Vecka 4

Sorry att det har tagit ett tag att skriva. Jag har varit lite nere ett tag men känner hur jag sakta klättrar upp till mitt vanliga apatiska jag.

En tjej som jag har nämt tidigare i bloggen har varit och hälsat på några gånger. Vi har enligt mig det perfekta förhållandet. Kanske inte just nu, när jag är där jag är, men innan var det perfekt. Vi sågs någon gång, ibland två, gånger i veckan och hade inte förpliktelser mot varandra. Vi ringde knappt varandra i veckorna utan hördes bara av dagen innan vi skulle ses. Nu dock, på senaste, har hon börjat fiska efter mer och använder fraser som 'ingen förstår dig som jag' och 'det är dags att ta ett kliv framåt i förhållandet'. Jag har förklarat för henne förut ungefär hur jag är inombords men var tvungen att återge samma förklaring. Om jag ska vara hundra procent ärlig så fattar jag inte varför en tjej som hon, oskyldig och oförstörd vill med en sabbad kille som jag.

Hon lämnade anstalten upprörd och sårad i förrgår. Tydligen gick inte budskapet fram de första tre gångerna jag försökt få henne att fatta att hon inte vill ha mig, utan bara den romantiska spänning som hon ser. Självklart har jag inte berättat alla fucked up saker jag har gjort för då skulle hon inte våga se mig i ögonen - men jag känner att det snart är dags att ge henne större delen av sanningen.

Att jag kommer från ett splittrat hem med alkoholiserad farsa, psykotisk morsa, knark och våld har ju tydligen inte skrämt iväg henne än så det kanske är dags att berätta om stötar man har gjort, folk man sett urinera ner sig av rädslan för killen med bollträ framför sig, vapen och drogsmuggling med allt skit som tillkommer. Kanske då förstår hon att hon inte kan rädda mig med sin flower power, hippie-attityd. Jag önskar verkligen att det kunde räcka för att läka allt som är trasigt, men jag har tillräckligt mycket självdistans för att förstå att så inte är fallet.

(Shit, det där kanske man skulle förklara för socionomen Börje med koftan. Gärna inför 10 smågangstrar, skulle inte tro det.)

Livet innanför murarna vankar annars sin lugna och monotona gång. Tänar, går på samtal, får besök, äter, sover, skiter, promenerar, spelar fotboll, solar, osv. Det som skiljer sig från sist är nog att för varje dag som går, växer viljan att komma härifrån. Det enda som håller mig uppe är besöken och chillenarnas pep talks. En kille ska göra 18 månader och har suttit av 10 utav dom. Han säger att det första halvåret är värst sen kommer det mer i perioder. Hoppas att han har rätt för hans egen och många andras skull. Själv hoppas jag på att komma ut efter den tiden. Annars ska jag fan slakta min advokats morsa. Nej, det blev lite väl hårt kanske. Men jag kommer bli otroligt sänkt om det nu skulle bli så.

Hasta luego hermanitos!

...

Hej på er alla!

Det har varit en halvtung vecka. Ena killen, Rodriguez, fick påslag på sin tid för en situation som hände innan jag kom hit. Han blev även förflyttad till en annan anstalt. Tydligen hade det blivit beef med en av araberna på gymmet varav Rodde dragit en hantel i ryggen på killen. Det saknar motstycke hur spännt det är mellan några av grabbarna här. Jag försöker hålla mig lite i bakgrunden än sålänge men man är ju givetvis tvungen att backa upp om det skulle hända något skit.

Vi har gruppsamtal med en terapigubbe 1 gång i veckan. Sjukt hur jävla dålig världsuppfattning vissa människor har. Gubben är 40-talist och kommer från landet i småland någon stans. Man ska tala om vad man känner inne i bröstet säger han. Fattar han inte att man inte kan sitta med ett gäng på 10 småligister och tala om sina känslor. Haha, kofta har han på sig också, vilken gubbe alltså.

Tusen tack till Sara som var här med ett mobilt modem (det luktade fint efter att hon smugglat in det i trosorna, haha). Sjukt hur tekniken går frammåt egentligen. Jag kommer ihåg när man satt med sitt 14.4 modem och väntade i timtal för att tanka ner en mp3:a. Nu har man en liten pryl som är stor som en tampong som ger 100 ggr den hastigheten och dessutom är trådlös. Sjukt!

Dagarna ser annars ut som så att man äter lite frukost. Fixar till mig en skål gröt och går sedan till gymmet ca 2 timmar. Springer i ca 1 timme och kör styrka resten. Jag tränade ju ganska seriöst innan jag hamnade här och det börjar ge resultat. Med tanke på att jag inte kommer supa så mycket på dessa resterande 5 månaderna kommer beachformen i vinter vara osann. Kanske skulle lägga upp en kroppsbild...eller...finns det intresse för det? Haha, skitsamma. Efter gymmet brukar jag gå direkt på lunchen. Efter lunch är det ofta någon aktivitet, typ slöjd, samtal, besök eler dyl. På kvällen blir det eventuellt en biljard och en film. Och så verkar det rulla på.

Många som skriver mail och frågar om vilken anstalt jag är på och om jag vill ha besök. Ärligt talat så är jag inte jättedesperat efter besök. Jag har 3-4 goda vänner som besöker mig regelbundet. Men lite mer kvinnligt sällskap skulle ju inte skada. Maila med en bild så jag har något att utgå ifrån.

Nu är jag klar på gymmet för idag och det är dags för lunch.
Allvarligt talat, jag ska sluta säga 'sjukt' så jävla mycket. Faktiskt riktigt störigt!

Ciao!