Facebook?

Det har varit ett jäkla liv om Facebook och jag vet att jag är sjukt sen med att reflektera över detta men jag har en fråga. Är det försent att skapa ett konto och om än viktigare, varför i helvete ska man ha ett?

Om någon kan förklara det på ett övertygande sätt så lovar jag att ni är med om utlottningen av Lisa Marklunds senaste bok "Billig skit".

Nytt stammishak...

Idag är det fredag och vi gick till vårat sedvanliga fredagshak för plockbuffé. Vi brukar alltid sitta i vårat eget bås på övervångingen för att slippa bli störda av mobben "fredagsafterworkarna". Denna äckliga klichéklick som stormar restauranger, särskillt de som har en "prisvärd" buffé och ser till att man får stå och vänta på bord i okristet långa tider.

Vi äter aldrig från buffén utan beställer alltid från menyn och har därför blivit uppskattade av den fasta personalen på restaurangen. Idag jobbade inte hovmästaren som vi brukar skjuta till lite bjudnäsa ibland och därför var vårat stammisbord upptaget. Vi har i ca 1 års tid alltid suttit vid detta bord varje fredag vid en viss tidpunkt. Björnungen som mäter ca 193 cm och väger in på ca 90 kg muskler blev tydligt irriterad av detta och sög tag i en förbipasserande servitris och frågade vad fan dom höll på med. Utan att förklara dilemmat vi stod i. Hon såg helt förskräckt ut och jag fick gå in och förklara situationen på icke-neandertalar-språk som den medlare jag är.

Ägaren kom ut och bad genast om ursäkt och frågade om han inte kunde stå för notan om vi kunde tänka oss att sitta vid ett annat bord. Han sa att han kunde duka upp ett bord på 3 minuter åt vårat sällskap. För mig hade det varit helt okej men Björn hade verkligen bestämt sig. Han satte sig på tvären som en dåligt behandlad herpessmitta och vägrade kompromissa en millimeter.
-Det finns många andra restauranger i den här staden som skulle uppskatta vårat besök. Så tack för den här tiden.
Chefen stod som en fågeholk och jag ursäktade oss och vi gick därifrån.

Jag gillar egentligen inte omöjliga människor, iom att jag själv började min karriär på restaurang, men när Björnen har bestämt sig så är det svårt att diskutera med honom. Vi gick istället över till det nybygda hotellet på andra sidan torget, samma hotell som Patrik Ekwall bor på vid hans eminenta besök av vår stad.

Vi förklarade för restaurangchefen där att vi varje fredag kommer att besöka hans restaurang om han kan lova att alltid hålla ett bord åt oss. Vi pekade ut ett avskiljt bord som passade oss. Björn förklarade att våra notor sällan landade på under 4000 sek och tre minuter senare satt vi vid ett nytt stammisbord med varsitt glas vitt vin.

Vespor och kedjelås

Jag har kommit in i en anekdotperiod. Då jag har knarkat bort mitt närminne för tillfället tänkte jag teckna ner det som fortfarande finns kvar i mitt långtidsminne.

Jag och Pavel har gjort många sinnessjuka resor som jag lovar, dyrt och heligt, att jag kommer dela med mig av på denna internetsida. Just den här berättelsen tar plats i södra Spanien och inträffade för cirka 7 år sedan.

Vad vi gjorde i Spanien i ett halvår är inte viktigt för historien, men låt oss för enkelhetens skull säga att vi var där för att investera i våran framtid. Vilket jag såhär i efterhand måste säga att vi lyckades väldigt bra med.

Som så många gånger tidigare hade vi köpt en liten bit fulhasch av den galna maroccanen på Plaza Nueva. Som alltid var det äkta kamelskit som man var tvungen att röka den dubbla mängden mot vanligt, bra hasch. Vi hade denna kväll rökt dubbla dubbla mängden för att bli ordentligt stukade och lyckades otvivelaktigt med vårat uppsåt.

Påväg mot våran favoritrockbar Peaton, som innehöll i största delen likasinnade människor och där vi aldrig blivit konfronterade pga vårat tillstånd, blir vi omkörda av ett vespagäng på ca 15 vespor. Dessa vespor som det går två av på varje invånare i Spanien hade på det sistone börjat gå på våra nerver. Inte minst pga att den hetsiga morgontrafiken på den största gatan i hela staden dominerades av dessa getingljudliknande trimmade motorer gick precis utanför vårat sovrumsfönster. Vi vaknade varje fördömda morgon straxt efter 06.00 av att det lät som en getingsvärm hade invaderat rummet, och viljan att mörda en vespaförare blev allt starkare.

