Ur innerfickan tar jag fram mitt läderfodral. Det ser ut som en kärringplånbok. Drar upp dragkedjan och viker upp en förpackning som innehåller ett rakblad, en spegel, ett kromat rör som är något större än ett sugrör och ett vikt kuvert i miniatyr. Tittar på henne som sitter brevid mig i soffan med förväntansfulla ögon. Det reflekteras en solkatt från en spotlight i taket och jag skakar ut pulvret på spegeln. Hon har tittat på mig hela kvällen och jag har besvarat hennes blickar. Tar ur rakbladet och hackar upp två linor med stor omtanke. Hon presenterar sig som Josefina och hon ser ut att ha ett utländskt utseende. Mörkt hår, len hy, bruna ögon, når med sin panna till min haka, lekfullt leende och ett perfekt format svank som övergår i en perfekt stjärt.
-De donde eres mi amor? frågar jag henne.
Det glimmar till i hennes ögon och jag vet nästan svaret innan det kommer, Argentina. Jag känner igen det utseendet från 1 mils avstånd. Kroppen, hållningen, ögonen men framförallt stjärten.
-Soy de aqui pero mi mama es de Argentina.
Jag ger henne röret och försöker med en rak översättning på "damerna först". Hon skrattar åt min försvenskade spanska och lutar sig över spegeln. Suger upp linan med sin vänstra näshåla och i samma rörelse sätter sig rakt upp, svankar lite, viker sitt huvud bakåt och låter sitt mörka hår falla ner över hennes axlar.
-Eres muy hermosa, creo que miro el sol en tús ojos.
Hon fnissar till igen medans jag repriserar hennes tidigare beteende. Jag känner hur ruset går rakt upp till hjärnan och att det vänder snabbt i fötterna. Jag blir varm, kall, glad, kär. Framförallt kär. Hon är väldigt vacker och hennes leende bländar mig nästan i skenet av halogenlamporna i taket. Trots att de är i ett dämpat tillstånd.
-Quieres dormir conmigo?
-Solo si quieres cogherme...
Hörde jag rätt? Jag frågar om och hon upprepar sig samtidigt som hon naglar fast sin blick i min. Jag tar hennes hand och leder henne genom min 140 kvm till mitt sovrum. Sängen är nybäddad och det doftar persika av mjukmedlet. Jag gillar inte doften egentligen men just nu finns det ingen ljuvligare doft. Förutom den som dunstar från hennes kropp. Jag lägger ner henne och kysser hennes hals. Vänder henne på mage och lägger upp en lina till i hennes perfekt skapade svank.

Jag tar hennes nummer. Denna gången ska jag nog faktiskt höra av mig.

Kokain.

Det dom kallar det vita guldet.
Någon kallar det Bolivias finest.
En kallar det själförtroende.

Jag kallar det hjälpmedel för framgångsrik överlevnad.