söndag 30 mars 2008

...

MIna vänner. Jag jobbar dubbla jobb för tillfället. En vis man sa till mig en gång att du blir aldrig rik om du inte jobbar. Det hr han naturligtvis rätt i och denna period som kommer bli ganska tung gör jag som investering i framtiden.

Tyvärr har detta inneburit att jag har fått lämna staden vid västkusten och bytt ut den mot en stad på östkusten. Inte alls lika underhållande men dock mer produktiv. Jag har dock kvar några tyngre kontakter som jag funderar på att använda mig av. Denna stad är nämligen helt torr på weed och jag pallar inte röka hasch dagarna i ända. Därför funderar jag på att köpa ett större parti grönt och sprida till mina vänner i denna nya spännande stad. Samtidigt kan det vara jävligt onödigt att ta den risken nu när mitt liv har blivit någorlunda okriminellt. Jag kommer nog därför sätta några av mina bönder på det istället.

Låg med en snygg tjej igår och imorse. Oftast är de jag liggenr med snygga men då och då gör man ju ett välgörenhetsknull. Mest för att boosta karman. Pavel och jag var på en 25 årsskiva där jag på något lustigt sätt fick i mig på tok för mycket alkohol. Vi gick vidare till den enda nattklubben som man kan hänga på och mötte där upp Zäta. Bombade en spliff innan vi gick ner och sedan dess är allt mer eller mindre en dimma. Tjejen ifråga dök upp mitt i natten och jag har fortfarande ingen aning om hur hon kom in eller fann mig. Jag hade nämligen blivit nekad inträde från klubben när jag gått ut och rökte. Tjejen i kassan fick något jävla hjärnsläpp och hävdade att hon inte kände igen mig. I ren jävla princip bad jag om min jacka och gick därifrån. Så nu kan man väl inte gå dit mer heller. Som tur är känner jag juggevakterna så det ska väl inte vara något problem nästa gång. Men just då var jag för fucked up för att prata så jag erkände mig slagen och gick. (Shit, nu blir det osammanhängande, sorry men jag är lite skev just nu). Tydligen hade jag sagt att jag inte kunde knulla med henne för att jag fick inte stånd när jag var med henne. Något som kom ut helt fel och som hon blev uppenbart förnärmad av. Jag återgäldade det genom att ge henne allt jag hade imorse. Helst av allt hade jag bara velat få en avsugning och sparkat ur henne ur sängen. Men iom att vi låg i en loftsäng och det var ca 2 meter till marken bad jag henne ta stegen istället. Tror hon var nöjd när hon gick, men i ärlighetens namn kunde jag inte bry mig mindre.

söndag 23 mars 2008

...

Jag är uppriktigt ledsen över att jag inte har uppdaterat på ett tag. Jag är just nu i en Östgötsk stad där jag verkar vara kvar ett tag. Jag var på en intervju, kan man kanske kalla det, i onsdags. Jag fick en bra lön och kunde inte tacka nej. Dealen blir att hjälpa ett företag att göra vissa omstruktureringar för att på så sätt få upp omsättningen. Jag vet att jag kan göra underverk med stället och ser därför fram emot det. Detta innebär dock att jag behöver flytta alla mina grejer från våningen i Göteborg. Jag har redan hittat en sexrummare från sekelskiftet här som kommer bli riktigt najs så fort jag har fått den inredd. Pavel kommer flytta med och sköta om vårat företag som vi tar över 1:a Maj. Det är också något som jag ser fram emot sjukt mycket.

Helgen var annars helt okej. Rökte lite prima weed i fredags och 30-årsskiva i lördags. Många gurkor på festen men även några riktigt sköna lirare som jag har saknat mycket. Utelivet i den här staden suger riktigt mycket och hårt. Trots det fick jag med en Moorebrud hem som jag träffat en annan gång. Riktig psykopat visade det sig. Jag har aldrig haft så grova rivsår på ryggen. Men knulla det kunde hon.

Nu ska jag rulla upp en knatch jag fick av Zäta och dra igång en rulle som jag kan somna till. Hoppas ni alla hade en underbar Påsk. En högtid som inte alls är överskattad.

onsdag 19 mars 2008

07.oo

Morgonstund har guld i mun. Fuck that. Ge mig cyanid! Bums! 07.oo är på tok för tidigt för människan att gå upp. Jag kan inte tänka klart. Kan ha något med att göra att jag somnade straxt efter 05.oo kanske, men ändå, det är för tidigt. No doubt.

Gäsp. Jag har inte tid att skriva mer nu. Vi hörs senare, då ska jag försöka berätta varför i helvete jag är uppe såhär tidigt. Även om jag inte själv förstår det helt och fullt.