I förbipassagen snuddar en vespa mot Pavels vänstra höft varvid han genast hojtar ut de fyra svordommar vi lärt oss på spanska och styrker sitt missnöje med ett långt fuck-off-finger riktat mot de alla. Bromsljusen lyste upp gatan likt en skogsbrand och Pavel stelnar till. Även jag och våran 203 cm långa (tyvärr bara 70 kg tunga) vän Makrillen fryser till och undrar hur fan man kan vara så otroligt puckad att man pekar finger åt ca 15 moppedister. Tre killar i 20-års åldern kliver av sina mopeder/vespor och stegar fram till Pavel som trots situationen småler. De pratar givetvis bara spanska och iom att Pavel just sagt de enda fyra orden han kan på spanska tar det honom ett tag att förstå att de tre grabbarna vill prata med honom lite längre bort. Jag och Makrillen står och utvärderar situationen mitt i moppegänget och ser när de fyra pojkarna stannar ca 30 meter bort. Vi tittar på varandra och sedan bort mot gurglet. Vi hör svagt att spanska hestord utbyts och när plötsligt den ena laddar med en höger från backen och sänker Pavel reagerar vi rent instinktivt. Vi kutar allt vad vi kan mot de andra två som är påväg över Pavel som för tillfället ligger och kramas med killen som sänkte honom. Jag tar ett språng med vänsterbenet och kickar den ena halvt bakifrån med högerbenet i old school Stockholmsnattstyle stenhårt i nacken. Han segnar ner. Makrillen med sina 2 metersarmar vevar likt en väderkvarn och får in en klockren träff och sänker den andra killen. Vi sliter bort killen som Pavel ligger och kramas med och får upp Pavel på benen. Nu hade det fyllt på med tre spanska grabbar till. Vi står tre mot sex och den ena killen sparkar mot mig. Jag parerar hans spark med mitt smalben. Detta är på den tiden som jag tränar teakwondo och har ganska härdade smalben. Suphu hade plågat mig genom att rulla järnrör mot smalbenen och det hade verkligen visat resultat. I samma parerrörelse flaxade jag upp benet och träffade med vristen perfekt på hans ögonhåla. Makrillen fick ta ett moppelås av modellen kedja över revbenen och när en av killarna drog kniv så tänkte jag på vad min far alltid har sagt.
-Sal, Gud har gett dig en gåva - du springer väldigt fort, så hamnar du i slagsmål tycker jag att du ska använda dig av det.
Hans ord gick genom huvudet när jag såg kniven glimma i gatlampornas sken.
-SPRING! Skrek jag och vi sprang. Tvärgator i zickzack i säkert 5 minuter. Vi hör mopedmotorerna låta längre och längre bort och vi springer in på en restaurang som råkar ligga runt ett gathörn. En hovmästare kommer fram och tittar undrande på oss.
-Quieren algo señores?
-Tres cervezas por favor!
Vi dricker upp ölen under tystnad, beställer sedan en taxi och åker hem till trygga lyan på San Juan de Dios. För att morgonen efter väckas av 1000 vespor som likt getingar surrar i 200 dB förbi vårat fönster.

-Is this your first time smooking weed?

Året 2001 var jag och Alan Feinstone på Filippinerna. Det var en tredje kille med också men han visade sig vara oviktig så jag lämnar honom utanför den här historien.

Vi hade vågsurfat i två veckor på en surfort i norra Luzón och fridykt en månad på ett underbart vacker ställe på en ö som hette Mindoro. Vi hade inte förtärt en droppe sprit eller andra berusningsmedel. Nu såhär snart 10 år senare tror jag inte att jag har varit mer in shape än då. Vi bestämde oss iallafall för att åka till en festö som heter Boracay för att flexa och festa i någon vecka eventuellt ligga med några turister eftersom de lokala flickorna inte riktigt föll oss i smaken. Eftersom vi var på en lågbudgetresa så tog vi oss båtvägen dit och bara det äventyret är en helt annan historia. Nåja.

De vita stränderna sträcker sig flera kilometer runt Boracay och vattnet är verkligen så blått som man ser på vykorten. Vi skaffade oss en bungalow några meter från stranden och kände oss verkligen som hemma. Dagarna gick och den inhemska romen förfulade våra smaklökar och bröt sakta ner min vältränade kropp. En kväll fick jag syn på en otroligt vacker tjej på en restaurang. Hon såg ut som en blandras av något, jag inte kunde komma underfund med vad blandningen bestod av, men det var tydligt ett mästerverk i rasblandning. Jag var för feg för att ta reda på det genom att bryta mig in i det sällskap hon satt med utan lät det bero.

Kvällen efter fick vi se henne och några ur sällskapet från kvällen innan på stranden. De satt i en cirkel och vi bestämde oss för att ta kontakt. Jag som hade utsetts till den mest sociala i gruppen var den som snabbt framröstades till att bryta isen.
-Hi, are you guys having a circle?
Hon tittade upp på mig och log. Det kändes som någon kastat en vatteballong fylld med varmt vatten rakt i bröstet på mig men jag gjorde mitt yttersta för att dölja min nervositet.
-Yeah, du you guys wanna join?
Sweet, tänkte jag och vi slog oss ner och gjorde deras cirkel lite större. Vi pratade om vart vi hade varit och vad dom hade gjort. Bytte reshistorier på ett störigt stereotypt backpackervis. De visade sig att tjejen och hennes syster som också var otroligt vacker var uppväxta i St Louis, USA. Deras far var filippinare och hade levt i excil i USA pga att han finansierade rebellerna som med USA's hjälp slog ner diktaturen i Filippinerna på 70-talet. Han hade gått bort för några år sedan men deras mor som var spanjorska bodde kvar i Manila. Spanskt och filippinskt var alltså blandningen. Mycket lyckat. Deras bortgågna far var något av en landshjälte och den äldre genarationen filippinare kände till honom vid namn, Arthuro Taca. Han hade känt alla höjdarpolitiker i filippinernas vänsterblock och systrarnas gudfar är gubben som pryder landets femhundring. Detta har gjort att deras familj inprincip är orörbara för myndigheterna. Systrarna hade därför vågat smugglat in diverse olagliga piller och mycket härligt röka något som annars var förlagt med dödsstraff.

