Ännu en natt utan rem.

Jag fattar verkligen inte varför jag inte kan somna. Idag (igår) gick jag ändå upp klockan 12.03 och har både varit på gymmet och gått långpromenad. Var ju för fan halvvägs till Hissingen innan jag kom på att efter mörkrets inträde förvandlas alla som bor där till varulvar. Jag vände mitt på bron och småsprang tillbaka till trygga Avenyn.

Jag börjar tro att jag är känslomässigt fuckad - på riktigt. Innan har jag mest sagt så för att jag har tyckt att det har låtit Dylan McKay-coolt, men det senaste halvåret har jag börjat inse att det faktiskt nog är sant.

Jag minns ju att jag för bara 3 års sedan spelade in en låt som jag hade skrivit själv till en tjej för att vinna hennes hjärta. Slet och i en hyrd studio och spelade gitarr i otakt och sjöng det vackraste jag kunde. Jag sjunger inte speciellt bra, men om jag skulle få en låt på CD av en tjej som hon skrivit själv och spelat in i julklapp skulle jag smälta som smör på kroppkakor. Hon sympati-var-ihop med mig ett halvår för att sedan krossa mitt hjärta en sista gång.

Det var nog hon som var elden i kolet i det ånglok som sakta tuffat igenom mitt hjärta och förpestat det med svart rök. Jag hade känt henne i 10 år och vi var nära vänner. Vid första kyssen jag fick av henne hyperventilerade jag på riktigt och fick hålla mig i en dörrkarm för att kunna stå upprätt. Hennes namn var Bella och hon hade den mjukaste hy jag någonsin vidrört. En liten söt uppnäsa likaså.

Det är väl det som kallas karma. Mitt karmakonto ligger förmodligen på minuskontot men jag gör liksom Jason Lee aka Earl Hickey goda gärnignar varje dag för att redemptera mitt förkastliga förflutna. (Jag vet inte om redemtera är ett riktigt ord men alla med en IQ över 104 vet förmodligen vad jag menar och ni andra behöver inte klicka er in här någinsin igen)

Häromdagen gjorde jag en klassiker, hjälpte en gammal dam över övergångstället vid Evas Paley. Där kör nämligen förarna till de stylade Volvo 460:na som Schumaker på crack.

Hoppas det är ett steg i rätt riktining till att någon gång rättvisa min möjlighet att bli svag i knäna och hyperventliera en gång till i mitt liv. Utan kemiska substanser i blodet vill säga.

God natt och lycka till.