Nytt stammishak...

Idag är det fredag och vi gick till vårat sedvanliga fredagshak för plockbuffé. Vi brukar alltid sitta i vårat eget bås på övervångingen för att slippa bli störda av mobben "fredagsafterworkarna". Denna äckliga klichéklick som stormar restauranger, särskillt de som har en "prisvärd" buffé och ser till att man får stå och vänta på bord i okristet långa tider.

Vi äter aldrig från buffén utan beställer alltid från menyn och har därför blivit uppskattade av den fasta personalen på restaurangen. Idag jobbade inte hovmästaren som vi brukar skjuta till lite bjudnäsa ibland och därför var vårat stammisbord upptaget. Vi har i ca 1 års tid alltid suttit vid detta bord varje fredag vid en viss tidpunkt. Björnungen som mäter ca 193 cm och väger in på ca 90 kg muskler blev tydligt irriterad av detta och sög tag i en förbipasserande servitris och frågade vad fan dom höll på med. Utan att förklara dilemmat vi stod i. Hon såg helt förskräckt ut och jag fick gå in och förklara situationen på icke-neandertalar-språk som den medlare jag är.

Ägaren kom ut och bad genast om ursäkt och frågade om han inte kunde stå för notan om vi kunde tänka oss att sitta vid ett annat bord. Han sa att han kunde duka upp ett bord på 3 minuter åt vårat sällskap. För mig hade det varit helt okej men Björn hade verkligen bestämt sig. Han satte sig på tvären som en dåligt behandlad herpessmitta och vägrade kompromissa en millimeter.
-Det finns många andra restauranger i den här staden som skulle uppskatta vårat besök. Så tack för den här tiden.
Chefen stod som en fågeholk och jag ursäktade oss och vi gick därifrån.

Jag gillar egentligen inte omöjliga människor, iom att jag själv började min karriär på restaurang, men när Björnen har bestämt sig så är det svårt att diskutera med honom. Vi gick istället över till det nybygda hotellet på andra sidan torget, samma hotell som Patrik Ekwall bor på vid hans eminenta besök av vår stad.

Vi förklarade för restaurangchefen där att vi varje fredag kommer att besöka hans restaurang om han kan lova att alltid hålla ett bord åt oss. Vi pekade ut ett avskiljt bord som passade oss. Björn förklarade att våra notor sällan landade på under 4000 sek och tre minuter senare satt vi vid ett nytt stammisbord med varsitt glas vitt vin.