Jag och Lisa som den ena av systrarna hette fick mycket god kontakt och hon bjöd efter några timmar på stranden med mig till hennes bungalow. Vi lade oss i hennes hängmatta skavfötters. Hon frågade om jag ville röka lite härlig herb. Jag hade aldrig rökt något starkare än Gul Blend vid den här perioden i mitt liv och jag visste inte vad herb var för något men om Lisa hade frågat mig om jag vill röka heroin just nu hade jag inte tackat nej. Ett bättre tillfälle att börja med droger har/hade aldrig funnits.
-Sure, I'd love to!
Hon meckade en pipa med herb. Jag ville inte fråga vad det var för något, jag ville absolut inte riskera att inte verka världsvan. Jag ville inte att något skulle förstöra detta magiska ögonblick.
-Here you go Sal! Puff the magic dragon.
-No dude! Ladies first.
Hon skrattade åt att jag kallat henne dude och tände upp. Drog några halsbloss och passade över den till mig. Here goes nothing, tänkte jag och sög i mig allt jag kunde. Jag kände hur det knöt sig i bröstet och jag gjorde allt för att stänga in hostningarna. Det gick inte. Jag fick ett hostanfall som ekade ända till Taiwan och Lisa skrattade.
-Is this your first time smooking weed?
-Yeah, hmm, kind of, svarade jag och rodnade lite lätt.
Jag kände hur min röst lät väldigt mörk och att jag pretade väldigt långsamt. Hon skrattade och lutade sig fram mot mig. Tog tag i mitt nackhår och kysste mig. Jag kysste tillbaka. Hon lade sig ner i hängmattan och slöt ögonen. Vi fortsatte prata om världen och jag märkte att jag stegvis förstod mindre och mindre av vad hon sa och att min engelska bara blev sämre och sämre. Jag ställde mig på knä brevid henne. Drog min hand genom hennes hår och kysste henne igen.
-Lisa, thanks for a lovely night but I better go home. I think I'm fucked up!
Hon svarade inte, hon hade redan somnat.

Jag gick därifrån och hann bara 20 meter innan jag var tvungen att spy i någons rabatt. Jag spydde tre gånger till på vägen hem och det kändes som det tog 4 timmar innan jag äntligen kunde krypa ner i min säng.

Nyspydd, illaluktande och hög men väldigt, väldigt lycklig.

Jag såg att en bloggare som jag respekterat en längre tid hade länkat till min sida. Om man verkligen vill ha en iPod så går man väl bara och köper en - eller?

Helgrapport...

Den här helgen kunde mycket väl gått åt helvete men på något sätt gjorde jag mig skäl för namnet och liksom slank mig igenom den på ett utmärkt sätt. Slippery Salamander ger er en liten helgrapport:

Jag har varit på diverse framtidsmöten med några finansierare som jag under en längre tid hamnat på god fot med. Vi hade diskuterat diverse projekt som vi har gjort några marknadsundersökningar på och kommit fram till att satsa på. Vi har ganska många sköna saker på gång men valde att dra igång två utav dom inom två månader. Efter mötet bestämde vi oss för att grilla på en fredspipa och känna oss nöjda för dagen/kvällen.

Vanligvis har vi svårt att få tag på bra weed i den här delen av landet men nu hade mina kollegor tagit med sig lite prima vara från den södra delen av kontinenten. Skunket har den påverkan på mig att jag blir uppåt och kåt. Så jag frågade om jag skulle ringa över några flummiga brudar från en grannstad som vi kunde festa tillsammans med. Sagt och gjort och bara en timma senare plingade dom på. Vi sög i oss några jointar till och alla var väldigt förnöjda. Den ena tjejen är norskättlad och ser just så ut, ljust hår, blåa ögon, tight kropp, sött ansikte och dansare. De övriga fyra brudarna är väl inte några ödlor direkt men dom hamnar lite i skuggan av norskan. Jag bestämde mig för att inte tinga någon av dom utan låta grabbarna med bankrullen bestämma först. Efter bra weed och några shots är jag inte så kräsen iallafall.

Det var, trots att det var helgen innan löning, ganska lång kö på stället som vi skulle ut på. Lyckligtvis känner jag alla som jobbar där och vi gled förbi kön och jag kände hur blickarna från de vanliga svennemänniskorna brände i nacken på mig. Finns det något som jag avskyr så är det att stå i kö. Jag kan inte tänka mig något sämre sätt att slösa min tid på. Hälsade på vakterna och pekade ut de som var i mitt sällskap.

Stället hade inte riktigt kommit igång än och det var tydligt att vakterna gjorde en klassisk manöver att få folk att tro att det var mycket folk genom att hålla en okristet lång kö utanför. Jag hälsade på mina polare på andra sidan baren med kärleksfulla kramar och beställte in en korg med gott och blandat till vårat bord. Pekade på grabbarna som jag var med och förklarade att de drack på mig hela kvällen. Norskan blev tydligt imponerad av att jag verkade känna alla och hon visade tydliga tecken att intresse för mer än bara vänskap fanns.

Vakterna släpper på och stället börjar bli fullt. Rätt som det är känns det som musiken tonas ner och ljuset släcks. Allt går i slowmotion. Jag vänder mig om och en strålkastare är riktad mot trappan som leder mot dansgolvet. Ner flyter en tjej jag dejtat för ett tag sedan. Hon har långt kastanjebrunt hår, stora bruna ögon, liten tight kropp och en outfit som liknar Olivia Newton Johns i slutscenen på Grease. Fuck! Är det något jag har otroligt lätt för är det brudar som kan bära upp en rock-outfit. Hon går förbi mig utan att notera mig. Discolamporna tänds, musiken höjs och allt går i normal hastighet igen.