Adio.

tisdag 18 mars 2008

I viksäng på slätten!

...

Jag känner mig fortfarande urlakad från helgen och krämporna sitter fortfarande i. Serotoninhalterna har inte ens påbörjat sin påfyllning och att jag ska göra en utvärdering av ett företag imorgon känns i det närmaste löjligt. Att jag även ligger på en jävla viksäng i en tillfällig övernattningslägenhet i en håla i Östergötland gör det hela inte bättre.

Det som däremot känns betydligt bättre är att jag hade ett mycket bra samtal med våra investerare idag. Vårat påstådda projekt börjar ta form och det känns riktigt bra. Borde kanske döpa om denna blogg till 'miljonärinnan30' men jag tror tyvärr redan den bloggen finns. Jag har för mig att den är verkligt underhållande också.

En annan sak som är bra med den här staden är att en mycket vacker och trevlig tjej bor här. Funderade på att ringa över henne ikväll men känner att jag är på tok för likgiltig. Hon är en bra tjej och är därmed värd respekt och uppskattning. Något som jag i detta tillstånd inte kan ge henne. Så jag får nog vackert vänta tills glädjedepåerna i hjärnan fyllts på lite.

Monoaminerna mina - kom tillbaka!!!

måndag 17 mars 2008

Rock'n roll...

...

Helgen var en avancerad rock'n rollupplevelse. Det började med att vi fick åka länet runt på jakt på det vita guldet. Det gröna guldet var redan fixat. Detta känns som en historia i sig men jag orkar inte berätta det faktiskt. Tillslut fick vi bara tag på 4 gram. Men eftersom vi bara var 4 pers som skulle köra på så fick det räcka.

Gräset var riktigt bra och vi tände up på fredagskvällen. Några andra vänner till mig skulle på en studentpub på en av högskolorna. Jag råkar bo bara 70 meter från den skolan så jag gick ner, pårökt och glad, för att tala lite med dom. Det är sköna grabbar det här, som jag har kännt i ca 20 år, men dom tar det ganska lugnt med knarket.

Vi står i något som påminner om en matsal, men med kanske 15 meter till tak när den enes "internetragg" kommer dit. Hon har med sig en polare som är riktigt söt. Jag lägger på min charmiga personlighet och märker att det går hem direkt. Tillslut är det bara jag, de två brudarna och Charlie kvar. Vi bestämmer oss för att gå vidare till en vanlig pub. Jag köper in dricka till alla, vin till tjejerna och öl till oss. Vi sätter oss ner och pratar vidare. Jag skojar och charmar min tjej och det verkar gå bra även för Charles. Helt plötsligt märker jag att tjejerna inte dricker av vinet. Det står helt orört. Hon blabbar på om sitt liv men jag har slutat lyssna. Jag börjar störa mig mer och mer på att dem inte dricker. Tillslut kan jag inte hålla mig utan frågar varför dem inte har rört vinet. Tror dom att vi försöker droga dem eller whats the dealio? Dem förklarar att de har delat på en flaska vin innan de träffade oss och blev skitfulla. DELAT!? Men så är dom ju bara 19 år också. Jag tackar för mig och går hem och tänder på en hövding och somnar in.

Lördag. Vi hade bjudit till fest och folket började droppa in. Bardrumsspegeln var nedplockad och linorna låg färdiga. Kvaliteten på laddet var tyvärr under all kritik. Det löste vi med att fixa gula McD som stämningshöjare. Vi började kvällen på Nef, snackade nog med alla brudarna på stället. Lite synd var att jag hade jobbat in 5 tjejer redan i kön som skulle fungera som sällskap väl inne på stället. Vi kom inte så långt för dem hade inte åldern inne och blev nekade i dörren. 14 minuter av min tid åt helvete. Väl därinne kände jag hur laddet och ecstasyn började kicka in. Världen blev ett väldigt bra ställe. Klockan närmade sig 2 och grabbarna ville dra vidare till Parkan. Så jag lämnade alla projekt på Nef och följde med dem andra mot Avenyn. Kön var förjävlig på Park och den rörde sig inte en millimeter. Då träffar vi Björnen som tipsar om stamp på Folköl. Hoppar in i en svart-taxi. Jag, Pavel, Lången och Björna. 10 minuter senare är vi där. Sänker en puck till och lyssnar på hård house med en bpm på ca hundra tusen. Lustgas, öl, e, ladd.

Tror inte jag skulle klara ett pissprov just idag.

fredag 14 mars 2008

Kvällen känns räddad.

