långa smala som bodde här innnan jorden blev till.
-Okej, men vad bra, då känner dom sig inte ensamma iallafall. Ska vi gå ut och leka lite?
-Nej, vi får inte det, då blir dom arga.
Mörkret bredde in sin slöja över det karga landskapet och vinden tilltog. Det knakade ofta i träbalkarna som sammanfogade de bärande avgörandena i det pampiga huset från början av 1800-talet. När vinden blev starkare lät det som huset jämrade sig och som om något ville bryta sig fri.
-Vilka blir arga?
-Meeeen, kollefinkarna såklart.
Det som han tyckte var lustigt var att han inte hörde någon oro i hennes röst. Han började själv tycka att det kändes olustigt.
-Kollefinkarna blir arga då, upprepade hon sig.
Hennes röst blev skrovlig och hatiskt, hon upprepade sig igen och nu var hennes röst som en försupen mansröst.
-Sluta Stina, vart är dom där kollefinkarna så ska jag ta ett snack med dom.
-Precis bakom dig.
Han vände sig sakta om och det kändes som allt gick i slowmotion. Tre långa smala skuggor stod bara 2 meter bakom honom. Han tittade upp på dem samtidigt som regnet började smattra mot taket. Han såg en grenliknande arm höja sig, längst ut på fingertopparna stack knivliknande naglar ut. SWOSH. Han föll ner på knä. Blodet rann från hanns strupe och rann ner på golvet där han satt.
Det var då jag insåg att systerdottern var min. Det var mitt blod som rann från min strupe och det var jag som stod knäböjd i mitt eget blod och livet sakta rann ur mig.
-Spring Stina, harklade jag ur mig. Men det var försent, de hade redan fått tag på henne. Det sista jag hörde var hennes skrik. Skrik som sakta försvann i mörkret.
Detta drömde jag inatt. Trevligt. Så blir det jämt när drogerna är påväg ur min kropp.
-STINA! Ropade han genom den stora herrgården. Namnet ekade mellan väggarna.
-STIIIIIINA!?
-Ja!?
Hon stor precis bakom honom på fjärde trappsteget vilket gjorde dem nästan lika långa. Han ryggade till av överrumpelsen och frågade med osäker röst vart hon hade varit.
-Jag har varit på vinden och pratat med kollefinkarna.
-Kollefinkarna?
-Det är dom långa smala som bodde här innnan jorden blev till.
-Okej, men vad bra, då känner dom sig inte ensamma iallafall. Ska vi gå ut och leka lite?
-Nej, vi får inte det, då blir dom arga.
Mörkret bredde in sin slöja över det karga landskapet och vinden tilltog. Det knakade ofta i träbalkarna som sammanfogade de bärande avgörandena i det pampiga huset från början av 1800-talet. När vinden blev starkare lät det som huset jämrade sig och som om något ville bryta sig fri.
-Vilka blir arga?
-Meeeen, kollefinkarna såklart.
Det som han tyckte var lustigt var att han inte hörde någon oro i hennes röst. Han började själv tycka att det kändes olustigt.
-Kollefinkarna blir arga då, upprepade hon sig.
Hennes röst blev skrovlig och hatiskt, hon upprepade sig igen och nu var hennes röst som en försupen mansröst.
-Sluta Stina, vart är dom där kollefinkarna så ska jag ta ett snack med dom.
-Precis bakom dig.
Han vände sig sakta om och det kändes som allt gick i slowmotion. Tre långa smala skuggor stod bara 2 meter bakom honom. Han tittade upp på dem samtidigt som regnet började smattra mot taket. Han såg en grenliknande arm höja sig, längst ut på fingertopparna stack knivliknande naglar ut. SWOSH. Han föll ner på knä. Blodet rann från hanns strupe och rann ner på golvet där han satt.
Det var då jag insåg att systerdottern var min. Det var mitt blod som rann från min strupe och det var jag som stod knäböjd i mitt eget blod och livet sakta rann ur mig.
-Spring Stina, harklade jag ur mig. Men det var försent, de hade redan fått tag på henne. Det sista jag hörde var hennes skrik. Skrik som sakta försvann i mörkret.
Detta drömde jag inatt. Trevligt. Så blir det jämt när drogerna är påväg ur min kropp.
tisdag 11 mars 2008
Var bara tvungen att säga att den absolut bästa skildringen av att ta E på film är i nya Rise of the Footsoldier.
Jag vet inte hur man lägger in videos så där flashigt som alla andra tuffa bloggare gör, så jag länkar istället till klippet HÄR!
Jag vet inte hur man lägger in videos så där flashigt som alla andra tuffa bloggare gör, så jag länkar istället till klippet HÄR!
måndag 10 mars 2008
I veckan avgörs det.
Min framtid. Det är lite spännande faktiskt. Ska man lyckas med något som man om 20 år kan kalla livsverk? Stå med en son eller dotter eller både och - och uppriktigt kunna säga att de kommer få ett bättre liv än jag har haft. Eller bättre förutsättningar iallafall. Tack vare att pappa var smart nog att göra det hans föräldrar aldrig hade stake till.
Ska mina barn bli sånna som jag själv har hatat under hela min uppväxt. Matade med silversked och få Berlugakaviar serverat istället för barnmat? Sådana människor som ser ner på folk som sliter som ardenner 10 timmar om dagen för att kunna ställa fram en köttfärslimpa på fredagkvällen till sin familj. Aldrig. Jag lovar att om jag får barn någon gång ska dom få slita sig till brödfödan. Precis som jag har slitit.
Hmm, det kanske är läge att rannsaka sig själv en av dessa dagar. Har jag verkligen slitit? Eller har jag åkt räkmacka på mitt fördelaktiga utseende och inställsamma personlighet, min kulturella mångfald och mina sociala färdigheter? Frirullat på goda vänner som har fett med cash? Är jag en enda stor rötunge kanske?
Jag säger som det stod på en killes röda t-shirt på gymmet idag. Only God can judge me. Och det kommer han garanterat att göra. Förmodligen med en skärbrännare och ett fripass direkt till helvetet, utan att passera GÅ, utan att inkassera några pengar. Men då ska jag passa på att tacka så mycket för köttfärsen iallafall.
Nu till något helt annat. Är det custom att tjejer, som man bjuder hem till sin våning för kravlöst sex, luskar till sig ens telefonnummer? Jag har fått 4 sms från hon med piercingen, på ca 4 timmar. Ett där det stod att hon hade glömt sina smycken och undrade om hon fick komma och hämta dom. Ett där hon undrade om vi inte kunde ses innan jag flyttade. Ett där det stod att jag förgyllde hennes helg. Slutligen ett där hon undrade varför jag inte svarade!? Jag är inte listad på någon sådan nummersida som Eniro eller Hitta. Jag gav henne inte mitt nummer vad jag kommer ihåg, jag brukar vara ganska selektiv med vilka som får mitt nummer. Hur gör dom? Om det är någon av er som vet så får ni gärna skriva en rad i kommentarfältet så jag kan förhindra detta i framtiden.
Förresten, svarar verkligen killar på sådana sms? Eller är det bara jag som är känslokall?
Min framtid. Det är lite spännande faktiskt. Ska man lyckas med något som man om 20 år kan kalla livsverk? Stå med en son eller dotter eller både och - och uppriktigt kunna säga att de kommer få ett bättre liv än jag har haft. Eller bättre förutsättningar iallafall. Tack vare att pappa var smart nog att göra det hans föräldrar aldrig hade stake till.
Ska mina barn bli sånna som jag själv har hatat under hela min uppväxt. Matade med silversked och få Berlugakaviar serverat istället för barnmat? Sådana människor som ser ner på folk som sliter som ardenner 10 timmar om dagen för att kunna ställa fram en köttfärslimpa på fredagkvällen till sin familj. Aldrig. Jag lovar att om jag får barn någon gång ska dom få slita sig till brödfödan. Precis som jag har slitit.
Hmm, det kanske är läge att rannsaka sig själv en av dessa dagar. Har jag verkligen slitit? Eller har jag åkt räkmacka på mitt fördelaktiga utseende och inställsamma personlighet, min kulturella mångfald och mina sociala färdigheter? Frirullat på goda vänner som har fett med cash? Är jag en enda stor rötunge kanske?
Jag säger som det stod på en killes röda t-shirt på gymmet idag. Only God can judge me. Och det kommer han garanterat att göra. Förmodligen med en skärbrännare och ett fripass direkt till helvetet, utan att passera GÅ, utan att inkassera några pengar. Men då ska jag passa på att tacka så mycket för köttfärsen iallafall.
Nu till något helt annat. Är det custom att tjejer, som man bjuder hem till sin våning för kravlöst sex, luskar till sig ens telefonnummer? Jag har fått 4 sms från hon med piercingen, på ca 4 timmar. Ett där det stod att hon hade glömt sina smycken och undrade om hon fick komma och hämta dom. Ett där hon undrade om vi inte kunde ses innan jag flyttade. Ett där det stod att jag förgyllde hennes helg. Slutligen ett där hon undrade varför jag inte svarade!? Jag är inte listad på någon sådan nummersida som Eniro eller Hitta. Jag gav henne inte mitt nummer vad jag kommer ihåg, jag brukar vara ganska selektiv med vilka som får mitt nummer. Hur gör dom? Om det är någon av er som vet så får ni gärna skriva en rad i kommentarfältet så jag kan förhindra detta i framtiden.
Förresten, svarar verkligen killar på sådana sms? Eller är det bara jag som är känslokall?
Helgen...
Jag minns inte så mycket av den. Den enda grejen jag egentligen minns var att jag låg med en tjej som hade piercad klitoris. Att jag överhuvudtaget nämner detta beror på att det var den första jag har sett en sådan live.
Kommer även ihåg att jag söp gratis på Nivå, pallade inte gå någon annanstans iom att det regnade så jävligt. Jag råkar bo ca 1 minut därifrån. Det var skit iallafall. Mest fula brudar, inklusive hon med piercat underliv. Ibland sänker jag mina krav för att förhoppningsvis höja min karma. Som en schysst grej liksom. Mycket varför jag gör så är för att jag tänker att någon gång kanske en jävligt snygg tjej tänker likadant och därför väljer att gå hem med mig. Dom chanserna är väl iofs minimala. Jag har nämligen fått för mig att karma inte funkar så, att göra bra saker bara för att man vill ha tillbaka något. Egokarma. Så kan det väl ändå inte vara!?
När vi ändå snackar om karma. En annan sak som ni inte kommer tro på är detta som följer. Jag hittade för några dagar sedan en trasig kartong med lite cd-skivor, några t-shirts och en plastficka innehållande en hundring och lite växelpengar. Det hela tog plats på en relativt öde parkeringsplats lite utanför Göteborg. Jag lyckades luska ut att det var en kristen ungdomsförening som tappat denna kartong och lyckades även hitta ett telefonnummer som jag ringde. Jag förklarade situationen och sa åt tomten som svarade att jag tar med kartongen hem och någon kan hämta den när det passar. Tog ut hundralappen ur plastfickan och köpte köttfärs för pengarna och bjöd mina vänner på hemlagad lunch.
-Idag är det Gud som bjuder på lunchen gubbar!
Är helt övertygad om att detta blev en plump i mitt karmakonto. Men jag tänkte såhär. Vad har Gud någonsin gjort för mig? Ingenting är svaret på den retoriska frågan. Detta kanske är ett sätt för Gud att faktiskt göra något gott för just mig? Därför bestämde jag mig för att han bjöd på lunch just den dagen. Gott var det.
Jag minns inte så mycket av den. Den enda grejen jag egentligen minns var att jag låg med en tjej som hade piercad klitoris. Att jag överhuvudtaget nämner detta beror på att det var den första jag har sett en sådan live.
Kommer även ihåg att jag söp gratis på Nivå, pallade inte gå någon annanstans iom att det regnade så jävligt. Jag råkar bo ca 1 minut därifrån. Det var skit iallafall. Mest fula brudar, inklusive hon med piercat underliv. Ibland sänker jag mina krav för att förhoppningsvis höja min karma. Som en schysst grej liksom. Mycket varför jag gör så är för att jag tänker att någon gång kanske en jävligt snygg tjej tänker likadant och därför väljer att gå hem med mig. Dom chanserna är väl iofs minimala. Jag har nämligen fått för mig att karma inte funkar så, att göra bra saker bara för att man vill ha tillbaka något. Egokarma. Så kan det väl ändå inte vara!?