Jag märker hur flickorna underhåller mina finansiärer och jag får en lucka att smita ifrån. Norskan syns inte till och jag ser min chans att prata lite med Ellen som den brunhåriga heter. Jag har sett att hon har satt sig vid ett bord lite längre bort med sina väninnor och de är tydligt uppvaktade av 4-5 Borås-stekar-wannabees. Jag ställer mig några meter ifrån dom och får ögonkontakt med Ellen över grabbarnas axlar. Hon skiner upp som en halogenlampa när hon får syn på mig och signalerar med handen att jag ska komma dit.

Jag tränger mig igenom två av boråsarna som visar sitt missnöje med att en riktig alfahanne kommer in på, vad dom tror är, deras territorium. Kysser henne på kinden och följer upp med en kram. Jag vet att hon doftar i sig min Armaniparfym och att hon älskar den. Hon frågar vart jag har varit och hur jag mår och alla de andra frågorna som man vanligtvis får. Jag berättar det som jag kan berätta och hon verkar nöja sig med svaren. En av killarna stöter mig i ryggen några gånger för att understyrka sitt missnöje med hur jag totalt dominerar den situation som han tidigare trodde att han hade full kontroll på. Tillslut vänder jag mig om och stirrar honom i ögonen. "Är det något som du vill mig?" frågar jag honom. Han flackar med blicken och utstöter "Du och jag utanför på gatan". Är killen på riktigt? Jag älskar hur folk kan åka till städer dom inte känner till och mucka gräl med människor de inte har en aning om. "Jag följer med dig ut på ett villkor - att du tar med dina två missanpassade vänner också!"

Han säger åt sina vänner och de gör allt för att se så hårda ut som möjligt. Jag går före och de efter mig. I ögonvrån ser jag hur en av grabbarna plockar med sig en tom flaska från ett bord. Herregud, de måste tro jag är någon sorts Sylvester Stallone. Dom är tre mot mig och ändå känner killen att han måste plocka med sig en flaska. Patetiskt. Jag går upp för trappan och ut genom dörren. De tre straxt efter mig. Kön har blivit mindre och vakterna mer avslappnade.När vi väl är ute alla fyra på gatan säger jag till vakterna att dessa herrar inte är önskvärda här nere och var vänliga att inte släppa in dom igen. Dom nickar åt mig och de tre boråsarna står som fågelholkar. Jag blinkar åt dom, ler och går in igen.

Ellen och hennes väninnor har fått nya beundrare och jag skriver ett sms till henne att jag vill träffa henne imorgon och skickar det. Ställer mig några meter ifrån henne, hon ser mig direkt, jag håller upp min telefon och pekar på henne. Hon tar upp sin telefon, läser och svarar. "Varför inte inatt?". Jag svara och säger att jag "jobbar". Hon svarar med ledsen gubbe.

Jag går tillbaka till vårat bord och norskan har kommit tillbaka. Jag förklarar att jag ska avvika och undrar om hon är intresserad av att följa med. Hon nickar och jag hämtar ut våra jackor. Finansörerna ser ut som dom aldrig haft roligare och jag förklarar att de måste ta hand om flickorna som är kvar på bästa sätt. De skrattar och vi hälsar adjö.

Fortsättningen på natten blir bättre än väntat. Dansöser, vilka kroppar dom har och så mjuka dom är.

Linorna låg färdighackade när jag kom upp till vad som skulle i Stockholm kallas en trevlig tillställning. Killen som har festen är tydligt övertrevlig och bjuder in mig och Pavel till hans oversizade lägenhet. Han har på något sätt fått nys om vad vi egentligen pysslar med och ville därför absolut ha med oss på festen. Vi brukar vanligtvis tacka nej till dessa typer av fester just för att allt man egentligen vill är att slå in pannan på varenda kille på festen. Kommer man från en arbetarfamilj med Leninröda blöjor drar man inte alltid jämt med blåklintshögergrabbar. Killen hade iallafall sagt att han ville prata med oss om ett förslag som han hade. Han presenterade oss för alla grabbar som hette i stil med Carl, Alexander, Johannes etc och vi blev även presenterade för de 8-10 tjejer som var där. Det som tjejerna hade gemensamt var väl att de hade ungefär samma IQ som midjemått och tillförde väl inte så mycket på det intelligenta planet. Hade det däremot varit IQ som torsomått hade de klurat ut rubrikskub på under minuten. En av de två brunetterna ögade jag in lite extra och hon visste om det.

Vi slog oss ner i en tvåsits Chesterfield och bad om en Jack & cola. Killen förmedlade våra önskemål till en av blondinerna som utan ingridiensfråga blandade till en allt för stark grogg. Pavel och jag tittade på varandra och bytte blickar som sa "vad i helvete gör vi här?". Samlade dock ihop våra sociala förmågor och kallpratade lite med seglargrabbarna om Cannefestivalen och dylikt. Jag har ju aldrig ens varit i Cannes men låtsaades nu som jag hade klippkort på flyglinjerna som tar våran svenska "elit" dit. Pavel hakade på och snackade om några filmvisningar och de svenska ludrena som gör allt för att få sitta vid spritborden och snylta drinkar.