...

Var och åt på vårat numera stammishotell idag. Det var riktigt gott och riktigt bra service. Jag känner verkligen att det var ett bra move att byta ställe.

Var och gick en 2 timmarspromenad idag borta i Olskroken och tillbaka genom Örgryte. Jag är lite sugen på att köpa en kåk och då har jag tänkt att Örgryte kan vara ett trevligt alternativ. Det är ändå ganska avskiljt men tar bara 20 minuter in till stan per fot. Om man går lika snabbt som jag såklart.

Ringde langaren och beställde 6 gram vitt och 10 gram grönt till helgen. Jag har några vänner som är här över helgen och vi tänkte skoja till det lite extra. Planen är att ikväll röka gräset och spela in en låt. Den ena polaren har med hela sin inspelningsstudio. Dom är ju nuförtiden jävligt portabla, iform av laptop, poddar och klaviaturer. Det ska bli kul som faan iallafall. Om jag klarar av att lägga ut den på nätet så postar jag den i bloggen på måndag. Om någon av er vet hur man lägger ut en mp3a på en blogg så får ni gärna säga hur!

Dom 90k dollarna blev tillslut 400k dollar. Jag mår skit. Men vad fan gör man? Snart är jag full och hög och då spelar inte mycket roll. Förresten är jag redan full.

torsdag 13 mars 2008

Ingen bra kväll ikväll. Förlorade just indirekt ca 90.000 dollar.

Orkar inte skriva mer. Känns bara tomt. Jävligt tomt.

Men imorrn är dock en ny dag med nya möjligheter...

onsdag 12 mars 2008

Dagen sammanfattad...

...

Idag har skildrat ganska bra hur mitt liv ser ut. Eller hur jag skulle vilja att det oftare var iallafall.

10.oo - Vaknar och ligger kvar i sängen i ca 30 minuter. Svarar på lite mail om ditt och datt. Lyxar till det med en lössnus innan jag borstat tänderna.

10.3o - Säger hej till min polare som är på besök och redan är vaken eftersom extrasängen är så jävla obekväm. Eldar på två koppar kaffe och kollar börsen.

11.3o - Står på gymmet och svettar mig igenom en 40 minuters konditionsprövning. På fastande mage. (Förutom kaffet)

13.oo - Nyduschad och nybastad går ner på stan för att luncha med tre ytterliggare vänner på Stallgården. Plommonspräckt köttfärslimpa, potatis och gräddsås. Stannar kvar och dricker kaffe.

15.3o - Går upp till gymmet för ett bröstpass tillsammans med Pavel som just nu är mer fullblown än någonsin. Försöker köra med samma vikter men blir knäckt när han kör 8 kg tyngre i hantelpressen.

17.3o - Lagar torskfilé, potatis och spenat till mig och min extrasängsliggande vän. Rullar dagens första joint.

18.3o - 20.3o - Kollar på diverse ströprogram såsom Simpsons, Cops och Kalla Fakta. Något fucked up att nötkreatur verkar stå för 18% av den globala växthuseffekten genom deras utsläpp (fisar). Känner mig nöjd att jag bara kör bil på sommaren (iofsiform av V8 som förmodligen släpper ut 4 ggrmycket avgaser som en vanlig bli gör på ett helt år) samt mest äter fisk. Rullar dagens andra joint.

20.4o - Premiere Legaue, bet som verkar gå åt helvete. Kollar mest på M'boro.

Sängen efter detta. Så intressant är en hemmaknarkares vardag i det stora hela. Jag börjar bli sugen på att jobba lite och ska nog ta tag i det snarast möjligt.

Torken är en bitch!