När vi ändå snackar om karma. En annan sak som ni inte kommer tro på är detta som följer. Jag hittade för några dagar sedan en trasig kartong med lite cd-skivor, några t-shirts och en plastficka innehållande en hundring och lite växelpengar. Det hela tog plats på en relativt öde parkeringsplats lite utanför Göteborg. Jag lyckades luska ut att det var en kristen ungdomsförening som tappat denna kartong och lyckades även hitta ett telefonnummer som jag ringde. Jag förklarade situationen och sa åt tomten som svarade att jag tar med kartongen hem och någon kan hämta den när det passar. Tog ut hundralappen ur plastfickan och köpte köttfärs för pengarna och bjöd mina vänner på hemlagad lunch.
-Idag är det Gud som bjuder på lunchen gubbar!
Är helt övertygad om att detta blev en plump i mitt karmakonto. Men jag tänkte såhär. Vad har Gud någonsin gjort för mig? Ingenting är svaret på den retoriska frågan. Detta kanske är ett sätt för Gud att faktiskt göra något gott för just mig? Därför bestämde jag mig för att han bjöd på lunch just den dagen. Gott var det.
fredag 7 mars 2008
Hmm...
Jag skulle för första gången på veckan använda mitt VISA-kort igår. Jag hade faktiskt shoppat lite nya kläder vilket inte hör till vanligheten. Kassören drog kortet, fungerade inte, drog igen och funderade fortfarande inte. Hon sa något i stil med att det kanske inte fanns några pengar på det. Jag orkade verkligen inte ta den diskussionen med henne utan ringde istället min bank och frågade vad fan det handlade om.
-Ja du Sal, det verkar som du har spärrat ditt VISA i söndags natt.
Min hjärna försökte komma ihåg vad det var jag gjorde i söndags. Spritluckan sa den till mig. Hittade inte plånboken. Den låg inte i innefickan. Du spärrade kortet för att minuten senare hitta den i dina jeans. Din dumme fan letade bara i en av 7 fickor. Jag måste sluta dricka.
-Jahaja, då får jag tacka för ett väl utfört arbete!
Expediten hängde undan alla kläder som jag hade provat och passat utmärkt i. Jag gick upp och tog ut cash så jag klarar mig över helgen. Gick tillbaka och hämtade ut kläderna, skämdes lite och gick hem och korkade upp en flaska rött.
Jag skulle för första gången på veckan använda mitt VISA-kort igår. Jag hade faktiskt shoppat lite nya kläder vilket inte hör till vanligheten. Kassören drog kortet, fungerade inte, drog igen och funderade fortfarande inte. Hon sa något i stil med att det kanske inte fanns några pengar på det. Jag orkade verkligen inte ta den diskussionen med henne utan ringde istället min bank och frågade vad fan det handlade om.
-Ja du Sal, det verkar som du har spärrat ditt VISA i söndags natt.
Min hjärna försökte komma ihåg vad det var jag gjorde i söndags. Spritluckan sa den till mig. Hittade inte plånboken. Den låg inte i innefickan. Du spärrade kortet för att minuten senare hitta den i dina jeans. Din dumme fan letade bara i en av 7 fickor. Jag måste sluta dricka.
-Jahaja, då får jag tacka för ett väl utfört arbete!
Expediten hängde undan alla kläder som jag hade provat och passat utmärkt i. Jag gick upp och tog ut cash så jag klarar mig över helgen. Gick tillbaka och hämtade ut kläderna, skämdes lite och gick hem och korkade upp en flaska rött.
torsdag 6 mars 2008
Fly away with me in the night.
Just nu skulle jag vilja ha någon att säga det till. Dessutom verkligen mena det. Om cirka ett år när mina pengar är självdrivande kommer jag flytta till min villa i Sydamerika. Gå upp när solen stiger, äta färska frukter och nypressad juice till frukost. Efter det tar jag min surfbräda och beger mig till en relativt oupptäckt surfstrand, bara några locals som vet om den. Åka hem för att äta lunch bestående av ris och världens bästa kött. Röka en spliff och jobba i ca 4 timmar. Efter det kan jag tänka mig att äta middag på något av de lyxhotellen som ligger väldigt nära, eventuellt be Rosalina laga till någon av sina killer pastarätter.
Tillslut röka en spliff vid poolen och se solen gå ner samtidigt som jag har sex på en av solsängarna. Fortsätta in i the master sovrum - krypa ner i mina egyptiska lakan och fortsätta att stilla mina sexuella drifter. Är det verkligen ingen svensk vettig tjej som nappar på den idén? Helst ska du vara vacker och ha ett jobb som går att utföra på distans. Jag gillar inte gold diggers så ni kan ju iallafall lura mig till att ni är självförsörjande och stjäla mina pengar på ett snyggt sätt som jag inte upptäcker. Ni har 11 månader och 29 dagar på er! Annars får jag ta en Argentinsk modell med besvärande lågt IQ men skrämmade vackert utseende!
Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.
The End.
Just nu skulle jag vilja ha någon att säga det till. Dessutom verkligen mena det. Om cirka ett år när mina pengar är självdrivande kommer jag flytta till min villa i Sydamerika. Gå upp när solen stiger, äta färska frukter och nypressad juice till frukost. Efter det tar jag min surfbräda och beger mig till en relativt oupptäckt surfstrand, bara några locals som vet om den. Åka hem för att äta lunch bestående av ris och världens bästa kött. Röka en spliff och jobba i ca 4 timmar. Efter det kan jag tänka mig att äta middag på något av de lyxhotellen som ligger väldigt nära, eventuellt be Rosalina laga till någon av sina killer pastarätter.
Tillslut röka en spliff vid poolen och se solen gå ner samtidigt som jag har sex på en av solsängarna. Fortsätta in i the master sovrum - krypa ner i mina egyptiska lakan och fortsätta att stilla mina sexuella drifter. Är det verkligen ingen svensk vettig tjej som nappar på den idén? Helst ska du vara vacker och ha ett jobb som går att utföra på distans. Jag gillar inte gold diggers så ni kan ju iallafall lura mig till att ni är självförsörjande och stjäla mina pengar på ett snyggt sätt som jag inte upptäcker. Ni har 11 månader och 29 dagar på er! Annars får jag ta en Argentinsk modell med besvärande lågt IQ men skrämmade vackert utseende!
Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.
The End.
onsdag 5 mars 2008
Ur innerfickan tar jag fram mitt läderfodral. Det ser ut som en kärringplånbok. Drar upp dragkedjan och viker upp en förpackning som innehåller ett rakblad, en spegel, ett kromat rör som är något större än ett sugrör och ett vikt kuvert i miniatyr. Tittar på henne som sitter brevid mig i soffan med förväntansfulla ögon. Det reflekteras en solkatt från en spotlight i taket och jag skakar ut pulvret på spegeln. Hon har tittat på mig hela kvällen och jag har besvarat hennes blickar. Tar ur rakbladet och hackar upp två linor med stor omtanke. Hon presenterar sig som Josefina och hon ser ut att ha ett utländskt utseende. Mörkt hår, len hy, bruna ögon, når med sin panna till min haka, lekfullt leende och ett perfekt format svank som övergår i en perfekt stjärt.
-De donde eres mi amor? frågar jag henne.
Det glimmar till i hennes ögon och jag vet nästan svaret innan det kommer, Argentina. Jag känner igen det utseendet från 1 mils avstånd. Kroppen, hållningen, ögonen men framförallt stjärten.
-Soy de aqui pero mi mama es de Argentina.
Jag ger henne röret och försöker med en rak översättning på "damerna först". Hon skrattar åt min försvenskade spanska och lutar sig över spegeln. Suger upp linan med sin vänstra näshåla och i samma rörelse sätter sig rakt upp, svankar lite, viker sitt huvud bakåt och låter sitt mörka hår falla ner över hennes axlar.
-Eres muy hermosa, creo que miro el sol en tús ojos.
Hon fnissar till igen medans jag repriserar hennes tidigare beteende. Jag känner hur ruset går rakt upp till hjärnan och att det vänder snabbt i fötterna. Jag blir varm, kall, glad, kär. Framförallt kär. Hon är väldigt vacker och hennes leende bländar mig nästan i skenet av halogenlamporna i taket. Trots att de är i ett dämpat tillstånd.
-Quieres dormir conmigo?
-Solo si quieres cogherme...
Hörde jag rätt? Jag frågar om och hon upprepar sig samtidigt som hon naglar fast sin blick i min. Jag tar hennes hand och leder henne genom min 140 kvm till mitt sovrum. Sängen är nybäddad och det doftar persika av mjukmedlet. Jag gillar inte doften egentligen men just nu finns det ingen ljuvligare doft. Förutom den som dunstar från hennes kropp. Jag lägger ner henne och kysser hennes hals. Vänder henne på mage och lägger upp en lina till i hennes perfekt skapade svank.
Jag tar hennes nummer. Denna gången ska jag nog faktiskt höra av mig.
Kokain.
Det dom kallar det vita guldet.
Någon kallar det Bolivias finest.
En kallar det själförtroende.
Jag kallar det hjälpmedel för framgångsrik överlevnad.
-De donde eres mi amor? frågar jag henne.
Det glimmar till i hennes ögon och jag vet nästan svaret innan det kommer, Argentina. Jag känner igen det utseendet från 1 mils avstånd. Kroppen, hållningen, ögonen men framförallt stjärten.
-Soy de aqui pero mi mama es de Argentina.
Jag ger henne röret och försöker med en rak översättning på "damerna först". Hon skrattar åt min försvenskade spanska och lutar sig över spegeln. Suger upp linan med sin vänstra näshåla och i samma rörelse sätter sig rakt upp, svankar lite, viker sitt huvud bakåt och låter sitt mörka hår falla ner över hennes axlar.
-Eres muy hermosa, creo que miro el sol en tús ojos.
Hon fnissar till igen medans jag repriserar hennes tidigare beteende. Jag känner hur ruset går rakt upp till hjärnan och att det vänder snabbt i fötterna. Jag blir varm, kall, glad, kär. Framförallt kär. Hon är väldigt vacker och hennes leende bländar mig nästan i skenet av halogenlamporna i taket. Trots att de är i ett dämpat tillstånd.
-Quieres dormir conmigo?
-Solo si quieres cogherme...
Hörde jag rätt? Jag frågar om och hon upprepar sig samtidigt som hon naglar fast sin blick i min. Jag tar hennes hand och leder henne genom min 140 kvm till mitt sovrum. Sängen är nybäddad och det doftar persika av mjukmedlet. Jag gillar inte doften egentligen men just nu finns det ingen ljuvligare doft. Förutom den som dunstar från hennes kropp. Jag lägger ner henne och kysser hennes hals. Vänder henne på mage och lägger upp en lina till i hennes perfekt skapade svank.
Jag tar hennes nummer. Denna gången ska jag nog faktiskt höra av mig.
Kokain.
Det dom kallar det vita guldet.
Någon kallar det Bolivias finest.
En kallar det själförtroende.
Jag kallar det hjälpmedel för framgångsrik överlevnad.
Skurt och bögar i Amsterdam!
Jag tänkte ta upp ett ämne som egentligen ligger väldigt långt ifrån mitt hjärta. Jag vet inte varför jag helt plötsligt kom att tänka på det men det har nog något med att göra att jag var inne och klickade på porrlänkar på youporn. Jag fasas plötsligt av att det är två karlar som står och bögar på min nya fina dataskärm. Så detta inlägg kommer osökt att handla om homosexuella män. Eller bögar som jag väljer att kalla dom.
Jag har blivit uppfostrad i ett väldigt liberalt hem, tro det eller ej. I alla mina år har jag präglats av klichéer som "alla är lika värda" "kärlek är till för alla...bla bla bla...
Jag levde som jag hade blivit lärd tills första gången jag kom i egentlig kontakt med min första bög. Han hette Hans, 55år och bodde i samma trappuppgång som jag. Hans hade HIV. Jag kände direkt på mig att det var något lurt i görningen och när hans (Hans) pojkvän, en rysk man ca 15 år yngre, kom ner i tvättstugan där vi stod och samtalade växte en smärre panik. Jag såg framför mig hur de började kyssa varandra och smörja in deras anus med saliv för att sen föra in sina smittade kukar i sina smittade rövhål.