Killen frågade om sällskapet var intresserade av bjudnäsor och ett sorl av upphetsning gick genom tjejerna och grabbarna. Linorna bars fram på en glasskiva och sedlarna började rullas till sugrör. En kille var jävligt skön och rullade en tusenlapp, själv hade jag inte mer än en femtiolapp. Haha, måste sett ganska kul ut nu när jag tänker på det. Dessutom var Pave tom på kontanter så vi delade rör. Tjejerna trängde ner sig mellan oss grabbar och den brunögda tjejen hamnade på armstödet brevid mig. Jag började kallprata lite med henne och hon presenterade sig som Hannah. Hon var tydligen där genom ett sånt internetcomunity som killen som hade festen ansvarade för. Själv vet jag inte vad folk är med på sådana ställen för. Lunarstorm för pedofiler, Efterfesten för fula kilar som inte får ligga, Nattstad för fula killar i Göteborg som inte kan ligga på annat sätt, Facebook för fula människor som vill visa att de har lyckats i livet och gnida in det i sina antagonister från mellanstadiet. Jag minns inte just nu vilket av dessa det var han handhade och jag kunde inte bry mig mindre. Killen skulle senare visa sig vara ett riktigt praktmongo.

Samtalet med Hannah visade sig vara smartare än vad jag hade föreställt mig. Hon skrattade genuint åt mina ironiska svar på diverse frågor som ställdes av västkustens finaste pojkar. Efter ett tag frågade hon om jag ville följa med på en cigg på balkongen. "Jag röker inte" sa jag, "men om du vill kan jag följa med och hålla dig varm undertiden." Vi gick ut och hon tryckte sig närmare mig." Håll mig varm då". Jag höll om henne bakifrån och vilade mina händer på hennes platta mage. Smekte henne upp mot sidorna och i rörelsen vidrörde hennes bröst. Hon undrade hur jag och Pavel hamnat på den här festen och helt alvarligt började jag fråga mig detsamma. Jag sa att han ville använda sig av våra tjänster och att detta förmodligen var ett sätt att försöka hamna på god fot med oss. Hon ville då genast veta vad vi pysslade med och jag förklarade för henne att om hon ville veta fick hon nog vänta tills hon kände mig lite bättre.

Pavel kom ut och avbröt mina smekningar med att säga att killen ville snacka med oss i enrum. Jag ursäktade mig och gick in. Vi satte oss i ett rum som förmodligen kallades biblioteket. Det stod stora bokhyllor från golv till tak och ett biljardbord i mitten. I ena hörnet fanns 4 fåtöljer som vi slog oss ner i. Killen frågade om vi rökte cigarr och höll fram en låda med Havanas, vi aböjde och frågade vad han egentligen ville. Han förklarade att han hade några viktiga kunder som han ville bjuda på en resa - all inklusive. Destinationen skulle gå till ett ställe där vi har några fastigheter och känner diverse löst folk och han undrade om det skulle gå att ordna. För rätt pris kan nästan allt ordnas och jag gjorde en huvudräkning snabbt på hur mycket en resa med hans önskemål skulle kosta, för jag visste att frågan skulle komma. Han bredde på andra förfrågningar och frågade tillslut vad det skulle kostea. Jag gav honom ett pris per person som jag räknat mig fram till och han blir stum. Jag vet inte om det var för att han tyckte att det var dyrt eller för att det var billigt. Han hummade och bad att få återkomma nästa vecka med svar. Vi återgick till festen och flanerade runt bland de äckliga överklassungarna. Pavel kom fram till mig och sa att han inte pallade 1 minut till med de här "seglarfjollorna" och jag instämde. Vi tackade för oss och började ta på oss ytterkläderna. Hannah kom ut i allen och frågade vart vi skulle. Jag tvekade först på att vara ärlig men sa sedan som det var att vi skulle på ett stamp utanför stan. "Finns det E?" frågade hon. Jag nickade. "Får man följa med?". Jaf log och tittade på Pavel. Han ryckte på axlarna och flinade.

Vi hoppade in i taxin och poppade varisnn puck. Pave satt fram och jag och Hannah där bak. Hon lutade sig mot mig och berättade att den ena killen hade försökt att taffsa på henne undertiden vi hade samtalat i biblioteket. Jag kände hur det kliade i mina nävar och blev lite glad att hon hade väntat med att berätta det. Efter 20 minuter var vi framme vid stampet. Vi såg polisbilar när vi närmade oss och sa åt taxichaufören att bara åka förbi. Ringde några samtal och fick höra att lokalen hade blivit sprängd. Fuck! Kände hur pillret började kicka in och vi undrade vad fan vi skulle göra. De vanliga klubbarna i stan var bara öppna 2 timmar till så vi drog till ett som ligger där vi bor. Dansade, hånglade, taffsade och avslutade hemma oss oss vid 5 på morgonen. Hannah ville absolut ligga med mig när vi kom hem och jag ville gärna detsamma. Saken är att jag verkligen inte kan knulla på ecstasy men kom då på att jag hade 2 viagra i en byrålåda. Svalde ner dom och gjorde ett halvhjärtat försök. Fastän det tog någon timma innan den stod som ett spett och att jag då redadn var halvvägs in i sömnen verkade det som hon gillade det.

Ännu en natt utan rem.

Jag fattar verkligen inte varför jag inte kan somna. Idag (igår) gick jag ändå upp klockan 12.03 och har både varit på gymmet och gått långpromenad. Var ju för fan halvvägs till Hissingen innan jag kom på att efter mörkrets inträde förvandlas alla som bor där till varulvar. Jag vände mitt på bron och småsprang tillbaka till trygga Avenyn.