Han såg sig omkring men kunde inte se sin systerdotter någonstans.
-STINA! Ropade han genom den stora herrgården. Namnet ekade mellan väggarna.
-STIIIIIINA!?
-Ja!?
Hon stor precis bakom honom på fjärde trappsteget vilket gjorde dem nästan lika långa. Han ryggade till av överrumpelsen och frågade med osäker röst vart hon hade varit.
-Jag har varit på vinden och pratat med kollefinkarna.
-Kollefinkarna?
-Det är dom långa smala som bodde här innnan jorden blev till.
-Okej, men vad bra, då känner dom sig inte ensamma iallafall. Ska vi gå ut och leka lite?
-Nej, vi får inte det, då blir dom arga.
Mörkret bredde in sin slöja över det karga landskapet och vinden tilltog. Det knakade ofta i träbalkarna som sammanfogade de bärande avgörandena i det pampiga huset från början av 1800-talet. När vinden blev starkare lät det som huset jämrade sig och som om något ville bryta sig fri.
-Vilka blir arga?
-Meeeen, kollefinkarna såklart.
Det som han tyckte var lustigt var att han inte hörde någon oro i hennes röst. Han började själv tycka att det kändes olustigt.
-Kollefinkarna blir arga då, upprepade hon sig.
Hennes röst blev skrovlig och hatiskt, hon upprepade sig igen och nu var hennes röst som en försupen mansröst.
-Sluta Stina, vart är dom där kollefinkarna så ska jag ta ett snack med dom.
-Precis bakom dig.
Han vände sig sakta om och det kändes som allt gick i slowmotion. Tre långa smala skuggor stod bara 2 meter bakom honom. Han tittade upp på dem samtidigt som regnet började smattra mot taket. Han såg en grenliknande arm höja sig, längst ut på fingertopparna stack knivliknande naglar ut. SWOSH. Han föll ner på knä. Blodet rann från hanns strupe och rann ner på golvet där han satt.

Det var då jag insåg att systerdottern var min. Det var mitt blod som rann från min strupe och det var jag som stod knäböjd i mitt eget blod och livet sakta rann ur mig.
-Spring Stina, harklade jag ur mig. Men det var försent, de hade redan fått tag på henne. Det sista jag hörde var hennes skrik. Skrik som sakta försvann i mörkret.

Detta drömde jag inatt. Trevligt. Så blir det jämt när drogerna är påväg ur min kropp.

tisdag 11 mars 2008

Jag presenterade Pavel för en vacker tjej häromhelgen.

-Hej, det här är Pavel, en av mina äldsta vänner.
-Jaså, hur gammal är han då?
-Amen...asså...äsch...
Var bara tvungen att säga att den absolut bästa skildringen av att ta E på film är i nya Rise of the Footsoldier.

Jag vet inte hur man lägger in videos så där flashigt som alla andra tuffa bloggare gör, så jag länkar istället till klippet HÄR!

måndag 10 mars 2008

I veckan avgörs det.

Min framtid. Det är lite spännande faktiskt. Ska man lyckas med något som man om 20 år kan kalla livsverk? Stå med en son eller dotter eller både och - och uppriktigt kunna säga att de kommer få ett bättre liv än jag har haft. Eller bättre förutsättningar iallafall. Tack vare att pappa var smart nog att göra det hans föräldrar aldrig hade stake till.

Ska mina barn bli sånna som jag själv har hatat under hela min uppväxt. Matade med silversked och få Berlugakaviar serverat istället för barnmat? Sådana människor som ser ner på folk som sliter som ardenner 10 timmar om dagen för att kunna ställa fram en köttfärslimpa på fredagkvällen till sin familj. Aldrig. Jag lovar att om jag får barn någon gång ska dom få slita sig till brödfödan. Precis som jag har slitit.

Hmm, det kanske är läge att rannsaka sig själv en av dessa dagar. Har jag verkligen slitit? Eller har jag åkt räkmacka på mitt fördelaktiga utseende och inställsamma personlighet, min kulturella mångfald och mina sociala färdigheter? Frirullat på goda vänner som har fett med cash? Är jag en enda stor rötunge kanske?

Jag säger som det stod på en killes röda t-shirtgymmet idag. Only God can judge me. Och det kommer han garanterat att göra. Förmodligen med en skärbrännare och ett fripass direkt till helvetet, utan att passera GÅ, utan att inkassera några pengar. Men då ska jag passa på att tacka så mycket för köttfärsen iallafall.

Nu till något helt annat. Är det custom att tjejer, som man bjuder hem till sin våning för kravlöst sex, luskar till sig ens telefonnummer? Jag har fått 4 sms från hon med piercingen, på ca 4 timmar. Ett där det stod att hon hade glömt sina smycken och undrade om hon fick komma och hämta dom. Ett där hon undrade om vi inte kunde ses innan jag flyttade. Ett där det stod att jag förgyllde hennes helg. Slutligen ett där hon undrade varför jag inte svarade!? Jag är inte listad på någon sådan nummersida som Eniro eller Hitta. Jag gav henne inte mitt nummer vad jag kommer ihåg, jag brukar vara ganska selektiv med vilka som får mitt nummer. Hur gör dom? Om det är någon av er som vet så får ni gärna skriva en rad i kommentarfältet så jag kan förhindra detta i framtiden.

Förresten, svarar verkligen killar på sådana sms? Eller är det bara jag som är känslokall?
Helgen...

Jag minns inte så mycket av den. Den enda grejen jag egentligen minns var att jag låg med en tjej som hade piercad klitoris. Att jag överhuvudtaget nämner detta beror på att det var den första jag har sett en sådan live.