Då liksom föll allt jag hade hjärntvättats med sedan barnsben. Jag kände avsmak och förakt. Helst ville jag bara lyfta torktumlaren på raka armar och mosa deras äckliga huvuden mot stengolvet. Men jag höll igen. Ursäktade mig därifrån och undvek dem sedan i trappuppgången och tvättstugan för att någon månad sedan flytta därifrån.
Jag höll mig ifrån bögar så gott jag kunde ända tills jag på en Europaturné hamnade i Amsterdam. Jag och mina heterosexuella vänner hade rökt skunk på en koffishop, jag har även för mig att jag tryckt i mig några sköna svampar. Preparaten började kicka in samtidigt på ett nästintill otäckt vis och vi bestämde oss för att gå en promenad. Vi var en liten bit utanför centrum och ville ta oss in i smeten. Redlight that is. Det var en ström av folk som i färgglada kläder vandrade i lemmeltåg mot citykärnan. Vi hakade på och jag var vid det här laget så hög att jag såg Kermit och Teletubbies hoppa jämfota i takt till "I'm blue". Det tog oss ca 45 minuter att komma fram till gatorna där välsvarvade/nedknarkade horor bjuder ut sig för 20 euro. Jag hade hade haft ett samtal med Skurt nästan hela promenaden och tyckte han var väldigt festlig.
På något sätt hade jag kommit ifrån mina vänner och Skurt erbjöd mig att hänga med honom och hans vänner. Ibörjan av våran vandring var jag helt säker på att det var Kermit jag talade med, men när jag sedan noterade jag att han hade en regnbågsfärgad keps på sig blev det genast glasklart att det faktiskt var Skurt. Jag minns inte vilket språk vi talade med varandra på, men jag antar att det var engelska. Det kändes som att Skurt var precis så liten som han var i TV-rutan med någon kärrings hand uppkörd i tjocktarmen. Det var nog även därför han pratade så konstigt. Stackarn. Anyway, Skurt bjöd med mig till en fest där hans vänner skulle befinna sig och vi skulle gena genom en gränd för att komma dit. Mitt i gränden bland crackniggers och tjeckiska herionluder började Skurt ta på mig på ett opassande sätt. Det tog någon sekund innan jag förstod vad som höll på att hända. Skurt var egentligen en smal man med grönt smink och tillställningen var Pridefestivalen i Amsterdam. Jag greppade bakom Skurts (jag fortsätter att kalla honom det, känns som ett normalt holländskt namn iaf) öron, ungefär som man gör när man ska kyssa någon. Borrade in mina fingrar i hans nacke och med full kraft drog hans huvud ner mot marken, mötte hans huvud med mitt knä. Jag har aldrig knäat någon så hårt och med sådan precision innan, inte heller efter för den delen. Skurt började blöda kraftigt från näsan och jag gick därifrån. Skurt låg kvar och harklade ur sig viskningar på ett språk jag inte förstod. Beställde en taxi hem, för att stirra på färgkombinationer i mina gardiner på hotellet i 4 timmar.
Sedan dess har jag tagit geografiskt avstånd från bögar. Sånna fjolliga bögar iallafall. Den andra typen märker man ju knappt av, så jag antar att dom är okej. Dom som är som en annan men gillar att borra in kuken i rövhål istället för fittor.
Homosexuella kvinnor däremot. Dom är ju bara läckra. Någon gång ska jag dela med mig av min trekant med två skånska tjejer. Tyvärr var jag mest med som en ursäkt att dom skulle få lebba, men det var kul ändå!
Jag har blivit uppfostrad i ett väldigt liberalt hem, tro det eller ej. I alla mina år har jag präglats av klichéer som "alla är lika värda" "kärlek är till för alla...bla bla bla...
Jag levde som jag hade blivit lärd tills första gången jag kom i egentlig kontakt med min första bög. Han hette Hans, 55år och bodde i samma trappuppgång som jag. Hans hade HIV. Jag kände direkt på mig att det var något lurt i görningen och när hans (Hans) pojkvän, en rysk man ca 15 år yngre, kom ner i tvättstugan där vi stod och samtalade växte en smärre panik. Jag såg framför mig hur de började kyssa varandra och smörja in deras anus med saliv för att sen föra in sina smittade kukar i sina smittade rövhål.
Då liksom föll allt jag hade hjärntvättats med sedan barnsben. Jag kände avsmak och förakt. Helst ville jag bara lyfta torktumlaren på raka armar och mosa deras äckliga huvuden mot stengolvet. Men jag höll igen. Ursäktade mig därifrån och undvek dem sedan i trappuppgången och tvättstugan för att någon månad sedan flytta därifrån.
Jag höll mig ifrån bögar så gott jag kunde ända tills jag på en Europaturné hamnade i Amsterdam. Jag och mina heterosexuella vänner hade rökt skunk på en koffishop, jag har även för mig att jag tryckt i mig några sköna svampar. Preparaten började kicka in samtidigt på ett nästintill otäckt vis och vi bestämde oss för att gå en promenad. Vi var en liten bit utanför centrum och ville ta oss in i smeten. Redlight that is. Det var en ström av folk som i färgglada kläder vandrade i lemmeltåg mot citykärnan. Vi hakade på och jag var vid det här laget så hög att jag såg Kermit och Teletubbies hoppa jämfota i takt till "I'm blue". Det tog oss ca 45 minuter att komma fram till gatorna där välsvarvade/nedknarkade horor bjuder ut sig för 20 euro. Jag hade hade haft ett samtal med Skurt nästan hela promenaden och tyckte han var väldigt festlig.
På något sätt hade jag kommit ifrån mina vänner och Skurt erbjöd mig att hänga med honom och hans vänner. Ibörjan av våran vandring var jag helt säker på att det var Kermit jag talade med, men när jag sedan noterade jag att han hade en regnbågsfärgad keps på sig blev det genast glasklart att det faktiskt var Skurt. Jag minns inte vilket språk vi talade med varandra på, men jag antar att det var engelska. Det kändes som att Skurt var precis så liten som han var i TV-rutan med någon kärrings hand uppkörd i tjocktarmen. Det var nog även därför han pratade så konstigt. Stackarn. Anyway, Skurt bjöd med mig till en fest där hans vänner skulle befinna sig och vi skulle gena genom en gränd för att komma dit. Mitt i gränden bland crackniggers och tjeckiska herionluder började Skurt ta på mig på ett opassande sätt. Det tog någon sekund innan jag förstod vad som höll på att hända. Skurt var egentligen en smal man med grönt smink och tillställningen var Pridefestivalen i Amsterdam. Jag greppade bakom Skurts (jag fortsätter att kalla honom det, känns som ett normalt holländskt namn iaf) öron, ungefär som man gör när man ska kyssa någon. Borrade in mina fingrar i hans nacke och med full kraft drog hans huvud ner mot marken, mötte hans huvud med mitt knä. Jag har aldrig knäat någon så hårt och med sådan precision innan, inte heller efter för den delen. Skurt började blöda kraftigt från näsan och jag gick därifrån. Skurt låg kvar och harklade ur sig viskningar på ett språk jag inte förstod. Beställde en taxi hem, för att stirra på färgkombinationer i mina gardiner på hotellet i 4 timmar.
Sedan dess har jag tagit geografiskt avstånd från bögar. Sånna fjolliga bögar iallafall. Den andra typen märker man ju knappt av, så jag antar att dom är okej. Dom som är som en annan men gillar att borra in kuken i rövhål istället för fittor.
Homosexuella kvinnor däremot. Dom är ju bara läckra. Någon gång ska jag dela med mig av min trekant med två skånska tjejer. Tyvärr var jag mest med som en ursäkt att dom skulle få lebba, men det var kul ändå!
Tjuvar och banditer!
Jag ber om ursäkt till mina få läsare att jag inte uppdaterat på några dagar. Det finns en helt naturlig förklaring på mysteriet och den följer i texten som här kommer.
Helgen blev lite galen. Vi hade styrt upp med Björnungen att ha en fest med hans modelltjejkompisar. Han själv har gått modell för Björn Borg, Salming och andra avdankade sportstjärnor som nu sysslar med underkläder istället. På dessa visningar har han träffat några av de finaste tjejerna i landet och dom sammanstrålade i min 4:a i helgen. Tyvärr följde det med lite annat löst folk. Är det förresten inte lite av ett fenomen att alla gamla sportprofiler ska göra kläder när deras idrottsliga karriär har tagit slut?
Hursomhelst började folket droppa in omkring 20.oo. Vi hade beställt plockmat från en cateringfirma och till en början var det riktigt skön stämning och precis lagom med för mycket folk. Det enda som inte var på plats var laddet, men Pavels landsmän skulle fixa det under kvällen. Det dröjde ända tills midnatt tills dom kom och de kom i en klunga om 12 man som redan var kraftigt påverkade. Det blev en höjning på stämningen och Pavel lyckades ligga med den finaste tjejen jag sett på länge. När den sista bjudna människan hade lämnat lägenheten vid 09.34 på morgonen var dock alla våra laptopar borta.
Jag blev så jävla förbannad att jag slog näven i flipperspelet och därmed krossade glaset som täcker spelytan. Så dessa dagar som gått i obloggens tecken har jag fixat ny glasskiva till flippret och en flång ny iMac.
Förövrigt ringde killen som vi var på fest hos för ett tag sedan om ni minns. Han som ville köpa våra tjänster. Precis som min känsla sa mig då tyckte han att det var dyrt och ville förhandla priset. Är det något jag hatar är det folk som utger sig för att ha pengar men inte kan leverera. Jag bad honom på ett hövligt sätt att dra åt helvete. Som min kära väns överklassfarsa en gång sa "Buy the best - cry once!".
Jag fattade inte det uttrycket då. Jag var nog bara 10 bast när jag först hörde det men nu lever jag efter det.
Nu ska jag upp och ge min mage en sjuhelvetes omgång på gymmet tänkte jag. Ska fan kunna spela xylofon på min mage i sommar!
Ta hand om er mina lojala jämlikar!
Helgen blev lite galen. Vi hade styrt upp med Björnungen att ha en fest med hans modelltjejkompisar. Han själv har gått modell för Björn Borg, Salming och andra avdankade sportstjärnor som nu sysslar med underkläder istället. På dessa visningar har han träffat några av de finaste tjejerna i landet och dom sammanstrålade i min 4:a i helgen. Tyvärr följde det med lite annat löst folk. Är det förresten inte lite av ett fenomen att alla gamla sportprofiler ska göra kläder när deras idrottsliga karriär har tagit slut?
Hursomhelst började folket droppa in omkring 20.oo. Vi hade beställt plockmat från en cateringfirma och till en början var det riktigt skön stämning och precis lagom med för mycket folk. Det enda som inte var på plats var laddet, men Pavels landsmän skulle fixa det under kvällen. Det dröjde ända tills midnatt tills dom kom och de kom i en klunga om 12 man som redan var kraftigt påverkade. Det blev en höjning på stämningen och Pavel lyckades ligga med den finaste tjejen jag sett på länge. När den sista bjudna människan hade lämnat lägenheten vid 09.34 på morgonen var dock alla våra laptopar borta.
Jag blev så jävla förbannad att jag slog näven i flipperspelet och därmed krossade glaset som täcker spelytan. Så dessa dagar som gått i obloggens tecken har jag fixat ny glasskiva till flippret och en flång ny iMac.
Förövrigt ringde killen som vi var på fest hos för ett tag sedan om ni minns. Han som ville köpa våra tjänster. Precis som min känsla sa mig då tyckte han att det var dyrt och ville förhandla priset. Är det något jag hatar är det folk som utger sig för att ha pengar men inte kan leverera. Jag bad honom på ett hövligt sätt att dra åt helvete. Som min kära väns överklassfarsa en gång sa "Buy the best - cry once!".
Jag fattade inte det uttrycket då. Jag var nog bara 10 bast när jag först hörde det men nu lever jag efter det.
Nu ska jag upp och ge min mage en sjuhelvetes omgång på gymmet tänkte jag. Ska fan kunna spela xylofon på min mage i sommar!
Ta hand om er mina lojala jämlikar!
lördag 1 mars 2008
Down with mother earth
27 februari 2005 kom att bliva datumet då Slippery Sal blev ett steg närmare total lycka.