Jag börjar tro att jag är känslomässigt fuckad - på riktigt. Innan har jag mest sagt så för att jag har tyckt att det har låtit Dylan McKay-coolt, men det senaste halvåret har jag börjat inse att det faktiskt nog är sant.

Jag minns ju att jag för bara 3 års sedan spelade in en låt som jag hade skrivit själv till en tjej för att vinna hennes hjärta. Slet och i en hyrd studio och spelade gitarr i otakt och sjöng det vackraste jag kunde. Jag sjunger inte speciellt bra, men om jag skulle få en låt på CD av en tjej som hon skrivit själv och spelat in i julklapp skulle jag smälta som smör på kroppkakor. Hon sympati-var-ihop med mig ett halvår för att sedan krossa mitt hjärta en sista gång.

Det var nog hon som var elden i kolet i det ånglok som sakta tuffat igenom mitt hjärta och förpestat det med svart rök. Jag hade känt henne i 10 år och vi var nära vänner. Vid första kyssen jag fick av henne hyperventilerade jag på riktigt och fick hålla mig i en dörrkarm för att kunna stå upprätt. Hennes namn var Bella och hon hade den mjukaste hy jag någonsin vidrört. En liten söt uppnäsa likaså.

Det är väl det som kallas karma. Mitt karmakonto ligger förmodligen på minuskontot men jag gör liksom Jason Lee aka Earl Hickey goda gärnignar varje dag för att redemptera mitt förkastliga förflutna. (Jag vet inte om redemtera är ett riktigt ord men alla med en IQ över 104 vet förmodligen vad jag menar och ni andra behöver inte klicka er in här någinsin igen)

Häromdagen gjorde jag en klassiker, hjälpte en gammal dam över övergångstället vid Evas Paley. Där kör nämligen förarna till de stylade Volvo 460:na som Schumaker på crack.

Hoppas det är ett steg i rätt riktining till att någon gång rättvisa min möjlighet att bli svag i knäna och hyperventliera en gång till i mitt liv. Utan kemiska substanser i blodet vill säga.

God natt och lycka till.

Afghanernas krig mot Libanon!

Om Afghanistan skulle förklara krig mot Libanon har jag ingen aning om vem som skulle vinna. Jag vill ju gärna tro libaneserna är smartare och skulle vinna på det men å andra sidan är afghanerna kända för ett sju jäkla krigarhjärta. Men vad vet jag om sånt politiskt mambo jambo, inte ett dugg om jag ska vara ärlig. Skitsamma, jag snurrar iväg nu.

Dit jag ville komma var iaf att i kriget om att producera bäst hasch av de två, vinner Afghanistan utan tvekan. Det välbekanta, mjuka, härliga, svarta afghanet kickar skiten ur det stenhåra libanesiska industritillverkade kamelavföringen. Äggvitedoppat stenhårt flodhästskit är vad det är. Det jag vill ha sagt med det här inlägget är, lita aldrig på en heroinmissbrukare som säljer hasch, hur trevlig han än må vara.

Det var summan av kardemumman barn - stänkan av kontentan mina vänner.

Vad kort det blev. Vad skönt.

Nackdel blir till fördel om man är urlakad.

Var uppe på gymmet idag igen. Körde lite lungt, underarmar och bål , trots att det kändes som jag hade feber imorse när jag vaknade. Det som är bra med knark är att man blir deffad som Iggy Pop, men såklart finns det ju även många nackdelar.

En nackdel med tex ecstasy är att man känner sig jävligt apatisk några dagar efter. Tills serotoninhalterna har återhämtat sig. Detta var faktiskt en bra grej denna gång. Min lilla tjej som ringer och vill ligga med mig allt för ofta lackade fullständigt på att jag inte hörde av mig i lördags. Jag hade tydligen lovat henne att hon fick sova hos mig. När man är hög, full och glad är det väldigt lätt att glömma sånt och det gjorde ju självklart jag.

Det blev skrik och gap från hennes sida igår men total apati från mig. Hon tröttnade och jag kände att bristen på empati som var efterdyningarna av ecstasyn hade bringat, helt var på min sida denna gång.

Tjatet har redan börjat om Housetåget eller vad fan det hette på Trädgårn på lördag. Jag har en fest i Sthlm som jag är inbjuden på, så valet står mellan Trädgårn och Solidaritet. Vad hade ni valt, det ska vara ungefär lika bra musik på båda tillställningarna. Nackdelen med Sthlm är ju såklart alla stockholmare som retas pga min dåliga klädstil. Vad tycker ni? Gbg eller Sthlm?

Hursom känns det som kokset kommer ligga färdighackat vart jag än hamnar. Snyta blod en vecka, det kan det vara värt!

Hals över huvud.

Jag bor med två polare inprincip så centralt man bara kan bo. Vi har 140 kvm och högt till tak, stukatur och kaklade badrum. Alla som kommer hit säger att de skulle kunna döda för att bo som vi gör. Jag håller på att dö för att vi bor som vi gör. I mitt rum läcker fönstret något förjävligt. Det känns som det blåser full storm inne i mitt rum. Idag när jag vaknade hade givetvis halsontet kommit tillbaka, Fan! Det kan ha varit dumt att gå till gymmet igår när jag inte kände mig helt frisk, men jag lovar att det där jävla fönstret gjorde sitt. Jag känner för att stämma någon.