Kommer även ihåg att jag söp gratis på Nivå, pallade inte gå någon annanstans iom att det regnade så jävligt. Jag råkar bo ca 1 minut därifrån. Det var skit iallafall. Mest fula brudar, inklusive hon med piercat underliv. Ibland sänker jag mina krav för att förhoppningsvis höja min karma. Som en schysst grej liksom. Mycket varför jag gör så är för att jag tänker att någon gång kanske en jävligt snygg tjej tänker likadant och därför väljer att gå hem med mig. Dom chanserna är väl iofs minimala. Jag har nämligen fått för mig att karma inte funkar så, att göra bra saker bara för att man vill ha tillbaka något. Egokarma. Så kan det väl ändå inte vara!?

När vi ändå snackar om karma. En annan sak som ni inte kommer tro på är detta som följer. Jag hittade för några dagar sedan en trasig kartong med lite cd-skivor, några t-shirts och en plastficka innehållande en hundring och lite växelpengar. Det hela tog plats på en relativt öde parkeringsplats lite utanför Göteborg. Jag lyckades luska ut att det var en kristen ungdomsförening som tappat denna kartong och lyckades även hitta ett telefonnummer som jag ringde. Jag förklarade situationen och sa åt tomten som svarade att jag tar med kartongen hem och någon kan hämta den när det passar. Tog ut hundralappen ur plastfickan och köpte köttfärs för pengarna och bjöd mina vänner på hemlagad lunch.
-Idag är det Gud som bjuder på lunchen gubbar!
Är helt övertygad om att detta blev en plump i mitt karmakonto. Men jag tänkte såhär. Vad har Gud någonsin gjort för mig? Ingenting är svaret på den retoriska frågan. Detta kanske är ett sätt för Gud att faktiskt göra något gott för just mig? Därför bestämde jag mig för att han bjöd på lunch just den dagen. Gott var det.

fredag 7 mars 2008

Hmm...

Jag skulle för första gången på veckan använda mitt VISA-kort igår. Jag hade faktiskt shoppat lite nya kläder vilket inte hör till vanligheten. Kassören drog kortet, fungerade inte, drog igen och funderade fortfarande inte. Hon sa något i stil med att det kanske inte fanns några pengar på det. Jag orkade verkligen inte ta den diskussionen med henne utan ringde istället min bank och frågade vad fan det handlade om.
-Ja du Sal, det verkar som du har spärrat ditt VISA i söndags natt.
Min hjärna försökte komma ihåg vad det var jag gjorde i söndags. Spritluckan sa den till mig. Hittade inte plånboken. Den låg inte i innefickan. Du spärrade kortet för att minuten senare hitta den i dina jeans. Din dumme fan letade bara i en av 7 fickor. Jag måste sluta dricka.
-Jahaja, då får jag tacka för ett väl utfört arbete!

Expediten hängde undan alla kläder som jag hade provat och passat utmärkt i. Jag gick upp och tog ut cash så jag klarar mig över helgen. Gick tillbaka och hämtade ut kläderna, skämdes lite och gick hem och korkade upp en flaska rött.

torsdag 6 mars 2008

Fly away with me in the night.

Just nu skulle jag vilja ha någon att säga det till. Dessutom verkligen mena det. Om cirka ett år när mina pengar är självdrivande kommer jag flytta till min villa i Sydamerika. Gå upp när solen stiger, äta färska frukter och nypressad juice till frukost. Efter det tar jag min surfbräda och beger mig till en relativt oupptäckt surfstrand, bara några locals som vet om den. Åka hem för att äta lunch bestående av ris och världens bästa kött. Röka en spliff och jobba i ca 4 timmar. Efter det kan jag tänka mig att äta middag på något av de lyxhotellen som ligger väldigt nära, eventuellt be Rosalina laga till någon av sina killer pastarätter.

Tillslut röka en spliff vid poolen och se solen gå ner samtidigt som jag har sex på en av solsängarna. Fortsätta in i the master sovrum - krypa ner i mina egyptiska lakan och fortsätta att stilla mina sexuella drifter. Är det verkligen ingen svensk vettig tjej som nappar på den idén? Helst ska du vara vacker och ha ett jobb som går att utföra på distans. Jag gillar inte gold diggers så ni kan ju iallafall lura mig till att ni är självförsörjande och stjäla mina pengar på ett snyggt sätt som jag inte upptäcker. Ni har 11 månader och 29 dagar på er! Annars får jag ta en Argentinsk modell med besvärande lågt IQ men skrämmade vackert utseende!

Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.

The End.

onsdag 5 mars 2008

Ur innerfickan tar jag fram mitt läderfodral. Det ser ut som en kärringplånbok. Drar upp dragkedjan och viker upp en förpackning som innehåller ett rakblad, en spegel, ett kromat rör som är något större än ett sugrör och ett vikt kuvert i miniatyr. Tittar på henne som sitter brevid mig i soffan med förväntansfulla ögon. Det reflekteras en solkatt från en spotlight i taket och jag skakar ut pulvret på spegeln. Hon har tittat på mig hela kvällen och jag har besvarat hennes blickar. Tar ur rakbladet och hackar upp två linor med stor omtanke. Hon presenterar sig som Josefina och hon ser ut att ha ett utländskt utseende. Mörkt hår, len hy, bruna ögon, når med sin panna till min haka, lekfullt leende och ett perfekt format svank som övergår i en perfekt stjärt.
-De donde eres mi amor? frågar jag henne.
Det glimmar till i hennes ögon och jag vet nästan svaret innan det kommer, Argentina. Jag känner igen det utseendet från 1 mils avstånd. Kroppen, hållningen, ögonen men framförallt stjärten.
-Soy de aqui pero mi mama es de Argentina.
Jag ger henne röret och försöker med en rak översättning på "damerna först". Hon skrattar åt min försvenskade spanska och lutar sig över spegeln. Suger upp linan med sin vänstra näshåla och i samma rörelse sätter sig rakt upp, svankar lite, viker sitt huvud bakåt och låter sitt mörka hår falla ner över hennes axlar.
-Eres muy hermosa, creo que miro el sol en tús ojos.
Hon fnissar till igen medans jag repriserar hennes tidigare beteende. Jag känner hur ruset går rakt upp till hjärnan och att det vänder snabbt i fötterna. Jag blir varm, kall, glad, kär. Framförallt kär. Hon är väldigt vacker och hennes leende bländar mig nästan i skenet av halogenlamporna i taket. Trots att de är i ett dämpat tillstånd.
-Quieres dormir conmigo?
-Solo si quieres cogherme...
Hörde jag rätt? Jag frågar om och hon upprepar sig samtidigt som hon naglar fast sin blick i min. Jag tar hennes hand och leder henne genom min 140 kvm till mitt sovrum. Sängen är nybäddad och det doftar persika av mjukmedlet. Jag gillar inte doften egentligen men just nu finns det ingen ljuvligare doft. Förutom den som dunstar från hennes kropp. Jag lägger ner henne och kysser hennes hals. Vänder henne på mage och lägger upp en lina till i hennes perfekt skapade svank.

Jag tar hennes nummer. Denna gången ska jag nog faktiskt höra av mig.

Kokain.

Det dom kallar det vita guldet.
Någon kallar det Bolivias finest.
En kallar det själförtroende.

Jag kallar det hjälpmedel för framgångsrik överlevnad.

Skurt och bögar i Amsterdam!

Jag tänkte ta upp ett ämne som egentligen ligger väldigt långt ifrån mitt hjärta. Jag vet inte varför jag helt plötsligt kom att tänka på det men det har nog något med att göra att jag var inne och klickade på porrlänkar på youporn. Jag fasas plötsligt av att det är två karlar som står och bögar på min nya fina dataskärm. Så detta inlägg kommer osökt att handla om homosexuella män. Eller bögar som jag väljer att kalla dom.

Jag har blivit uppfostrad i ett väldigt liberalt hem, tro det eller ej. I alla mina år har jag präglats av klichéer som "alla är lika värda" "kärlek är till för alla...bla bla bla...

Jag levde som jag hade blivit lärd tills första gången jag kom i egentlig kontakt med min första bög. Han hette Hans, 55år och bodde i samma trappuppgång som jag. Hans hade HIV. Jag kände direkt på mig att det var något lurt i görningen och när hans (Hans) pojkvän, en rysk man ca 15 år yngre, kom ner i tvättstugan där vi stod och samtalade växte en smärre panik. Jag såg framför mig hur de började kyssa varandra och smörja in deras anus med saliv för att sen föra in sina smittade kukar i sina smittade rövhål.

Då liksom föll allt jag hade hjärntvättats med sedan barnsben. Jag kände avsmak och förakt. Helst ville jag bara lyfta torktumlaren på raka armar och mosa deras äckliga huvuden mot stengolvet. Men jag höll igen. Ursäktade mig därifrån och undvek dem sedan i trappuppgången och tvättstugan för att någon månad sedan flytta därifrån.