Vi kom fram till Donsol, ett ställe i södra delen av Luzon, den 25 feb. En liten pittoresk by med endast lergator och halmhyddor. Man var tvungen att som turist registrera sig på turistkontoret, när vi gjort det skulle vi ta in på det enda resortet i byn. Det var självklart fullbelagt men det stoppade inte de kreativa filippinarna. Sporadiskt nitade dom upp några lakan runt ett vägglöst uthus, som mest liknade ett picnicbord med halmtak, mitt på stranden där vi hängde upp vara hängmattor för att spendera natten. Hur exotiskt det än låter att sova i hängmattor är det allt annat än bekvämt. Vi beställde därför in ca 48 öl (två flak) delade dem broderligt med mina nyfunna vänner från UK, Norge och Canada och sov sen ganska gott.
Vaknade morgonen därpå av att två av vara ytterligare resekamrater Melon och Maria kom från ett annat ställe i Filippinerna för att sluta upp med oss andra. Det var riktigt roligt att se dem igen och kramar och kärlek utbyttes. Vi gick bort till turistkontoret åter igen och hjälpte dem att registrera sig och för att boka en båt till oss alla. Båten som skulle ta oss ut for att eventuellt hitta en valhaj som vi kunde se och förhoppningsvis simma tillsammans med.
06:15, 27 februari. Båten hämtade oss efter en stadig frukost bestående av färska frukter och svagt kaffe. Vi trodde att vi skulle ut på öppna havet och satt därför relativt avslappnade och fortfarande lite bakis, men redan efter 15 minuters båtfärd ropade våran guide.
-Get ready, gear on, whaleshark ahead!
En aning stressad spottade jag i masken, sköljde den, slet på mig fenorna och satte mig tillsammans med mina 5 kamrater på relingen.
-Now! Jump after me and stay close!
Alla gjorde som han sa. Jag hamnade under vattnet, fick en kallsup, kände hur hjärtat slog dubbla slag, bubblorna omkring mig yrde och adrenalinet började pumpa. Jag visste inte vart jag var eller vart jag skulle titta. Satte upp huvudet över vattenytan och såg guiden simmandes åt det motsatta hållet förhållande till mig. Vänder mig. En stor skugga uppenbarade sig, den närmade sig rakt mot mig med otäck hastighet. Jag snurrade kroppen ett halvt varv tog några kraftiga tag med fenorna. Åtta meter kött och muskler simmade om mig, blott en halvmeter vid sidan om min darrande kropp. På båten påväg ut hade guiden instruerat oss hur vi skulle hålla i hajens ryggfena för att åka med på bästa sätt. (Vilket enligt instruktionsvideon vi såg dagen innan var strängt förbjudet) Jag tog ett djupt andetag och simmade ner ca 2 meter greppade fenan och åkte med. Helt makalöst mäktig känsla! Harmonin var total. Valhajen verkade inte alls skrämd utan lät mig åka snålskjuts så länge jag kunde hålla andan. Harmoni.
Vanligtvis varar en interaktion med en valhaj ca 5 minuter. Vi fick äran att simma med våran första valhaj 55 minuter. En enorm känsla som jag uppenbarligen inte kan förklara på ett rättvist sätt med ord.
Efter de 55 minuterna, uppe i båten satt alla och bara skrattade och skrek.
Detta helt utan berusningsmedel var i särklass det mäktigaste jag någonsin gjort.
(Sensmoral; man behöver inte knark för att uppnå harmoni. Dock krävs en valhaj och de kan ju vara lite luriga att få tag på.)
Vi kom fram till Donsol, ett ställe i södra delen av Luzon, den 25 feb. En liten pittoresk by med endast lergator och halmhyddor. Man var tvungen att som turist registrera sig på turistkontoret, när vi gjort det skulle vi ta in på det enda resortet i byn. Det var självklart fullbelagt men det stoppade inte de kreativa filippinarna. Sporadiskt nitade dom upp några lakan runt ett vägglöst uthus, som mest liknade ett picnicbord med halmtak, mitt på stranden där vi hängde upp vara hängmattor för att spendera natten. Hur exotiskt det än låter att sova i hängmattor är det allt annat än bekvämt. Vi beställde därför in ca 48 öl (två flak) delade dem broderligt med mina nyfunna vänner från UK, Norge och Canada och sov sen ganska gott.
Vaknade morgonen därpå av att två av vara ytterligare resekamrater Melon och Maria kom från ett annat ställe i Filippinerna för att sluta upp med oss andra. Det var riktigt roligt att se dem igen och kramar och kärlek utbyttes. Vi gick bort till turistkontoret åter igen och hjälpte dem att registrera sig och för att boka en båt till oss alla. Båten som skulle ta oss ut for att eventuellt hitta en valhaj som vi kunde se och förhoppningsvis simma tillsammans med.
06:15, 27 februari. Båten hämtade oss efter en stadig frukost bestående av färska frukter och svagt kaffe. Vi trodde att vi skulle ut på öppna havet och satt därför relativt avslappnade och fortfarande lite bakis, men redan efter 15 minuters båtfärd ropade våran guide.
-Get ready, gear on, whaleshark ahead!
En aning stressad spottade jag i masken, sköljde den, slet på mig fenorna och satte mig tillsammans med mina 5 kamrater på relingen.
-Now! Jump after me and stay close!
Alla gjorde som han sa. Jag hamnade under vattnet, fick en kallsup, kände hur hjärtat slog dubbla slag, bubblorna omkring mig yrde och adrenalinet började pumpa. Jag visste inte vart jag var eller vart jag skulle titta. Satte upp huvudet över vattenytan och såg guiden simmandes åt det motsatta hållet förhållande till mig. Vänder mig. En stor skugga uppenbarade sig, den närmade sig rakt mot mig med otäck hastighet. Jag snurrade kroppen ett halvt varv tog några kraftiga tag med fenorna. Åtta meter kött och muskler simmade om mig, blott en halvmeter vid sidan om min darrande kropp. På båten påväg ut hade guiden instruerat oss hur vi skulle hålla i hajens ryggfena för att åka med på bästa sätt. (Vilket enligt instruktionsvideon vi såg dagen innan var strängt förbjudet) Jag tog ett djupt andetag och simmade ner ca 2 meter greppade fenan och åkte med. Helt makalöst mäktig känsla! Harmonin var total. Valhajen verkade inte alls skrämd utan lät mig åka snålskjuts så länge jag kunde hålla andan. Harmoni.
Vanligtvis varar en interaktion med en valhaj ca 5 minuter. Vi fick äran att simma med våran första valhaj 55 minuter. En enorm känsla som jag uppenbarligen inte kan förklara på ett rättvist sätt med ord.
Efter de 55 minuterna, uppe i båten satt alla och bara skrattade och skrek.
Detta helt utan berusningsmedel var i särklass det mäktigaste jag någonsin gjort.
(Sensmoral; man behöver inte knark för att uppnå harmoni. Dock krävs en valhaj och de kan ju vara lite luriga att få tag på.)
fredag 29 februari 2008
Facebook?
Det har varit ett jäkla liv om Facebook och jag vet att jag är sjukt sen med att reflektera över detta men jag har en fråga. Är det försent att skapa ett konto och om än viktigare, varför i helvete ska man ha ett?
Om någon kan förklara det på ett övertygande sätt så lovar jag att ni är med om utlottningen av Lisa Marklunds senaste bok "Billig skit".
Om någon kan förklara det på ett övertygande sätt så lovar jag att ni är med om utlottningen av Lisa Marklunds senaste bok "Billig skit".
Nytt stammishak...
Idag är det fredag och vi gick till vårat sedvanliga fredagshak för plockbuffé. Vi brukar alltid sitta i vårat eget bås på övervångingen för att slippa bli störda av mobben "fredagsafterworkarna". Denna äckliga klichéklick som stormar restauranger, särskillt de som har en "prisvärd" buffé och ser till att man får stå och vänta på bord i okristet långa tider.
Vi äter aldrig från buffén utan beställer alltid från menyn och har därför blivit uppskattade av den fasta personalen på restaurangen. Idag jobbade inte hovmästaren som vi brukar skjuta till lite bjudnäsa ibland och därför var vårat stammisbord upptaget. Vi har i ca 1 års tid alltid suttit vid detta bord varje fredag vid en viss tidpunkt. Björnungen som mäter ca 193 cm och väger in på ca 90 kg muskler blev tydligt irriterad av detta och sög tag i en förbipasserande servitris och frågade vad fan dom höll på med. Utan att förklara dilemmat vi stod i. Hon såg helt förskräckt ut och jag fick gå in och förklara situationen på icke-neandertalar-språk som den medlare jag är.
Ägaren kom ut och bad genast om ursäkt och frågade om han inte kunde stå för notan om vi kunde tänka oss att sitta vid ett annat bord. Han sa att han kunde duka upp ett bord på 3 minuter åt vårat sällskap. För mig hade det varit helt okej men Björn hade verkligen bestämt sig. Han satte sig på tvären som en dåligt behandlad herpessmitta och vägrade kompromissa en millimeter.
-Det finns många andra restauranger i den här staden som skulle uppskatta vårat besök. Så tack för den här tiden.
Chefen stod som en fågeholk och jag ursäktade oss och vi gick därifrån.
Jag gillar egentligen inte omöjliga människor, iom att jag själv började min karriär på restaurang, men när Björnen har bestämt sig så är det svårt att diskutera med honom. Vi gick istället över till det nybygda hotellet på andra sidan torget, samma hotell som Patrik Ekwall bor på vid hans eminenta besök av vår stad.
Vi förklarade för restaurangchefen där att vi varje fredag kommer att besöka hans restaurang om han kan lova att alltid hålla ett bord åt oss. Vi pekade ut ett avskiljt bord som passade oss. Björn förklarade att våra notor sällan landade på under 4000 sek och tre minuter senare satt vi vid ett nytt stammisbord med varsitt glas vitt vin.
Vi äter aldrig från buffén utan beställer alltid från menyn och har därför blivit uppskattade av den fasta personalen på restaurangen. Idag jobbade inte hovmästaren som vi brukar skjuta till lite bjudnäsa ibland och därför var vårat stammisbord upptaget. Vi har i ca 1 års tid alltid suttit vid detta bord varje fredag vid en viss tidpunkt. Björnungen som mäter ca 193 cm och väger in på ca 90 kg muskler blev tydligt irriterad av detta och sög tag i en förbipasserande servitris och frågade vad fan dom höll på med. Utan att förklara dilemmat vi stod i. Hon såg helt förskräckt ut och jag fick gå in och förklara situationen på icke-neandertalar-språk som den medlare jag är.
Ägaren kom ut och bad genast om ursäkt och frågade om han inte kunde stå för notan om vi kunde tänka oss att sitta vid ett annat bord. Han sa att han kunde duka upp ett bord på 3 minuter åt vårat sällskap. För mig hade det varit helt okej men Björn hade verkligen bestämt sig. Han satte sig på tvären som en dåligt behandlad herpessmitta och vägrade kompromissa en millimeter.
-Det finns många andra restauranger i den här staden som skulle uppskatta vårat besök. Så tack för den här tiden.
Chefen stod som en fågeholk och jag ursäktade oss och vi gick därifrån.
Jag gillar egentligen inte omöjliga människor, iom att jag själv började min karriär på restaurang, men när Björnen har bestämt sig så är det svårt att diskutera med honom. Vi gick istället över till det nybygda hotellet på andra sidan torget, samma hotell som Patrik Ekwall bor på vid hans eminenta besök av vår stad.
Vi förklarade för restaurangchefen där att vi varje fredag kommer att besöka hans restaurang om han kan lova att alltid hålla ett bord åt oss. Vi pekade ut ett avskiljt bord som passade oss. Björn förklarade att våra notor sällan landade på under 4000 sek och tre minuter senare satt vi vid ett nytt stammisbord med varsitt glas vitt vin.
onsdag 27 februari 2008
Vespor och kedjelås
Jag har kommit in i en anekdotperiod. Då jag har knarkat bort mitt närminne för tillfället tänkte jag teckna ner det som fortfarande finns kvar i mitt långtidsminne.
Jag och Pavel har gjort många sinnessjuka resor som jag lovar, dyrt och heligt, att jag kommer dela med mig av på denna internetsida. Just den här berättelsen tar plats i södra Spanien och inträffade för cirka 7 år sedan.
Vad vi gjorde i Spanien i ett halvår är inte viktigt för historien, men låt oss för enkelhetens skull säga att vi var där för att investera i våran framtid. Vilket jag såhär i efterhand måste säga att vi lyckades väldigt bra med.