Jag måste få lite ordning på mitt liv känner jag. Det håller inte att vara vaken till 05.oo och sova till 14.oo varje dag. Jag vill komma upp tidigt, äta frukost, gå promenader, le åt flickor, vara glad, ha en frisk kropp, få tillbaka magrutorna, känna mig snygg och köpa O'boy. Det ska jag göra idag, köpa O'boy som ett steg i rätt riktning. Imorgon - le åt en tjej.

Den mörka tjejen!

På ravefesten som förövrigt var i en MC-klubblokal fanns en superfin ead mörk tjej som var jävligt trevlig. Hon upptäckte att en kille hade överdoserat på GHB. Hon hade tydligen hängt med många trasiga knarkare och kände igen symptomen. Hon verkade vara en sådan person som bryr sig om andra på ett kravlöst och vackert sätt. Planen var att få killen att spy ut och hon fick fram det till den urspårade snubben. Tjejen, vi kan kalla henne Maria, stoppade in fingrarna i halsen på honom och försökte få honom att kräkas ut skiten som han hade stoppat i sig. Killen sneade som fan och biter tag i hennes hand. Det går hål på huden och jag ser genast paniken i hennes ögon. Hon börjar gråta och jag tar ut henne för att försöka lugna ner henne. Självklart kommer rädslan för blodsjukdomar ögonblickligen. Jag talar med henne och försöker få henne att förstå att chansen för att få sådana sjukdomar i Sverige är väldigt små. Då säger hon något som ger mig en klump i bröstet.

"Inte här, inte på detta stället!"

Hon har givetvis rätt. Shit, fuckelifuck! Hon har rätt! Jag vill inte veta uppföljningen utan hoppas att träffa henne om 6 år igen och ber att hon då är lika vacker och frisk som hon var i lördags.

Livet kan ändras fort, tänk på det!

Love is in the air

Denna helg började som så många andra redan på fredagen. Jag och Pavel hade bestämt oss för en vuxenfylla, dvs inga skrikspyor på allmänna platser eller bråk utan motiv. Vi började våran alkoholresa över ett parti Risk med Björnen, Arne och Svana. Lite kul att ha tre polare som lätt kan kopplas utan svårigheter till djur. Det gäller ju att välja sina vänner.

Björnen tjatade som vanligt att vi skulle ta våran E-tripp någon dag. Jag som är färsking på de kemiska drogerna har liksom sagt att "Klart vi ska". Sånt som man säger bara, liksom att man ska ta en fika med killen man gick i 9:an med som man helt random springer på på stan titt som tätt. I själva verket har jag stor respekt för centralstimulanta droger.

Kvällen fortsatte i det vita vinet och budgetölens tecken. Risket (ett brädspel som går ut på att erövra världen typ, väldigt grabbigt men dock väldigt underhållande) spårade självklart ur och Björnen tiltade så fruktansvärt att han rätt som det var ställde sig upp, skrek åt oss alla att vi hade en pakt mot honom för att genast lämna lägenheten i ursinne. Arne skulle ligga med någon fet kines han hade jobbat in på Facebook och passade på att kliva spelet ungefär samtidigt som Björna spårade. Svana tackade för sig och gick hem för att ligga med sitt ex. Kvar var alltså bara Pavel och jag och vi bestämde oss för att gå ut en sväng.

Vi började på ett bohemställe som vi lovat oss att inte gå till. Självklart var det bara äckliga orakade kvinnor där och vi bestämde oss för att snart gå där ifrån. Kvällen var nästan ljummen och man anade några stjärnor på himmelen, fyllan började smyga sig på och en harmoni infann sig. Vi gick bort till Andra Långgatan för att ta några kalla på något av sunkhaken som ligger placerade där. När vi skulle gå inte mötte vi Jakethesnake i dörren (nej, inte han som skriver Magiskapa, han bor ju i Sthlm), Jake är ganska hårt nerpundad för det mesta när han går ut och har alltid med sig sitt lilla knarkskrin. Genast drog han upp en nyrullad med mjuk härlig svart afgahn. Den slog likt en sälklubbare *donk* i huvudet. Allt blev härligt bängt och rätt vad det var hade jag 81 kg kärlek över mig. Pavel hade blivit så glad, som alltid när haschet slår sig upp till hans huvud, att han i ett glädjerus hoppat upp på min rygg utan förvarning. Mina ben som klarar ca 40 kg i marklyft gav givetvis vika och jag landade med min klump till vän över mig rakt i en vattenpöl/pisspöl.

Saken med mig när jag fått det bruna lugnet är att jag sällan blir arg, även inte denna gång. Vi garvade mest och kom överens om att gå hem. Det är ca 2 km hem från där vi var och jag lovar att det tog minst två timmar. Somnade som två små barn i våra respektive sovrum och drömde om polkagrisar.

Lördagen var mer fylld med action. Jag vaknade med en djävulsk baksmälla och segt huvud vid 15.oo. Gick en sväng till Burgar Kungen och fyllde i fettdepåerna och lade mig i soffan till 21.oo. Helt plötsligt dyker Björnen upp på ett strålande humör. Risktilten hade försvunnit sedan länge och nu var han som den adhd-unge vi känner honom som.
"E diet nonn såm e sugen på lijte Mackdånalds grabbar?" frågade han på sin breda göteborgska. Jag berättade att vi just varit på BK men att jag kunde följa med som sällskap, Pavel instämde.
"Ja ni stackars ovetande jevvlar, nuu snackar jiu inte jåg om några jevvla hamburjare!"

Han slänger upp en ziplockpåse med 15 små gula McDdonalds-stämplade E och garvar.
"Skå vi köra grabbar!?"