Jag höll mig ifrån bögar så gott jag kunde ända tills jag på en Europaturné hamnade i Amsterdam. Jag och mina heterosexuella vänner hade rökt skunk på en koffishop, jag har även för mig att jag tryckt i mig några sköna svampar. Preparaten började kicka in samtidigt på ett nästintill otäckt vis och vi bestämde oss för att gå en promenad. Vi var en liten bit utanför centrum och ville ta oss in i smeten. Redlight that is. Det var en ström av folk som i färgglada kläder vandrade i lemmeltåg mot citykärnan. Vi hakade på och jag var vid det här laget så hög att jag såg Kermit och Teletubbies hoppa jämfota i takt till "I'm blue". Det tog oss ca 45 minuter att komma fram till gatorna där välsvarvade/nedknarkade horor bjuder ut sig för 20 euro. Jag hade hade haft ett samtal med Skurt nästan hela promenaden och tyckte han var väldigt festlig.

På något sätt hade jag kommit ifrån mina vänner och Skurt erbjöd mig att hänga med honom och hans vänner. Ibörjan av våran vandring var jag helt säker på att det var Kermit jag talade med, men när jag sedan noterade jag att han hade en regnbågsfärgad keps på sig blev det genast glasklart att det faktiskt var Skurt. Jag minns inte vilket språk vi talade med varandra på, men jag antar att det var engelska. Det kändes som att Skurt var precis så liten som han var i TV-rutan med någon kärrings hand uppkörd i tjocktarmen. Det var nog även därför han pratade så konstigt. Stackarn. Anyway, Skurt bjöd med mig till en fest där hans vänner skulle befinna sig och vi skulle gena genom en gränd för att komma dit. Mitt i gränden bland crackniggers och tjeckiska herionluder började Skurt ta på mig på ett opassande sätt. Det tog någon sekund innan jag förstod vad som höll på att hända. Skurt var egentligen en smal man med grönt smink och tillställningen var Pridefestivalen i Amsterdam. Jag greppade bakom Skurts (jag fortsätter att kalla honom det, känns som ett normalt holländskt namn iaf) öron, ungefär som man gör när man ska kyssa någon. Borrade in mina fingrar i hans nacke och med full kraft drog hans huvud ner mot marken, mötte hans huvud med mitt knä. Jag har aldrig knäat någon så hårt och med sådan precision innan, inte heller efter för den delen. Skurt började blöda kraftigt från näsan och jag gick därifrån. Skurt låg kvar och harklade ur sig viskningar på ett språk jag inte förstod. Beställde en taxi hem, för att stirra på färgkombinationer i mina gardiner på hotellet i 4 timmar.

Sedan dess har jag tagit geografiskt avstånd från bögar. Sånna fjolliga bögar iallafall. Den andra typen märker man ju knappt av, så jag antar att dom är okej. Dom som är som en annan men gillar att borra in kuken i rövhål istället för fittor.

Homosexuella kvinnor däremot. Dom är ju bara läckra. Någon gång ska jag dela med mig av min trekant med två skånska tjejer. Tyvärr var jag mest med som en ursäkt att dom skulle få lebba, men det var kul ändå!

Tjuvar och banditer!

Jag ber om ursäkt till mina få läsare att jag inte uppdaterat på några dagar. Det finns en helt naturlig förklaring på mysteriet och den följer i texten som här kommer.

Helgen blev lite galen. Vi hade styrt upp med Björnungen att ha en fest med hans modelltjejkompisar. Han själv har gått modell för Björn Borg, Salming och andra avdankade sportstjärnor som nu sysslar med underkläder istället. På dessa visningar har han träffat några av de finaste tjejerna i landet och dom sammanstrålade i min 4:a i helgen. Tyvärr följde det med lite annat löst folk. Är det förresten inte lite av ett fenomen att alla gamla sportprofiler ska göra kläder när deras idrottsliga karriär har tagit slut?

Hursomhelst började folket droppa in omkring 20.oo. Vi hade beställt plockmat från en cateringfirma och till en början var det riktigt skön stämning och precis lagom med för mycket folk. Det enda som inte var på plats var laddet, men Pavels landsmän skulle fixa det under kvällen. Det dröjde ända tills midnatt tills dom kom och de kom i en klunga om 12 man som redan var kraftigt påverkade. Det blev en höjning på stämningen och Pavel lyckades ligga med den finaste tjejen jag sett på länge. När den sista bjudna människan hade lämnat lägenheten vid 09.34 på morgonen var dock alla våra laptopar borta.