Som så många gånger tidigare hade vi köpt en liten bit fulhasch av den galna maroccanen på Plaza Nueva. Som alltid var det äkta kamelskit som man var tvungen att röka den dubbla mängden mot vanligt, bra hasch. Vi hade denna kväll rökt dubbla dubbla mängden för att bli ordentligt stukade och lyckades otvivelaktigt med vårat uppsåt.
Påväg mot våran favoritrockbar Peaton, som innehöll i största delen likasinnade människor och där vi aldrig blivit konfronterade pga vårat tillstånd, blir vi omkörda av ett vespagäng på ca 15 vespor. Dessa vespor som det går två av på varje invånare i Spanien hade på det sistone börjat gå på våra nerver. Inte minst pga att den hetsiga morgontrafiken på den största gatan i hela staden dominerades av dessa getingljudliknande trimmade motorer gick precis utanför vårat sovrumsfönster. Vi vaknade varje fördömda morgon straxt efter 06.00 av att det lät som en getingsvärm hade invaderat rummet, och viljan att mörda en vespaförare blev allt starkare.
I förbipassagen snuddar en vespa mot Pavels vänstra höft varvid han genast hojtar ut de fyra svordommar vi lärt oss på spanska och styrker sitt missnöje med ett långt fuck-off-finger riktat mot de alla. Bromsljusen lyste upp gatan likt en skogsbrand och Pavel stelnar till. Även jag och våran 203 cm långa (tyvärr bara 70 kg tunga) vän Makrillen fryser till och undrar hur fan man kan vara så otroligt puckad att man pekar finger åt ca 15 moppedister. Tre killar i 20-års åldern kliver av sina mopeder/vespor och stegar fram till Pavel som trots situationen småler. De pratar givetvis bara spanska och iom att Pavel just sagt de enda fyra orden han kan på spanska tar det honom ett tag att förstå att de tre grabbarna vill prata med honom lite längre bort. Jag och Makrillen står och utvärderar situationen mitt i moppegänget och ser när de fyra pojkarna stannar ca 30 meter bort. Vi tittar på varandra och sedan bort mot gurglet. Vi hör svagt att spanska hestord utbyts och när plötsligt den ena laddar med en höger från backen och sänker Pavel reagerar vi rent instinktivt. Vi kutar allt vad vi kan mot de andra två som är påväg över Pavel som för tillfället ligger och kramas med killen som sänkte honom. Jag tar ett språng med vänsterbenet och kickar den ena halvt bakifrån med högerbenet i old school Stockholmsnattstyle stenhårt i nacken. Han segnar ner. Makrillen med sina 2 metersarmar vevar likt en väderkvarn och får in en klockren träff och sänker den andra killen. Vi sliter bort killen som Pavel ligger och kramas med och får upp Pavel på benen. Nu hade det fyllt på med tre spanska grabbar till. Vi står tre mot sex och den ena killen sparkar mot mig. Jag parerar hans spark med mitt smalben. Detta är på den tiden som jag tränar teakwondo och har ganska härdade smalben. Suphu hade plågat mig genom att rulla järnrör mot smalbenen och det hade verkligen visat resultat. I samma parerrörelse flaxade jag upp benet och träffade med vristen perfekt på hans ögonhåla. Makrillen fick ta ett moppelås av modellen kedja över revbenen och när en av killarna drog kniv så tänkte jag på vad min far alltid har sagt.
-Sal, Gud har gett dig en gåva - du springer väldigt fort, så hamnar du i slagsmål tycker jag att du ska använda dig av det.
Hans ord gick genom huvudet när jag såg kniven glimma i gatlampornas sken.
-SPRING! Skrek jag och vi sprang. Tvärgator i zickzack i säkert 5 minuter. Vi hör mopedmotorerna låta längre och längre bort och vi springer in på en restaurang som råkar ligga runt ett gathörn. En hovmästare kommer fram och tittar undrande på oss.
-Quieren algo señores?
-Tres cervezas por favor!
Vi dricker upp ölen under tystnad, beställer sedan en taxi och åker hem till trygga lyan på San Juan de Dios. För att morgonen efter väckas av 1000 vespor som likt getingar surrar i 200 dB förbi vårat fönster.
Jag och Pavel har gjort många sinnessjuka resor som jag lovar, dyrt och heligt, att jag kommer dela med mig av på denna internetsida. Just den här berättelsen tar plats i södra Spanien och inträffade för cirka 7 år sedan.
Vad vi gjorde i Spanien i ett halvår är inte viktigt för historien, men låt oss för enkelhetens skull säga att vi var där för att investera i våran framtid. Vilket jag såhär i efterhand måste säga att vi lyckades väldigt bra med.
Som så många gånger tidigare hade vi köpt en liten bit fulhasch av den galna maroccanen på Plaza Nueva. Som alltid var det äkta kamelskit som man var tvungen att röka den dubbla mängden mot vanligt, bra hasch. Vi hade denna kväll rökt dubbla dubbla mängden för att bli ordentligt stukade och lyckades otvivelaktigt med vårat uppsåt.
Påväg mot våran favoritrockbar Peaton, som innehöll i största delen likasinnade människor och där vi aldrig blivit konfronterade pga vårat tillstånd, blir vi omkörda av ett vespagäng på ca 15 vespor. Dessa vespor som det går två av på varje invånare i Spanien hade på det sistone börjat gå på våra nerver. Inte minst pga att den hetsiga morgontrafiken på den största gatan i hela staden dominerades av dessa getingljudliknande trimmade motorer gick precis utanför vårat sovrumsfönster. Vi vaknade varje fördömda morgon straxt efter 06.00 av att det lät som en getingsvärm hade invaderat rummet, och viljan att mörda en vespaförare blev allt starkare.
I förbipassagen snuddar en vespa mot Pavels vänstra höft varvid han genast hojtar ut de fyra svordommar vi lärt oss på spanska och styrker sitt missnöje med ett långt fuck-off-finger riktat mot de alla. Bromsljusen lyste upp gatan likt en skogsbrand och Pavel stelnar till. Även jag och våran 203 cm långa (tyvärr bara 70 kg tunga) vän Makrillen fryser till och undrar hur fan man kan vara så otroligt puckad att man pekar finger åt ca 15 moppedister. Tre killar i 20-års åldern kliver av sina mopeder/vespor och stegar fram till Pavel som trots situationen småler. De pratar givetvis bara spanska och iom att Pavel just sagt de enda fyra orden han kan på spanska tar det honom ett tag att förstå att de tre grabbarna vill prata med honom lite längre bort. Jag och Makrillen står och utvärderar situationen mitt i moppegänget och ser när de fyra pojkarna stannar ca 30 meter bort. Vi tittar på varandra och sedan bort mot gurglet. Vi hör svagt att spanska hestord utbyts och när plötsligt den ena laddar med en höger från backen och sänker Pavel reagerar vi rent instinktivt. Vi kutar allt vad vi kan mot de andra två som är påväg över Pavel som för tillfället ligger och kramas med killen som sänkte honom. Jag tar ett språng med vänsterbenet och kickar den ena halvt bakifrån med högerbenet i old school Stockholmsnattstyle stenhårt i nacken. Han segnar ner. Makrillen med sina 2 metersarmar vevar likt en väderkvarn och får in en klockren träff och sänker den andra killen. Vi sliter bort killen som Pavel ligger och kramas med och får upp Pavel på benen. Nu hade det fyllt på med tre spanska grabbar till. Vi står tre mot sex och den ena killen sparkar mot mig. Jag parerar hans spark med mitt smalben. Detta är på den tiden som jag tränar teakwondo och har ganska härdade smalben. Suphu hade plågat mig genom att rulla järnrör mot smalbenen och det hade verkligen visat resultat. I samma parerrörelse flaxade jag upp benet och träffade med vristen perfekt på hans ögonhåla. Makrillen fick ta ett moppelås av modellen kedja över revbenen och när en av killarna drog kniv så tänkte jag på vad min far alltid har sagt.
-Sal, Gud har gett dig en gåva - du springer väldigt fort, så hamnar du i slagsmål tycker jag att du ska använda dig av det.
Hans ord gick genom huvudet när jag såg kniven glimma i gatlampornas sken.
-SPRING! Skrek jag och vi sprang. Tvärgator i zickzack i säkert 5 minuter. Vi hör mopedmotorerna låta längre och längre bort och vi springer in på en restaurang som råkar ligga runt ett gathörn. En hovmästare kommer fram och tittar undrande på oss.
-Quieren algo señores?
-Tres cervezas por favor!
Vi dricker upp ölen under tystnad, beställer sedan en taxi och åker hem till trygga lyan på San Juan de Dios. För att morgonen efter väckas av 1000 vespor som likt getingar surrar i 200 dB förbi vårat fönster.
tisdag 26 februari 2008
-Is this your first time smooking weed?
Året 2001 var jag och Alan Feinstone på Filippinerna. Det var en tredje kille med också men han visade sig vara oviktig så jag lämnar honom utanför den här historien.
Vi hade vågsurfat i två veckor på en surfort i norra Luzón och fridykt en månad på ett underbart vacker ställe på en ö som hette Mindoro. Vi hade inte förtärt en droppe sprit eller andra berusningsmedel. Nu såhär snart 10 år senare tror jag inte att jag har varit mer in shape än då. Vi bestämde oss iallafall för att åka till en festö som heter Boracay för att flexa och festa i någon vecka eventuellt ligga med några turister eftersom de lokala flickorna inte riktigt föll oss i smaken. Eftersom vi var på en lågbudgetresa så tog vi oss båtvägen dit och bara det äventyret är en helt annan historia. Nåja.
De vita stränderna sträcker sig flera kilometer runt Boracay och vattnet är verkligen så blått som man ser på vykorten. Vi skaffade oss en bungalow några meter från stranden och kände oss verkligen som hemma. Dagarna gick och den inhemska romen förfulade våra smaklökar och bröt sakta ner min vältränade kropp. En kväll fick jag syn på en otroligt vacker tjej på en restaurang. Hon såg ut som en blandras av något, jag inte kunde komma underfund med vad blandningen bestod av, men det var tydligt ett mästerverk i rasblandning. Jag var för feg för att ta reda på det genom att bryta mig in i det sällskap hon satt med utan lät det bero.
Kvällen efter fick vi se henne och några ur sällskapet från kvällen innan på stranden. De satt i en cirkel och vi bestämde oss för att ta kontakt. Jag som hade utsetts till den mest sociala i gruppen var den som snabbt framröstades till att bryta isen.
-Hi, are you guys having a circle?
Hon tittade upp på mig och log. Det kändes som någon kastat en vatteballong fylld med varmt vatten rakt i bröstet på mig men jag gjorde mitt yttersta för att dölja min nervositet.
-Yeah, du you guys wanna join?
Sweet, tänkte jag och vi slog oss ner och gjorde deras cirkel lite större. Vi pratade om vart vi hade varit och vad dom hade gjort. Bytte reshistorier på ett störigt stereotypt backpackervis. De visade sig att tjejen och hennes syster som också var otroligt vacker var uppväxta i St Louis, USA. Deras far var filippinare och hade levt i excil i USA pga att han finansierade rebellerna som med USA's hjälp slog ner diktaturen i Filippinerna på 70-talet. Han hade gått bort för några år sedan men deras mor som var spanjorska bodde kvar i Manila. Spanskt och filippinskt var alltså blandningen. Mycket lyckat. Deras bortgågna far var något av en landshjälte och den äldre genarationen filippinare kände till honom vid namn, Arthuro Taca. Han hade känt alla höjdarpolitiker i filippinernas vänsterblock och systrarnas gudfar är gubben som pryder landets femhundring. Detta har gjort att deras familj inprincip är orörbara för myndigheterna. Systrarna hade därför vågat smugglat in diverse olagliga piller och mycket härligt röka något som annars var förlagt med dödsstraff.
Jag och Lisa som den ena av systrarna hette fick mycket god kontakt och hon bjöd efter några timmar på stranden med mig till hennes bungalow. Vi lade oss i hennes hängmatta skavfötters. Hon frågade om jag ville röka lite härlig herb. Jag hade aldrig rökt något starkare än Gul Blend vid den här perioden i mitt liv och jag visste inte vad herb var för något men om Lisa hade frågat mig om jag vill röka heroin just nu hade jag inte tackat nej. Ett bättre tillfälle att börja med droger har/hade aldrig funnits.
