Vespor och kedjelås

Jag har kommit in i en anekdotperiod. Då jag har knarkat bort mitt närminne för tillfället tänkte jag teckna ner det som fortfarande finns kvar i mitt långtidsminne.

Jag och Pavel har gjort många sinnessjuka resor som jag lovar, dyrt och heligt, att jag kommer dela med mig av på denna internetsida. Just den här berättelsen tar plats i södra Spanien och inträffade för cirka 7 år sedan.

Vad vi gjorde i Spanien i ett halvår är inte viktigt för historien, men låt oss för enkelhetens skull säga att vi var där för att investera i våran framtid. Vilket jag såhär i efterhand måste säga att vi lyckades väldigt bra med.

Som så många gånger tidigare hade vi köpt en liten bit fulhasch av den galna maroccanen på Plaza Nueva. Som alltid var det äkta kamelskit som man var tvungen att röka den dubbla mängden mot vanligt, bra hasch. Vi hade denna kväll rökt dubbla dubbla mängden för att bli ordentligt stukade och lyckades otvivelaktigt med vårat uppsåt.

Påväg mot våran favoritrockbar Peaton, som innehöll i största delen likasinnade människor och där vi aldrig blivit konfronterade pga vårat tillstånd, blir vi omkörda av ett vespagäng på ca 15 vespor. Dessa vespor som det går två av på varje invånare i Spanien hade på det sistone börjat gå på våra nerver. Inte minst pga att den hetsiga morgontrafiken på den största gatan i hela staden dominerades av dessa getingljudliknande trimmade motorer gick precis utanför vårat sovrumsfönster. Vi vaknade varje fördömda morgon straxt efter 06.00 av att det lät som en getingsvärm hade invaderat rummet, och viljan att mörda en vespaförare blev allt starkare.

I förbipassagen snuddar en vespa mot Pavels vänstra höft varvid han genast hojtar ut de fyra svordommar vi lärt oss på spanska och styrker sitt missnöje med ett långt fuck-off-finger riktat mot de alla. Bromsljusen lyste upp gatan likt en skogsbrand och Pavel stelnar till. Även jag och våran 203 cm långa (tyvärr bara 70 kg tunga) vän Makrillen fryser till och undrar hur fan man kan vara så otroligt puckad att man pekar finger åt ca 15 moppedister. Tre killar i 20-års åldern kliver av sina mopeder/vespor och stegar fram till Pavel som trots situationen småler. De pratar givetvis bara spanska och iom att Pavel just sagt de enda fyra orden han kan på spanska tar det honom ett tag att förstå att de tre grabbarna vill prata med honom lite längre bort. Jag och Makrillen står och utvärderar situationen mitt i moppegänget och ser när de fyra pojkarna stannar ca 30 meter bort. Vi tittar på varandra och sedan bort mot gurglet. Vi hör svagt att spanska hestord utbyts och när plötsligt den ena laddar med en höger från backen och sänker Pavel reagerar vi rent instinktivt. Vi kutar allt vad vi kan mot de andra två som är påväg över Pavel som för tillfället ligger och kramas med killen som sänkte honom. Jag tar ett språng med vänsterbenet och kickar den ena halvt bakifrån med högerbenet i old school Stockholmsnattstyle stenhårt i nacken. Han segnar ner. Makrillen med sina 2 metersarmar vevar likt en väderkvarn och får in en klockren träff och sänker den andra killen. Vi sliter bort killen som Pavel ligger och kramas med och får upp Pavel på benen. Nu hade det fyllt på med tre spanska grabbar till. Vi står tre mot sex och den ena killen sparkar mot mig. Jag parerar hans spark med mitt smalben. Detta är på den tiden som jag tränar teakwondo och har ganska härdade smalben. Suphu hade plågat mig genom att rulla järnrör mot smalbenen och det hade verkligen visat resultat. I samma parerrörelse flaxade jag upp benet och träffade med vristen perfekt på hans ögonhåla. Makrillen fick ta ett moppelås av modellen kedja över revbenen och när en av killarna drog kniv så tänkte jag på vad min far alltid har sagt.
-Sal, Gud har gett dig en gåva - du springer väldigt fort, så hamnar du i slagsmål tycker jag att du ska använda dig av det.
Hans ord gick genom huvudet när jag såg kniven glimma i gatlampornas sken.
-SPRING! Skrek jag och vi sprang. Tvärgator i zickzack i säkert 5 minuter. Vi hör mopedmotorerna låta längre och längre bort och vi springer in på en restaurang som råkar ligga runt ett gathörn. En hovmästare kommer fram och tittar undrande på oss.
-Quieren algo señores?
-Tres cervezas por favor!
Vi dricker upp ölen under tystnad, beställer sedan en taxi och åker hem till trygga lyan på San Juan de Dios. För att morgonen efter väckas av 1000 vespor som likt getingar surrar i 200 dB förbi vårat fönster.