Jag blev så jävla förbannad att jag slog näven i flipperspelet och därmed krossade glaset som täcker spelytan. Så dessa dagar som gått i obloggens tecken har jag fixat ny glasskiva till flippret och en flång ny iMac.

Förövrigt ringde killen som vi var på fest hos för ett tag sedan om ni minns. Han som ville köpa våra tjänster. Precis som min känsla sa mig då tyckte han att det var dyrt och ville förhandla priset. Är det något jag hatar är det folk som utger sig för att ha pengar men inte kan leverera. Jag bad honom på ett hövligt sätt att dra åt helvete. Som min kära väns överklassfarsa en gång sa "Buy the best - cry once!".

Jag fattade inte det uttrycket då. Jag var nog bara 10 bast när jag först hörde det men nu lever jag efter det.

Nu ska jag upp och ge min mage en sjuhelvetes omgång på gymmet tänkte jag. Ska fan kunna spela xylofon på min mage i sommar!

Ta hand om er mina lojala jämlikar!

lördag 1 mars 2008

Down with mother earth

27 februari 2005 kom att bliva datumet då Slippery Sal blev ett steg närmare total lycka.

Vi kom fram till Donsol, ett ställe i södra delen av Luzon, den 25 feb. En liten pittoresk by med endast lergator och halmhyddor. Man var tvungen att som turist registrera sig på turistkontoret, när vi gjort det skulle vi ta in på det enda resortet i byn. Det var självklart fullbelagt men det stoppade inte de kreativa filippinarna. Sporadiskt nitade dom upp några lakan runt ett vägglöst uthus, som mest liknade ett picnicbord med halmtak, mitt på stranden där vi hängde upp vara hängmattor för att spendera natten. Hur exotiskt det än låter att sova i hängmattor är det allt annat än bekvämt. Vi beställde därför in ca 48 öl (två flak) delade dem broderligt med mina nyfunna vänner från UK, Norge och Canada och sov sen ganska gott.

Vaknade morgonen därpå av att två av vara ytterligare resekamrater Melon och Maria kom från ett annat ställe i Filippinerna för att sluta upp med oss andra. Det var riktigt roligt att se dem igen och kramar och kärlek utbyttes. Vi gick bort till turistkontoret åter igen och hjälpte dem att registrera sig och för att boka en båt till oss alla. Båten som skulle ta oss ut for att eventuellt hitta en valhaj som vi kunde se och förhoppningsvis simma tillsammans med.

06:15, 27 februari. Båten hämtade oss efter en stadig frukost bestående av färska frukter och svagt kaffe. Vi trodde att vi skulle ut på öppna havet och satt därför relativt avslappnade och fortfarande lite bakis, men redan efter 15 minuters båtfärd ropade våran guide.
-Get ready, gear on, whaleshark ahead!

En aning stressad spottade jag i masken, sköljde den, slet på mig fenorna och satte mig tillsammans med mina 5 kamrater på relingen.
-Now! Jump after me and stay close!
Alla gjorde som han sa. Jag hamnade under vattnet, fick en kallsup, kände hur hjärtat slog dubbla slag, bubblorna omkring mig yrde och adrenalinet började pumpa. Jag visste inte vart jag var eller vart jag skulle titta. Satte upp huvudet över vattenytan och såg guiden simmandes åt det motsatta hållet förhållande till mig. Vänder mig. En stor skugga uppenbarade sig, den närmade sig rakt mot mig med otäck hastighet. Jag snurrade kroppen ett halvt varv tog några kraftiga tag med fenorna. Åtta meter kött och muskler simmade om mig, blott en halvmeter vid sidan om min darrande kropp. På båten påväg ut hade guiden instruerat oss hur vi skulle hålla i hajens ryggfena för att åka med på bästa sätt. (Vilket enligt instruktionsvideon vi såg dagen innan var strängt förbjudet) Jag tog ett djupt andetag och simmade ner ca 2 meter greppade fenan och åkte med. Helt makalöst mäktig känsla! Harmonin var total. Valhajen verkade inte alls skrämd utan lät mig åka snålskjuts så länge jag kunde hålla andan. Harmoni.

Vanligtvis varar en interaktion med en valhaj ca 5 minuter. Vi fick äran att simma med våran första valhaj 55 minuter. En enorm känsla som jag uppenbarligen inte kan förklara på ett rättvist sätt med ord.

Efter de 55 minuterna, uppe i båten satt alla och bara skrattade och skrek.

Detta helt utan berusningsmedel var i särklass det mäktigaste jag någonsin gjort.

(Sensmoral; man behöver inte knark för att uppnå harmoni. Dock krävs en valhaj och de kan ju vara lite luriga att få tag på.)