-Sure, I'd love to!
Hon meckade en pipa med herb. Jag ville inte fråga vad det var för något, jag ville absolut inte riskera att inte verka världsvan. Jag ville inte att något skulle förstöra detta magiska ögonblick.
-Here you go Sal! Puff the magic dragon.
-No dude! Ladies first.
Hon skrattade åt att jag kallat henne dude och tände upp. Drog några halsbloss och passade över den till mig. Here goes nothing, tänkte jag och sög i mig allt jag kunde. Jag kände hur det knöt sig i bröstet och jag gjorde allt för att stänga in hostningarna. Det gick inte. Jag fick ett hostanfall som ekade ända till Taiwan och Lisa skrattade.
-Is this your first time smooking weed?
-Yeah, hmm, kind of, svarade jag och rodnade lite lätt.
Jag kände hur min röst lät väldigt mörk och att jag pretade väldigt långsamt. Hon skrattade och lutade sig fram mot mig. Tog tag i mitt nackhår och kysste mig. Jag kysste tillbaka. Hon lade sig ner i hängmattan och slöt ögonen. Vi fortsatte prata om världen och jag märkte att jag stegvis förstod mindre och mindre av vad hon sa och att min engelska bara blev sämre och sämre. Jag ställde mig på knä brevid henne. Drog min hand genom hennes hår och kysste henne igen.
-Lisa, thanks for a lovely night but I better go home. I think I'm fucked up!
Hon svarade inte, hon hade redan somnat.
Jag gick därifrån och hann bara 20 meter innan jag var tvungen att spy i någons rabatt. Jag spydde tre gånger till på vägen hem och det kändes som det tog 4 timmar innan jag äntligen kunde krypa ner i min säng.
Nyspydd, illaluktande och hög men väldigt, väldigt lycklig.
Vi hade vågsurfat i två veckor på en surfort i norra Luzón och fridykt en månad på ett underbart vacker ställe på en ö som hette Mindoro. Vi hade inte förtärt en droppe sprit eller andra berusningsmedel. Nu såhär snart 10 år senare tror jag inte att jag har varit mer in shape än då. Vi bestämde oss iallafall för att åka till en festö som heter Boracay för att flexa och festa i någon vecka eventuellt ligga med några turister eftersom de lokala flickorna inte riktigt föll oss i smaken. Eftersom vi var på en lågbudgetresa så tog vi oss båtvägen dit och bara det äventyret är en helt annan historia. Nåja.
De vita stränderna sträcker sig flera kilometer runt Boracay och vattnet är verkligen så blått som man ser på vykorten. Vi skaffade oss en bungalow några meter från stranden och kände oss verkligen som hemma. Dagarna gick och den inhemska romen förfulade våra smaklökar och bröt sakta ner min vältränade kropp. En kväll fick jag syn på en otroligt vacker tjej på en restaurang. Hon såg ut som en blandras av något, jag inte kunde komma underfund med vad blandningen bestod av, men det var tydligt ett mästerverk i rasblandning. Jag var för feg för att ta reda på det genom att bryta mig in i det sällskap hon satt med utan lät det bero.
Kvällen efter fick vi se henne och några ur sällskapet från kvällen innan på stranden. De satt i en cirkel och vi bestämde oss för att ta kontakt. Jag som hade utsetts till den mest sociala i gruppen var den som snabbt framröstades till att bryta isen.
-Hi, are you guys having a circle?
Hon tittade upp på mig och log. Det kändes som någon kastat en vatteballong fylld med varmt vatten rakt i bröstet på mig men jag gjorde mitt yttersta för att dölja min nervositet.
-Yeah, du you guys wanna join?
Sweet, tänkte jag och vi slog oss ner och gjorde deras cirkel lite större. Vi pratade om vart vi hade varit och vad dom hade gjort. Bytte reshistorier på ett störigt stereotypt backpackervis. De visade sig att tjejen och hennes syster som också var otroligt vacker var uppväxta i St Louis, USA. Deras far var filippinare och hade levt i excil i USA pga att han finansierade rebellerna som med USA's hjälp slog ner diktaturen i Filippinerna på 70-talet. Han hade gått bort för några år sedan men deras mor som var spanjorska bodde kvar i Manila. Spanskt och filippinskt var alltså blandningen. Mycket lyckat. Deras bortgågna far var något av en landshjälte och den äldre genarationen filippinare kände till honom vid namn, Arthuro Taca. Han hade känt alla höjdarpolitiker i filippinernas vänsterblock och systrarnas gudfar är gubben som pryder landets femhundring. Detta har gjort att deras familj inprincip är orörbara för myndigheterna. Systrarna hade därför vågat smugglat in diverse olagliga piller och mycket härligt röka något som annars var förlagt med dödsstraff.
Jag och Lisa som den ena av systrarna hette fick mycket god kontakt och hon bjöd efter några timmar på stranden med mig till hennes bungalow. Vi lade oss i hennes hängmatta skavfötters. Hon frågade om jag ville röka lite härlig herb. Jag hade aldrig rökt något starkare än Gul Blend vid den här perioden i mitt liv och jag visste inte vad herb var för något men om Lisa hade frågat mig om jag vill röka heroin just nu hade jag inte tackat nej. Ett bättre tillfälle att börja med droger har/hade aldrig funnits.
-Sure, I'd love to!
Hon meckade en pipa med herb. Jag ville inte fråga vad det var för något, jag ville absolut inte riskera att inte verka världsvan. Jag ville inte att något skulle förstöra detta magiska ögonblick.
-Here you go Sal! Puff the magic dragon.
-No dude! Ladies first.
Hon skrattade åt att jag kallat henne dude och tände upp. Drog några halsbloss och passade över den till mig. Here goes nothing, tänkte jag och sög i mig allt jag kunde. Jag kände hur det knöt sig i bröstet och jag gjorde allt för att stänga in hostningarna. Det gick inte. Jag fick ett hostanfall som ekade ända till Taiwan och Lisa skrattade.
-Is this your first time smooking weed?
-Yeah, hmm, kind of, svarade jag och rodnade lite lätt.
Jag kände hur min röst lät väldigt mörk och att jag pretade väldigt långsamt. Hon skrattade och lutade sig fram mot mig. Tog tag i mitt nackhår och kysste mig. Jag kysste tillbaka. Hon lade sig ner i hängmattan och slöt ögonen. Vi fortsatte prata om världen och jag märkte att jag stegvis förstod mindre och mindre av vad hon sa och att min engelska bara blev sämre och sämre. Jag ställde mig på knä brevid henne. Drog min hand genom hennes hår och kysste henne igen.
-Lisa, thanks for a lovely night but I better go home. I think I'm fucked up!
Hon svarade inte, hon hade redan somnat.
Jag gick därifrån och hann bara 20 meter innan jag var tvungen att spy i någons rabatt. Jag spydde tre gånger till på vägen hem och det kändes som det tog 4 timmar innan jag äntligen kunde krypa ner i min säng.
Nyspydd, illaluktande och hög men väldigt, väldigt lycklig.
Jag såg att en bloggare som jag respekterat en längre tid hade länkat till min sida. Om man verkligen vill ha en iPod så går man väl bara och köper en - eller?
Helgrapport...
Den här helgen kunde mycket väl gått åt helvete men på något sätt gjorde jag mig skäl för namnet och liksom slank mig igenom den på ett utmärkt sätt. Slippery Salamander ger er en liten helgrapport:
Jag har varit på diverse framtidsmöten med några finansierare som jag under en längre tid hamnat på god fot med. Vi hade diskuterat diverse projekt som vi har gjort några marknadsundersökningar på och kommit fram till att satsa på. Vi har ganska många sköna saker på gång men valde att dra igång två utav dom inom två månader. Efter mötet bestämde vi oss för att grilla på en fredspipa och känna oss nöjda för dagen/kvällen.
Vanligvis har vi svårt att få tag på bra weed i den här delen av landet men nu hade mina kollegor tagit med sig lite prima vara från den södra delen av kontinenten. Skunket har den påverkan på mig att jag blir uppåt och kåt. Så jag frågade om jag skulle ringa över några flummiga brudar från en grannstad som vi kunde festa tillsammans med. Sagt och gjort och bara en timma senare plingade dom på. Vi sög i oss några jointar till och alla var väldigt förnöjda. Den ena tjejen är norskättlad och ser just så ut, ljust hår, blåa ögon, tight kropp, sött ansikte och dansare. De övriga fyra brudarna är väl inte några ödlor direkt men dom hamnar lite i skuggan av norskan. Jag bestämde mig för att inte tinga någon av dom utan låta grabbarna med bankrullen bestämma först. Efter bra weed och några shots är jag inte så kräsen iallafall.
Det var, trots att det var helgen innan löning, ganska lång kö på stället som vi skulle ut på. Lyckligtvis känner jag alla som jobbar där och vi gled förbi kön och jag kände hur blickarna från de vanliga svennemänniskorna brände i nacken på mig. Finns det något som jag avskyr så är det att stå i kö. Jag kan inte tänka mig något sämre sätt att slösa min tid på. Hälsade på vakterna och pekade ut de som var i mitt sällskap.
Stället hade inte riktigt kommit igång än och det var tydligt att vakterna gjorde en klassisk manöver att få folk att tro att det var mycket folk genom att hålla en okristet lång kö utanför. Jag hälsade på mina polare på andra sidan baren med kärleksfulla kramar och beställte in en korg med gott och blandat till vårat bord. Pekade på grabbarna som jag var med och förklarade att de drack på mig hela kvällen. Norskan blev tydligt imponerad av att jag verkade känna alla och hon visade tydliga tecken att intresse för mer än bara vänskap fanns.
Vakterna släpper på och stället börjar bli fullt. Rätt som det är känns det som musiken tonas ner och ljuset släcks. Allt går i slowmotion. Jag vänder mig om och en strålkastare är riktad mot trappan som leder mot dansgolvet. Ner flyter en tjej jag dejtat för ett tag sedan. Hon har långt kastanjebrunt hår, stora bruna ögon, liten tight kropp och en outfit som liknar Olivia Newton Johns i slutscenen på Grease. Fuck! Är det något jag har otroligt lätt för är det brudar som kan bära upp en rock-outfit. Hon går förbi mig utan att notera mig. Discolamporna tänds, musiken höjs och allt går i normal hastighet igen.
Jag märker hur flickorna underhåller mina finansiärer och jag får en lucka att smita ifrån. Norskan syns inte till och jag ser min chans att prata lite med Ellen som den brunhåriga heter. Jag har sett att hon har satt sig vid ett bord lite längre bort med sina väninnor och de är tydligt uppvaktade av 4-5 Borås-stekar-wannabees. Jag ställer mig några meter ifrån dom och får ögonkontakt med Ellen över grabbarnas axlar. Hon skiner upp som en halogenlampa när hon får syn på mig och signalerar med handen att jag ska komma dit.
Jag tränger mig igenom två av boråsarna som visar sitt missnöje med att en riktig alfahanne kommer in på, vad dom tror är, deras territorium. Kysser henne på kinden och följer upp med en kram. Jag vet att hon doftar i sig min Armaniparfym och att hon älskar den. Hon frågar vart jag har varit och hur jag mår och alla de andra frågorna som man vanligtvis får. Jag berättar det som jag kan berätta och hon verkar nöja sig med svaren. En av killarna stöter mig i ryggen några gånger för att understyrka sitt missnöje med hur jag totalt dominerar den situation som han tidigare trodde att han hade full kontroll på. Tillslut vänder jag mig om och stirrar honom i ögonen. "Är det något som du vill mig?" frågar jag honom. Han flackar med blicken och utstöter "Du och jag utanför på gatan". Är killen på riktigt? Jag älskar hur folk kan åka till städer dom inte känner till och mucka gräl med människor de inte har en aning om. "Jag följer med dig ut på ett villkor - att du tar med dina två missanpassade vänner också!"
Han säger åt sina vänner och de gör allt för att se så hårda ut som möjligt. Jag går före och de efter mig. I ögonvrån ser jag hur en av grabbarna plockar med sig en tom flaska från ett bord. Herregud, de måste tro jag är någon sorts Sylvester Stallone. Dom är tre mot mig och ändå känner killen att han måste plocka med sig en flaska. Patetiskt. Jag går upp för trappan och ut genom dörren. De tre straxt efter mig. Kön har blivit mindre och vakterna mer avslappnade.När vi väl är ute alla fyra på gatan säger jag till vakterna att dessa herrar inte är önskvärda här nere och var vänliga att inte släppa in dom igen. Dom nickar åt mig och de tre boråsarna står som fågelholkar. Jag blinkar åt dom, ler och går in igen.