Pavel och jag tittade på varandra och log. Klart som fan vi ska köra. Jag hoppade in i duschen och kände hur exhalteringen växte för varje vattenstråle som träffade min kropp. När jag kom ut ur badrummet med håret kammat i backslick och mina mysbyxejeans med en gammal t-shirt som jag fått av en tjej, står det tre nyupphällda Jack & Coke på vardagsrumsbordet. Pillrena ligger portionerade prydligt brevid varje glas. Tre åt oss var, vi får börja med det förklarar Björnungen, inte samtidigt men till en början av kvällen iallafall. Ingen utav oss har innan provat M-stämplade piller och ingen vet hur starka de är. Sväljer första pucken med whiskeycolan och väntar på buzzen. Det borde komma inom 40 minuter. Björna plockar fram en CD som han brännt dagen till ära och petar in den i vårat X-box som är kopplat till steroanläggningen. Bastakterna och de elektroniska ljuden pumpar ut från högtalarna och jag föreslår att vi kan sätta på något mer harmoniskt. Kanske lite Dire Straits eller The Doors, både Pavel och Björn tittar på mig och säger i kör;
"Vänta bara din lilla färsking!"

Jag tar inte illa vid mig. Dessa killar är gjutna till mig som stål och vi känner varandra som bröder. Vi snackar allmänt om vart vi ska gå ikväll. Bestämmer för att börja på en klubb som brukar köra bra housemusik och jag frågar igen om vi inte kan gå till nån skitig rockbar där det spelas vanlig musik. Jag hatar verkligen technoskit. De båda tittar på mig igen men säger ingenting. De höjer däremot ena ögonbrynet, som The Rock gör i Be Cool, och tittar på mig lätt irriterat. Jag bestämmer mig för att sluta tjata om musikval något mer ikväll utan att helt kravlöst följa mina bröders fotsteg.

Det har gått ca en halvtimma och Pavel börjar snacka något om att han känner av ecstasyn i fötterna. Jag fattar verkligen inte vad han menar. Börjar tro att han snackar skit. Björna går in till köket och hämtar lite mer is och blandar oss en wirrecola till. Musiken som han tidigare satte på börjar kännas jävligt skön. jag ställer mig upp från soffan och spontandansar lite. Säger till honom att det här är inte skitmusik trots allt. Han och Pavel ler lite, jag fattar inte riktigt varför utan jag mår bara så jävla bra. Börjar snacka oavbrutet om att det är jävligt få förunnat att ha så här goda vänner. Dansar fortfarande, har grym taktkänsla och samtidigt som jag dansar slår jag baktakter på mitt bröst med mina händer. Baktakter som jag vanligtvis inte skulle kunnat komma på sitter nu helt jävla klockrent och jag tror faktiskt att Pavel och Björna är lite imponerade. Det uppmanas att det är dags att gå och jag är jävligt peppad på att komma ut och träffa folk.

När vi står i hallen och tar på oss ytterkläderna känner jag ett behov att förklara min kärlek för mina vänner. Dessa två är vanligtvis ganska sparsamma med sina känslor så jag blir mäkta förvånad när jag får brödratal som skulle få varenda jävel på ett bröllopp att börja lipa. Vi kramar om varandra, först två och två för att avsluta i en stor gruppkram.

Kommer fram till första klubben. Jag som vanligtvis gillar att prata med folk som jag träffar ute är on fire, het som en pistol, får brudarna att skratta och killarna att high fiva. Klubben är nästan tom på folk så vi bestämmer oss för att gå upp till Björnas bror som bor precis intill. Han visar oss hans lägenhet, som tur är är inte han bror hemma, jag tittar mig nämligen i spegeln och ser att mina pupiller är ungefär lika stora som själva ögat. Vi pratar lite brudar och kärlek och dricker lite vatten och går tillbaka till klubben. Det är nu ca 100 meter kö och vi känner oss som kungar när vi glider förbi kön. Det har fyllts på med folk inne på stället och jag får direkt kontakt med en blond tjej på dansgolvet. Jag säger ingenting till henne men hon smyger sig närmare mig och dansar tätt intill. De spelar soul och funk, jag blir kär. Viskar något i hennes öra, kommer inte ihåg vad det var men något med att hon var vacker. Björna kom fram och förklarade att vi inte kunde stanna här. Musiken var fel. Jag hade just blivit kär för första gången på 3 år men jag litade på min vän och följde med honom för att hämta Pavel. Sänker andra pucken.

Vi gick vidare till samma bohemställe som fredagen, men skillnaden ikväll är att det är house som dunkar ur högtalarna. det är skönt, musiken går rakt in i bröstet, jag dansar som en kung, alla ser mig, jag lever. 2 timmar går och stället stänger. Björna som fungerar som någon sorts guide denna kväll tipsar om en svartklubb någon mil utanför stan. Jag ringer taxi och på vägen dit poppar vi piller nummer tre. Peaken är otrolig. Stället är glesbefolkat men det gör inget. Alla går på piller, alla är vänner, alla är vackra, alla är precis så underbara som man vill att världen ska vara. BPM:en ligger på straxt under en miljon och alla älskar det. Cleo, Sandra, Sara, Andreas, Marcus och alla andra som var där blir genast vänner. Vi dansar hela kvällen tillsammans och umgås på ett sätt som bara eade människor kan. Ni som tagit ecstasy vet vad jag pratar om alla ni andra får helt enkelt springa till eran godisaffär och inhandla ett gäng gula McDonalds.

Love - Slippery Salamander