Ellen och hennes väninnor har fått nya beundrare och jag skriver ett sms till henne att jag vill träffa henne imorgon och skickar det. Ställer mig några meter ifrån henne, hon ser mig direkt, jag håller upp min telefon och pekar på henne. Hon tar upp sin telefon, läser och svarar. "Varför inte inatt?". Jag svara och säger att jag "jobbar". Hon svarar med ledsen gubbe.
Jag går tillbaka till vårat bord och norskan har kommit tillbaka. Jag förklarar att jag ska avvika och undrar om hon är intresserad av att följa med. Hon nickar och jag hämtar ut våra jackor. Finansörerna ser ut som dom aldrig haft roligare och jag förklarar att de måste ta hand om flickorna som är kvar på bästa sätt. De skrattar och vi hälsar adjö.
Fortsättningen på natten blir bättre än väntat. Dansöser, vilka kroppar dom har och så mjuka dom är.
Jag har varit på diverse framtidsmöten med några finansierare som jag under en längre tid hamnat på god fot med. Vi hade diskuterat diverse projekt som vi har gjort några marknadsundersökningar på och kommit fram till att satsa på. Vi har ganska många sköna saker på gång men valde att dra igång två utav dom inom två månader. Efter mötet bestämde vi oss för att grilla på en fredspipa och känna oss nöjda för dagen/kvällen.
Vanligvis har vi svårt att få tag på bra weed i den här delen av landet men nu hade mina kollegor tagit med sig lite prima vara från den södra delen av kontinenten. Skunket har den påverkan på mig att jag blir uppåt och kåt. Så jag frågade om jag skulle ringa över några flummiga brudar från en grannstad som vi kunde festa tillsammans med. Sagt och gjort och bara en timma senare plingade dom på. Vi sög i oss några jointar till och alla var väldigt förnöjda. Den ena tjejen är norskättlad och ser just så ut, ljust hår, blåa ögon, tight kropp, sött ansikte och dansare. De övriga fyra brudarna är väl inte några ödlor direkt men dom hamnar lite i skuggan av norskan. Jag bestämde mig för att inte tinga någon av dom utan låta grabbarna med bankrullen bestämma först. Efter bra weed och några shots är jag inte så kräsen iallafall.
Det var, trots att det var helgen innan löning, ganska lång kö på stället som vi skulle ut på. Lyckligtvis känner jag alla som jobbar där och vi gled förbi kön och jag kände hur blickarna från de vanliga svennemänniskorna brände i nacken på mig. Finns det något som jag avskyr så är det att stå i kö. Jag kan inte tänka mig något sämre sätt att slösa min tid på. Hälsade på vakterna och pekade ut de som var i mitt sällskap.
Stället hade inte riktigt kommit igång än och det var tydligt att vakterna gjorde en klassisk manöver att få folk att tro att det var mycket folk genom att hålla en okristet lång kö utanför. Jag hälsade på mina polare på andra sidan baren med kärleksfulla kramar och beställte in en korg med gott och blandat till vårat bord. Pekade på grabbarna som jag var med och förklarade att de drack på mig hela kvällen. Norskan blev tydligt imponerad av att jag verkade känna alla och hon visade tydliga tecken att intresse för mer än bara vänskap fanns.
Vakterna släpper på och stället börjar bli fullt. Rätt som det är känns det som musiken tonas ner och ljuset släcks. Allt går i slowmotion. Jag vänder mig om och en strålkastare är riktad mot trappan som leder mot dansgolvet. Ner flyter en tjej jag dejtat för ett tag sedan. Hon har långt kastanjebrunt hår, stora bruna ögon, liten tight kropp och en outfit som liknar Olivia Newton Johns i slutscenen på Grease. Fuck! Är det något jag har otroligt lätt för är det brudar som kan bära upp en rock-outfit. Hon går förbi mig utan att notera mig. Discolamporna tänds, musiken höjs och allt går i normal hastighet igen.
Jag märker hur flickorna underhåller mina finansiärer och jag får en lucka att smita ifrån. Norskan syns inte till och jag ser min chans att prata lite med Ellen som den brunhåriga heter. Jag har sett att hon har satt sig vid ett bord lite längre bort med sina väninnor och de är tydligt uppvaktade av 4-5 Borås-stekar-wannabees. Jag ställer mig några meter ifrån dom och får ögonkontakt med Ellen över grabbarnas axlar. Hon skiner upp som en halogenlampa när hon får syn på mig och signalerar med handen att jag ska komma dit.
Jag tränger mig igenom två av boråsarna som visar sitt missnöje med att en riktig alfahanne kommer in på, vad dom tror är, deras territorium. Kysser henne på kinden och följer upp med en kram. Jag vet att hon doftar i sig min Armaniparfym och att hon älskar den. Hon frågar vart jag har varit och hur jag mår och alla de andra frågorna som man vanligtvis får. Jag berättar det som jag kan berätta och hon verkar nöja sig med svaren. En av killarna stöter mig i ryggen några gånger för att understyrka sitt missnöje med hur jag totalt dominerar den situation som han tidigare trodde att han hade full kontroll på. Tillslut vänder jag mig om och stirrar honom i ögonen. "Är det något som du vill mig?" frågar jag honom. Han flackar med blicken och utstöter "Du och jag utanför på gatan". Är killen på riktigt? Jag älskar hur folk kan åka till städer dom inte känner till och mucka gräl med människor de inte har en aning om. "Jag följer med dig ut på ett villkor - att du tar med dina två missanpassade vänner också!"
Han säger åt sina vänner och de gör allt för att se så hårda ut som möjligt. Jag går före och de efter mig. I ögonvrån ser jag hur en av grabbarna plockar med sig en tom flaska från ett bord. Herregud, de måste tro jag är någon sorts Sylvester Stallone. Dom är tre mot mig och ändå känner killen att han måste plocka med sig en flaska. Patetiskt. Jag går upp för trappan och ut genom dörren. De tre straxt efter mig. Kön har blivit mindre och vakterna mer avslappnade.När vi väl är ute alla fyra på gatan säger jag till vakterna att dessa herrar inte är önskvärda här nere och var vänliga att inte släppa in dom igen. Dom nickar åt mig och de tre boråsarna står som fågelholkar. Jag blinkar åt dom, ler och går in igen.
Ellen och hennes väninnor har fått nya beundrare och jag skriver ett sms till henne att jag vill träffa henne imorgon och skickar det. Ställer mig några meter ifrån henne, hon ser mig direkt, jag håller upp min telefon och pekar på henne. Hon tar upp sin telefon, läser och svarar. "Varför inte inatt?". Jag svara och säger att jag "jobbar". Hon svarar med ledsen gubbe.
Jag går tillbaka till vårat bord och norskan har kommit tillbaka. Jag förklarar att jag ska avvika och undrar om hon är intresserad av att följa med. Hon nickar och jag hämtar ut våra jackor. Finansörerna ser ut som dom aldrig haft roligare och jag förklarar att de måste ta hand om flickorna som är kvar på bästa sätt. De skrattar och vi hälsar adjö.
Fortsättningen på natten blir bättre än väntat. Dansöser, vilka kroppar dom har och så mjuka dom är.
fredag 22 februari 2008
Linorna låg färdighackade när jag kom upp till vad som skulle i Stockholm kallas en trevlig tillställning. Killen som har festen är tydligt övertrevlig och bjuder in mig och Pavel till hans oversizade lägenhet. Han har på något sätt fått nys om vad vi egentligen pysslar med och ville därför absolut ha med oss på festen. Vi brukar vanligtvis tacka nej till dessa typer av fester just för att allt man egentligen vill är att slå in pannan på varenda kille på festen. Kommer man från en arbetarfamilj med Leninröda blöjor drar man inte alltid jämt med blåklintshögergrabbar. Killen hade iallafall sagt att han ville prata med oss om ett förslag som han hade. Han presenterade oss för alla grabbar som hette i stil med Carl, Alexander, Johannes etc och vi blev även presenterade för de 8-10 tjejer som var där. Det som tjejerna hade gemensamt var väl att de hade ungefär samma IQ som midjemått och tillförde väl inte så mycket på det intelligenta planet. Hade det däremot varit IQ som torsomått hade de klurat ut rubrikskub på under minuten. En av de två brunetterna ögade jag in lite extra och hon visste om det.
Vi slog oss ner i en tvåsits Chesterfield och bad om en Jack & cola. Killen förmedlade våra önskemål till en av blondinerna som utan ingridiensfråga blandade till en allt för stark grogg. Pavel och jag tittade på varandra och bytte blickar som sa "vad i helvete gör vi här?". Samlade dock ihop våra sociala förmågor och kallpratade lite med seglargrabbarna om Cannefestivalen och dylikt. Jag har ju aldrig ens varit i Cannes men låtsaades nu som jag hade klippkort på flyglinjerna som tar våran svenska "elit" dit. Pavel hakade på och snackade om några filmvisningar och de svenska ludrena som gör allt för att få sitta vid spritborden och snylta drinkar.
Killen frågade om sällskapet var intresserade av bjudnäsor och ett sorl av upphetsning gick genom tjejerna och grabbarna. Linorna bars fram på en glasskiva och sedlarna började rullas till sugrör. En kille var jävligt skön och rullade en tusenlapp, själv hade jag inte mer än en femtiolapp. Haha, måste sett ganska kul ut nu när jag tänker på det. Dessutom var Pave tom på kontanter så vi delade rör. Tjejerna trängde ner sig mellan oss grabbar och den brunögda tjejen hamnade på armstödet brevid mig. Jag började kallprata lite med henne och hon presenterade sig som Hannah. Hon var tydligen där genom ett sånt internetcomunity som killen som hade festen ansvarade för. Själv vet jag inte vad folk är med på sådana ställen för. Lunarstorm för pedofiler, Efterfesten för fula kilar som inte får ligga, Nattstad för fula killar i Göteborg som inte kan ligga på annat sätt, Facebook för fula människor som vill visa att de har lyckats i livet och gnida in det i sina antagonister från mellanstadiet. Jag minns inte just nu vilket av dessa det var han handhade och jag kunde inte bry mig mindre. Killen skulle senare visa sig vara ett riktigt praktmongo.
Samtalet med Hannah visade sig vara smartare än vad jag hade föreställt mig. Hon skrattade genuint åt mina ironiska svar på diverse frågor som ställdes av västkustens finaste pojkar. Efter ett tag frågade hon om jag ville följa med på en cigg på balkongen. "Jag röker inte" sa jag, "men om du vill kan jag följa med och hålla dig varm undertiden." Vi gick ut och hon tryckte sig närmare mig." Håll mig varm då". Jag höll om henne bakifrån och vilade mina händer på hennes platta mage. Smekte henne upp mot sidorna och i rörelsen vidrörde hennes bröst. Hon undrade hur jag och Pavel hamnat på den här festen och helt alvarligt började jag fråga mig detsamma. Jag sa att han ville använda sig av våra tjänster och att detta förmodligen var ett sätt att försöka hamna på god fot med oss. Hon ville då genast veta vad vi pysslade med och jag förklarade för henne att om hon ville veta fick hon nog vänta tills hon kände mig lite bättre.
Pavel kom ut och avbröt mina smekningar med att säga att killen ville snacka med oss i enrum. Jag ursäktade mig och gick in. Vi satte oss i ett rum som förmodligen kallades biblioteket. Det stod stora bokhyllor från golv till tak och ett biljardbord i mitten. I ena hörnet fanns 4 fåtöljer som vi slog oss ner i. Killen frågade om vi rökte cigarr och höll fram en låda med Havanas, vi aböjde och frågade vad han egentligen ville. Han förklarade att han hade några viktiga kunder som han ville bjuda på en resa - all inklusive. Destinationen skulle gå till ett ställe där vi har några fastigheter och känner diverse löst folk och han undrade om det skulle gå att ordna. För rätt pris kan nästan allt ordnas och jag gjorde en huvudräkning snabbt på hur mycket en resa med hans önskemål skulle kosta, för jag visste att frågan skulle komma. Han bredde på andra förfrågningar och frågade tillslut vad det skulle kostea. Jag gav honom ett pris per person som jag räknat mig fram till och han blir stum. Jag vet inte om det var för att han tyckte att det var dyrt eller för att det var billigt. Han hummade och bad att få återkomma nästa vecka med svar. Vi återgick till festen och flanerade runt bland de äckliga överklassungarna. Pavel kom fram till mig och sa att han inte pallade 1 minut till med de här "seglarfjollorna" och jag instämde. Vi tackade för oss och började ta på oss ytterkläderna. Hannah kom ut i allen och frågade vart vi skulle. Jag tvekade först på att vara ärlig men sa sedan som det var att vi skulle på ett stamp utanför stan. "Finns det E?" frågade hon. Jag nickade. "Får man följa med?". Jaf log och tittade på Pavel. Han ryckte på axlarna och flinade.
Vi hoppade in i taxin och poppade varisnn puck. Pave satt fram och jag och Hannah där bak. Hon lutade sig mot mig och berättade att den ena killen hade försökt att taffsa på henne undertiden vi hade samtalat i biblioteket. Jag kände hur det kliade i mina nävar och blev lite glad att hon hade väntat med att berätta det. Efter 20 minuter var vi framme vid stampet. Vi såg polisbilar när vi närmade oss och sa åt taxichaufören att bara åka förbi. Ringde några samtal och fick höra att lokalen hade blivit sprängd. Fuck! Kände hur pillret började kicka in och vi undrade vad fan vi skulle göra. De vanliga klubbarna i stan var bara öppna 2 timmar till så vi drog till ett som ligger där vi bor. Dansade, hånglade, taffsade och avslutade hemma oss oss vid 5 på morgonen. Hannah ville absolut ligga med mig när vi kom hem och jag ville gärna detsamma. Saken är att jag verkligen inte kan knulla på ecstasy men kom då på att jag hade 2 viagra i en byrålåda. Svalde ner dom och gjorde ett halvhjärtat försök. Fastän det tog någon timma innan den stod som ett spett och att jag då redadn var halvvägs in i sömnen verkade det som hon gillade det.
Vi slog oss ner i en tvåsits Chesterfield och bad om en Jack & cola. Killen förmedlade våra önskemål till en av blondinerna som utan ingridiensfråga blandade till en allt för stark grogg. Pavel och jag tittade på varandra och bytte blickar som sa "vad i helvete gör vi här?". Samlade dock ihop våra sociala förmågor och kallpratade lite med seglargrabbarna om Cannefestivalen och dylikt. Jag har ju aldrig ens varit i Cannes men låtsaades nu som jag hade klippkort på flyglinjerna som tar våran svenska "elit" dit. Pavel hakade på och snackade om några filmvisningar och de svenska ludrena som gör allt för att få sitta vid spritborden och snylta drinkar.
Killen frågade om sällskapet var intresserade av bjudnäsor och ett sorl av upphetsning gick genom tjejerna och grabbarna. Linorna bars fram på en glasskiva och sedlarna började rullas till sugrör. En kille var jävligt skön och rullade en tusenlapp, själv hade jag inte mer än en femtiolapp. Haha, måste sett ganska kul ut nu när jag tänker på det. Dessutom var Pave tom på kontanter så vi delade rör. Tjejerna trängde ner sig mellan oss grabbar och den brunögda tjejen hamnade på armstödet brevid mig. Jag började kallprata lite med henne och hon presenterade sig som Hannah. Hon var tydligen där genom ett sånt internetcomunity som killen som hade festen ansvarade för. Själv vet jag inte vad folk är med på sådana ställen för. Lunarstorm för pedofiler, Efterfesten för fula kilar som inte får ligga, Nattstad för fula killar i Göteborg som inte kan ligga på annat sätt, Facebook för fula människor som vill visa att de har lyckats i livet och gnida in det i sina antagonister från mellanstadiet. Jag minns inte just nu vilket av dessa det var han handhade och jag kunde inte bry mig mindre. Killen skulle senare visa sig vara ett riktigt praktmongo.
Samtalet med Hannah visade sig vara smartare än vad jag hade föreställt mig. Hon skrattade genuint åt mina ironiska svar på diverse frågor som ställdes av västkustens finaste pojkar. Efter ett tag frågade hon om jag ville följa med på en cigg på balkongen. "Jag röker inte" sa jag, "men om du vill kan jag följa med och hålla dig varm undertiden." Vi gick ut och hon tryckte sig närmare mig." Håll mig varm då". Jag höll om henne bakifrån och vilade mina händer på hennes platta mage. Smekte henne upp mot sidorna och i rörelsen vidrörde hennes bröst. Hon undrade hur jag och Pavel hamnat på den här festen och helt alvarligt började jag fråga mig detsamma. Jag sa att han ville använda sig av våra tjänster och att detta förmodligen var ett sätt att försöka hamna på god fot med oss. Hon ville då genast veta vad vi pysslade med och jag förklarade för henne att om hon ville veta fick hon nog vänta tills hon kände mig lite bättre.
Pavel kom ut och avbröt mina smekningar med att säga att killen ville snacka med oss i enrum. Jag ursäktade mig och gick in. Vi satte oss i ett rum som förmodligen kallades biblioteket. Det stod stora bokhyllor från golv till tak och ett biljardbord i mitten. I ena hörnet fanns 4 fåtöljer som vi slog oss ner i. Killen frågade om vi rökte cigarr och höll fram en låda med Havanas, vi aböjde och frågade vad han egentligen ville. Han förklarade att han hade några viktiga kunder som han ville bjuda på en resa - all inklusive. Destinationen skulle gå till ett ställe där vi har några fastigheter och känner diverse löst folk och han undrade om det skulle gå att ordna. För rätt pris kan nästan allt ordnas och jag gjorde en huvudräkning snabbt på hur mycket en resa med hans önskemål skulle kosta, för jag visste att frågan skulle komma. Han bredde på andra förfrågningar och frågade tillslut vad det skulle kostea. Jag gav honom ett pris per person som jag räknat mig fram till och han blir stum. Jag vet inte om det var för att han tyckte att det var dyrt eller för att det var billigt. Han hummade och bad att få återkomma nästa vecka med svar. Vi återgick till festen och flanerade runt bland de äckliga överklassungarna. Pavel kom fram till mig och sa att han inte pallade 1 minut till med de här "seglarfjollorna" och jag instämde. Vi tackade för oss och började ta på oss ytterkläderna. Hannah kom ut i allen och frågade vart vi skulle. Jag tvekade först på att vara ärlig men sa sedan som det var att vi skulle på ett stamp utanför stan. "Finns det E?" frågade hon. Jag nickade. "Får man följa med?". Jaf log och tittade på Pavel. Han ryckte på axlarna och flinade.
Vi hoppade in i taxin och poppade varisnn puck. Pave satt fram och jag och Hannah där bak. Hon lutade sig mot mig och berättade att den ena killen hade försökt att taffsa på henne undertiden vi hade samtalat i biblioteket. Jag kände hur det kliade i mina nävar och blev lite glad att hon hade väntat med att berätta det. Efter 20 minuter var vi framme vid stampet. Vi såg polisbilar när vi närmade oss och sa åt taxichaufören att bara åka förbi. Ringde några samtal och fick höra att lokalen hade blivit sprängd. Fuck! Kände hur pillret började kicka in och vi undrade vad fan vi skulle göra. De vanliga klubbarna i stan var bara öppna 2 timmar till så vi drog till ett som ligger där vi bor. Dansade, hånglade, taffsade och avslutade hemma oss oss vid 5 på morgonen. Hannah ville absolut ligga med mig när vi kom hem och jag ville gärna detsamma. Saken är att jag verkligen inte kan knulla på ecstasy men kom då på att jag hade 2 viagra i en byrålåda. Svalde ner dom och gjorde ett halvhjärtat försök. Fastän det tog någon timma innan den stod som ett spett och att jag då redadn var halvvägs in i sömnen verkade det som hon gillade det.
tisdag 12 februari 2008
Ännu en natt utan rem.
Jag fattar verkligen inte varför jag inte kan somna. Idag (igår) gick jag ändå upp klockan 12.03 och har både varit på gymmet och gått långpromenad. Var ju för fan halvvägs till Hissingen innan jag kom på att efter mörkrets inträde förvandlas alla som bor där till varulvar. Jag vände mitt på bron och småsprang tillbaka till trygga Avenyn.
Jag börjar tro att jag är känslomässigt fuckad - på riktigt. Innan har jag mest sagt så för att jag har tyckt att det har låtit Dylan McKay-coolt, men det senaste halvåret har jag börjat inse att det faktiskt nog är sant.
Jag minns ju att jag för bara 3 års sedan spelade in en låt som jag hade skrivit själv till en tjej för att vinna hennes hjärta. Slet och i en hyrd studio och spelade gitarr i otakt och sjöng det vackraste jag kunde. Jag sjunger inte speciellt bra, men om jag skulle få en låt på CD av en tjej som hon skrivit själv och spelat in i julklapp skulle jag smälta som smör på kroppkakor. Hon sympati-var-ihop med mig ett halvår för att sedan krossa mitt hjärta en sista gång.
Det var nog hon som var elden i kolet i det ånglok som sakta tuffat igenom mitt hjärta och förpestat det med svart rök. Jag hade känt henne i 10 år och vi var nära vänner. Vid första kyssen jag fick av henne hyperventilerade jag på riktigt och fick hålla mig i en dörrkarm för att kunna stå upprätt. Hennes namn var Bella och hon hade den mjukaste hy jag någonsin vidrört. En liten söt uppnäsa likaså.
Det är väl det som kallas karma. Mitt karmakonto ligger förmodligen på minuskontot men jag gör liksom Jason Lee aka Earl Hickey goda gärnignar varje dag för att redemptera mitt förkastliga förflutna. (Jag vet inte om redemtera är ett riktigt ord men alla med en IQ över 104 vet förmodligen vad jag menar och ni andra behöver inte klicka er in här någinsin igen)
Häromdagen gjorde jag en klassiker, hjälpte en gammal dam över övergångstället vid Evas Paley. Där kör nämligen förarna till de stylade Volvo 460:na som Schumaker på crack.
Hoppas det är ett steg i rätt riktining till att någon gång rättvisa min möjlighet att bli svag i knäna och hyperventliera en gång till i mitt liv. Utan kemiska substanser i blodet vill säga.
God natt och lycka till.
Jag börjar tro att jag är känslomässigt fuckad - på riktigt. Innan har jag mest sagt så för att jag har tyckt att det har låtit Dylan McKay-coolt, men det senaste halvåret har jag börjat inse att det faktiskt nog är sant.
Jag minns ju att jag för bara 3 års sedan spelade in en låt som jag hade skrivit själv till en tjej för att vinna hennes hjärta. Slet och i en hyrd studio och spelade gitarr i otakt och sjöng det vackraste jag kunde. Jag sjunger inte speciellt bra, men om jag skulle få en låt på CD av en tjej som hon skrivit själv och spelat in i julklapp skulle jag smälta som smör på kroppkakor. Hon sympati-var-ihop med mig ett halvår för att sedan krossa mitt hjärta en sista gång.
Det var nog hon som var elden i kolet i det ånglok som sakta tuffat igenom mitt hjärta och förpestat det med svart rök. Jag hade känt henne i 10 år och vi var nära vänner. Vid första kyssen jag fick av henne hyperventilerade jag på riktigt och fick hålla mig i en dörrkarm för att kunna stå upprätt. Hennes namn var Bella och hon hade den mjukaste hy jag någonsin vidrört. En liten söt uppnäsa likaså.
Det är väl det som kallas karma. Mitt karmakonto ligger förmodligen på minuskontot men jag gör liksom Jason Lee aka Earl Hickey goda gärnignar varje dag för att redemptera mitt förkastliga förflutna. (Jag vet inte om redemtera är ett riktigt ord men alla med en IQ över 104 vet förmodligen vad jag menar och ni andra behöver inte klicka er in här någinsin igen)
Häromdagen gjorde jag en klassiker, hjälpte en gammal dam över övergångstället vid Evas Paley. Där kör nämligen förarna till de stylade Volvo 460:na som Schumaker på crack.
Hoppas det är ett steg i rätt riktining till att någon gång rättvisa min möjlighet att bli svag i knäna och hyperventliera en gång till i mitt liv. Utan kemiska substanser i blodet vill säga.
God natt och lycka till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)